(II 1 b γ) FÖR-LÄCKA, v.; sup. -läkidt. [jfr t. verlecken] (†) läcka bort. Sex tunnor Salt som .. skulle haffwa förläkidt och i siönödh borttkommit. EkenäsDomb. 1: 21(1631). —
(II A) -LÄCKRA, v. [av mnt. vorleckeren] (†) förföra l. förleda (ngn, med läckerheter o. d.). Krämare och Köpmän förläckra och bedraga osz. Fosz 466(1621). —
(I 1 a) -LÄDER. framläder. Kvinnornas skor blevo nu (efter 1820) s. k. pumpskor med ett förläder så litet, att skon knappast hade fäste på stortån. Landsm. XI. 10: 43(c. 1888). —
(II B) -LÄGA, v.; p. pf. -lägd. [till fsv. läghia, göra låg, till LÅG, adj.; jfr FÖR-LÅGA] (†) göra låg, sänka; äv. oeg. All högh öghon skola förläyas. LPetri Jes. 2: 11(1568). All bergh och höghar skola warda förlägde. Därs. 40: 4. —
