SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRMYNDARE 3r~myn2dare l. 3r~, l. 0400, i Sveal. äv. 0302 (förmy´ndare Weste; fö`r-my´nndare Dalin; uttal med huvudton på såväl första som andra stavelsen känt av Hof Skrifs. 129 (1753)), m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -myndrar Dalin Vitt. 6: 158 (1758; i vers)).
Ordformer
(-mind- 15511614; -mund- (-mwnd-) 15291665; -myn(d)- 1524 osv. -dere OPetri Tb. 8 (1524), BoupptSthm 11/10 1667 (: förmynder kammaren))
Etymologi
[fsv. formyndare (-mind-, -mund-), förmundere, liksom d. formynder av mnt. vormundere (jfr t. dial. vormünder), av vormunden, vara ngns beskyddare (jfr t. vormunden, varav t. vormund), till fsax. mund (fht. munt), beskydd. Jfr FÖR- I 6 o. MYNDIG, MYNDLING]
1) person som (på grund av lag l. domstolsförordnande) har att taga vård om omyndigs egendom, ngn gg äv. hans person, samt i övrigt sköta hans angelägenheter o. vara hans målsman (i fråga om omyndig regent äv.: utöva regeringen i dennes namn o. vanl. med tanken företrädesvis l. uteslutande på detta värv); i ä. tid ngn gg: fosterfader, fostrare, vårdare. I sitt testamente utsåg (insatte) han N. till förmyndare för sina barn. Tillsätta, förordna (förr äv. sätta) förmyndare för barnen. Sätta, ställa, stå, vara under förmyndare. Naturlig förmyndare (jur.) (på grund av släktskap, i Sv. numera bl. om fader l. moder). Tillfällig förmyndare (jur.), som förordnas, då ordinarie förmyndare icke kunnat utses. Så lenge arffuingen är barn, .. är (han) vnder förmyndare och förstondare. Gal. 4: 2 (NT 1526). Ähr Konunger Öffuermagi eller Fröken, och under Målmansdömme, då haffue förbe(rör)de Fem Embeten, såsom Konungens ordentlige Förmyndare macht .. att föra Regementet. Stiernman Riksd. 920 (1634). Ej må then vara förmyndare .., som hafver Kronones .. medel under händer. ÄB 20: 8 (Lag 1734). En C. F. W. hvilken hvar man vet icke är rigtig i alla skrufvarne, och derföre .. under Förmyndare stäld. VDAkt. 1790, nr 522. Fader är sina barns rätte förmyndare. Schrevelius CivR 3: 163 (1849). SFS 1924, s. 486. — jfr MED-, RIKS-, TVISTE-, ÖVER-FÖRMYNDARE. — särsk.
a) i ordspr. o. stående talesätt. Vår herre är de dårars (l. dårarnas) förmyndare; jfr: Gudh är alla dårars förmyndare. Grubb 280 (1665). Then (är) barnenne beste formyndare som them wel wil. GR 7: 182 (1530).
b) bildl. o. i överförd anv.; ofta med tanke på förmynderskapet ss. obehörigt l. mästrande. Den Svenska Poesiens förmyndare (dvs. recensenterna). ESjöberg 328 (1821). Öfverlemna åt .. (N. N:s) Liberala valmansförening att spela förmyndare för hufvudstaden. VL 1893, nr 108, s. 2.(†) För osz arma syndare .. / Är han (dvs. den till himlen farne Kristus) en godh Förmyndare. Ps. 1695, 176: 5.
2) (†) person som har överinseende över ngt, särsk. ngn (allmän) inrättning l. institution, tillsyningsman, föreståndare; äv. allmännare: förman, huvudman. Formynderene i helgeandz husit. OPetri Tb. 40 (1525). Wij haffuom fwnnet thenna mannen wara .. en förmyndare för thet Nazareniska partijt. Apg. 24: 5 (NT 1526; Bib. 1541: Mestare). Gästebodsens förmyndare. Hambræus Erasmus C 1 a (1620; lat. convivio præsidentem). Tyske kyrkjans förmyndare (dvs. kyrkovärdarna). RP 6: 619 (1636). — jfr KYRKO-, UPPRORS-FÖRMYNDARE.
3) [bet. synes bero på inflytande av lat. auctor, vilket har såväl bet. 2 som bet. 3] (†) upphovsman. Böör så Booksens förmyndare (dvs. auktor) prijs, / Att han (osv.). OAndreæ hos Bullernæsius Lögn. g 3 b (1619). Diefwulen som til alt Dråp en förmyndare är. Hamarinus ChOlofsd:r B 4 b (1651). Prästen .. allenast .. brukar Gudz Ord (vid nattvardsfirandet) ..: Men Gudh är ther then förnämste Förmyndaren, och then osynliga Wärckmästaren. Preutz Kempis 495 (1675; lat. principalis est auctor).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Typen förmyndar-, anträffad redan 1666 (i ssgn -DÖME), har hittills varit mycket sällsynt i skrift): FÖRMYNDAR- l. FÖRMYNDARE-ARVODE~020, äv. ~200. Förmyndararvodet får icke överstiga fem procent av myndlingens behållna inkomst. RiksdP 1834—35, Bondest. 5: 157.
-BEFATTNING.
-BREV. (†) skriftlig fullmakt för ngn att vara förmyndare. AJGothus ThesEp. 3: 134 (1619). PoetK 1813, Suppl. s. 120.
