SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRLOSSNING förlos4niŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032, förr äv. FÖRLOSSING, r. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. i bet. 5) -ar.
Ordformer
(-ing RA 1: 478 (1546))
Etymologi
[fsv. forloss(n)ing]
vbalsbst. till FÖRLOSSA.
1) motsv. FÖRLOSSA 1.
a) (numera bl. i högre stil) befrielse, frigivning; förr äv. övergående i bet.: räddning. (Fångarnas) hugswalan och förlossning. GR 9: 385 (1534). Jag tackade den behageliga Yngling (som dödat den förföljande björnen) ännu en gång för min förlossning. Mörk Ad. 1: 370 (1743). Förlossning var den fångnes hopp, / Och glad han går ur banden. Ps. 1819, 483: 8. Cavallin (o. Lysander) 65 (c. 1880). — särsk.
α) (i religiöst spr.) motsv. FÖRLOSSA 1 a α; särsk. (förr äv. teol.) om återlösningen l. försoningen. Hela scrifften giffuer thz före, at menniskionnes förlosning ståår allenast j Gudz macht och förmågho. OPetri MenSkap. 61 (c. 1540). Then andre Artiklen om Förlosningen. Cat. 1572, s. B 2 a. Förlossningen är vunnen. Ps. 1819, 50: 1.
β) (†) motsv. FÖRLOSSA 1 a γ: friköpande; utlösning. GR 27: 286 (1557). OxBr. 10: 102 (1628).
b) (†) motsv. FÖRLOSSA 1 b.
α) motsv. FÖRLOSSA b α α': entledigande. GR 26: 632 (1556). BtÅboH I. 9: 74 (1637).
β) motsv. FÖRLOSSA 1 b β; stundom övergående i bet.: lindring. Förlosning aff then tunga, som Tryphon honom på lagdt hadhe. 1Mack. 13: 34 (Bib. 1541). GR 25: 82 (1555).
c) (†) i fråga om belägrad stad o. d.: undsättning. Schroderus Os. III. 1: 175 (1635). Konungen ville med alldraförsta komma honom till förlossning. Hallenberg Hist. 2: 416 (1790).
d) (numera bl. i högre, i sht religiös stil, föga br.) motsv. FÖRLOSSA 1 c slutet. Krafterne (syntes) så vara aftagne, at man hvarje stund väntade Hans förlossning. Celsius G1 2: 359 (1753). Hwasser VSkr. 2: 305 (c. 1850).
2) (†) motsv. FÖRLOSSA 2. Görandes honom någorlunda Förhopning om hans Fängelses Förloszning (dvs. hans frigivande). Schroderus Os. III. 1: 340 (1635).
3) (†) motsv. FÖRLOSSA 4: betalning. Till rikesens gell och skwllers fförlosning. GR 3: 322 (1526). Därs. 10: 246 (1535).
4) (†) motsv. FÖRLOSSA 5: lossning; äv. om uppköpande o. d. (av ett fartygs last). GR 4: 413 (1527). Därs. 10: 241 (1535).
5) motsv. FÖRLOSSA 6, i sht om den fysiologiska process hos människor o. djur, varigm fostret (jämte efterbörden) utdrives ur moderorganismen och framfödes; framfödande av barn, nedkomst, barnsbörd; i fråga om djur bl. veter.; stundom i fråga om läkares l. barnmorskas medvärkan vid barnsbörden. En svår förlossning. Normal, regelbunden, oregelbunden, abnorm, förtidig (förr äv. oäkta l. övertidig) förlossning; enfostrig, flerfostrig förlossning (i allm. i fackspr.). Brahe Kr. 7 (c. 1585). En går min hustru uppe, Gud hielpe henne till en god förlosningh. OxBr. 11: 23 (1615). Oächta Förloszning. Hoorn Jordg. 1: 34 (1697). Syster Lottas efter allt utseende lyckliga förlossning med en välskapad dotter. Geijer (1819) hos Dahlgren 1Ransäter 12. — jfr ANSIKTS-, INSTRUMENT-, TÅNG-FÖRLOSSNING m. fl.
Ssgr (i allm. till 5): FÖRLOSSNINGS-ARBETE~020, äv. ~200. om organismens arbete vid utdrivandet av fostret, födsloarbete. Under förlossningsarbetet. SP 1780, s. 468. (†) Hon var nu 5:te gången i förlossningsarbete. VeckoskrLäk. 1: 198 (1781).
-AVDELNING~020. på sjukhus. —
-BÄDD. (mindre br.) förlossningssäng. Hartman Sjukd. 54 (1828). Kindblad (1871).
-HEM. om mindre (ofta privat) anstalt för förlossningar. DagbrKongo 323 (1911). Anordnandet av förlossningshem på landsbygden. SocHb. 444 (1925).
-INSTRUMENT. obstetr. År 1829 täcktes Kongl. Maj:t i nåder tillåta, att barnmorskor .. kunna få lära att nyttja förlossnings-instrumenter vid sådana tillfällen, då läkare-hjelp icke kan i rättan tid erhållas. Alm. 1831, s. 45.
-KONST(EN). [jfr gr. ἡ μαιευτικὴ τέχνη] barnförlossningskonst, obstetrik. Sahlstedt (1773). Cederschiöld QvSlägtl. 1: 5 (1836). Under tiden 1886—96 hafva 631 (barnmorskeelever) aflagt examen i allmänna förlossningskonsten och 647 i den instrumentala. Sthm 1: 371 (1897).
-LAMHET~20, ngn gg ~02. veter. i sht hos kor förekommande, hastigt förlöpande sjukdom som inställer sig kort efter förlossningen o. kännetecknas bl. a. av medvetslöshet o. förlamning, kalvningsfeber. 2NF 13: 610 (1910).
-LÄRA, r. l. f. obstetrik. Schützercrantz PVetA 1777, s. 54.
-STOL. (förr) på särskilt sätt konstruerad stol vari barnaföderskor förlöstes, barnstol (se d. o. 1). Schützercrantz 1Förlossn. 64 (1785).
-STUND.
1) (i högre, i sht religiös stil) till 1; särsk. till 1 d. Muræus Arndt 2: 457 (1648; möjl. två ord). Wallin Rel. 4: 439 (1833).
2) (föga br.) till 5. (Navelsträngens läge) gör (stundom) värkarna fruktlösa i förlosnings stunden. Acrel PVetA 1750, s. 22. Heinrich (1814).
-SÄNG. Den sjuka måste sedan ligga orubbad i flere timar på förlossnings-sängen. VeckoskrLäk. 1: 313 (1781).
-TID.
1) (i högre, särsk. religiös stil) till 1. Phrygius HimLif. 176 (1615). Men finnarnes förlossningstid kom. Kort efter Illmola-bragden insjuknade Klas Flemming och dog. Afzelius Sag. VIII. 1: 48 (1856). särsk. till 1 d. Oldendorp 2: 454 (1788).
2) (numera föga br.) till 5: tidpunkt för förlossningen. VeckoskrLäk. 5: 262 (1784). Tabell till Förlossningstidens bestämmande, har af Trycket utkommit. DA 1824, nr 197, s. 4. Schulthess (1885).
-TÅNG. obstetr. tångformigt instrument att användas vid förlossning. Cederschiöld UtkBarnförl. 12 (1830).
-VETENSKAP(EN)~102 l. ~200. (numera knappast br.) obsterik(en). Schützercrantz PVetA 1777, s. 12. Ljunggren SAHist. 2: 435 (1886).
-VÄG. obstetr. om fostrets väg vid förlossningen. Sjöstedt Förlossn. 31 (1875).
-VÄRK, r. l. m. kraftig, krampartad, av smärta (”värk”) åtföljd sammandragning av livmodern, varigm fostret utdrives, barnvärk; i sht i pl. Sönnerberg Loder 599 (1799).
Spoiler title
Spoiler content