-DÖME. (förmyndar-) (†) förmynderskap. BoupptSthm 1667, s. 303 (1666).
-FÖRVALTNING.
-INSEENDE~0200, n. (i juridiskt fackspr.) Stå under, ställa någon under förmyndarinseende. BoupptVäxiö 1824.
-KALL, n. äv. bildl. (jfr FÖRMYNDARE 1 b). Wollimhaus Ind. (1652).
-KAMMARE. (förmynder- BoupptSthm 11/10 1667, Därs. 9/11 s. 337) institution (förvaltningsmyndighet) som är särsk. inrättad för tillvaratagande av omyndigas intressen; i Sv. särsk. benämning på en avdelning av magistraten i Sthm (i sht tidigare äv. kallad arv- och förmyndarekammare(n)), som 16671924 (samt under avvecklingstiden) hade inseende över de under Sthms stads domvärjo lydande omyndigas (före 1917 ofrälse omyndigas) tillgångar o. medel m. m., numera fungerande ss. överförmyndare; äv. om institutionslokalen. Risingh Kiöph. 23 (1669). RB 6: 5 (Lag 1734). Snellman Tyskl. 318 (1842).
-KOLLEGIUM. (†) = -KAMMARE. BoupptSthm 19/6 1667 (om Sthms förmyndarkammare). Dalin (1852; med hänv. till förmyndare-kammare).
-MEDEL, pl. omyndigas (av förmyndare l. förmyndarkammare förvaltade) medel. RiksdP 1850—51, Bondest. 6: 298.
-NÄMND. (i Finl.) av kommun vald nämnd som biträder domstol vid dess överinseende över förmynderskap. FFS 1864, nr 32, s. 4. 2NF 35: 1171 (1923).
-ORDNING. vanl. i best. sg.; benämning på en kunglig förordning om förmyndare som utfärdades den 17 mars 1669 o. i huvudsak var giltig till 1736. FörmyndOrdn. 17/3 1669 (i titeln). Flodström SvFolk 506 (1918).
-REDOVISNING~1020. (i lag stadgad) redovisning av förmyndare för omyndigs medel. 1NJA 1874, s. ci.
-REGERING. av förmyndare förd regering; konkret: av förmyndare sammansatt regering. HSH 9: 103 (c. 1750).
-RÄFST(EN). hist. om den stränga vidräkning som Karl XI (på rikets ständers begäran o. gm en av dem tillsatt utomordentlig domstol, ”Stora kommissionen”) höll med sina förra förmyndare (ävensom övriga riksråd samt rikskollegier). Fryxell Ber. 16: 237 (1850).
-RÄKNING. av förmyndare i föreskriven ordning (för varje år samt vid upphörande av förmynderskapet) till vederbörlig domstol avlämnad räkning (med tillhörande verifikationer) på vad han uppburit o. utgivit ss. ngns förmyndare; jfr -REDOVISNING. PH 7: 5744 (1764). bildl. Årets förmyndareräkning emellan oss och Edra söner är i dessa dagar afslutad. Tegnér (WB) 5: 310 (1825; i tal vid en årsavslutning vid ett allmänt lärovärk).
-RÄTT, r. l. m. (numera bl. tillf.) förmynderskap; äv. bildl. OxBr. 3: 24 (1616). Nu tilmätte sig Sverje, man vet icke hvad för en Curatel och Förmyndare-rätt öfver det Pohlniska Riket. Nordberg C12 1: 253 (1740).
-STYRELSE. = -REGERING. Schönberg Bref 2: 259 (1778). Oxenstierna (blev) själen i förmyndarstyrelsen under drottning Kristinas minderårighet. LbFolksk. 512 (1892).
-VIS, n. (†) i uttr. på förmyndarevis, såsom l. i egenskap av förmyndare; jfr FÖRMUNDS-VIS. Lind (1749; under vogtlicher weise).
Avledn. (i allm. till 1): FÖRMYNDARINNA10032 l. 01—, f. (icke i juridiskt spr., föga br.) till FÖRMYNDARE 1: kvinnlig förmyndare; äv. bildl. Runeberg ESkr. 1: 206 (c. 1835). LfF 1884, s. 4.
FÖRMYNDERI, n. [jfr d. formynderi] (numera mindre br.) förmynderskap. UHiärne Vitt. 30 (1668). Förmynderiet i Kongl. Maj:ts omyndige år. BL 11: 319 (cit. fr. 1676). Högberg Vred. 3: 35 (1906).
-FÖRMYNDERSKA, f.
1) (icke i juridiskt spr., föga br.) till FÖRMYNDARE 1: kvinnlig förmyndare; äv. bildl. Schroderus Sleid. 78 (1610). Pallin NTidH 57 (1878). jfr RIKS-FÖRMYNDERSKA.
2) (†) till FÖRMYNDARE 2: kvinnlig målsman; bildl. Denna konan .. haffwer .. allan sin tijdh .. öffwat .. Lögn, Sqwaller, Signerij och låtit sig bruka lijka som een Förmynderska för alla odygder. Rääf Ydre 3: 180 (i handl. fr. 1634; om en lösdriverska).
FÖRMYNDERSKAP, ngn gg FÖRMYNDARSKAP l. FÖRMYNDARESKAP, n. (RARP 2: 114 (1634) osv.) ((†) m. l. r. Teitt, VDAkt. 1792, nr 106). (-myndare- Swedberg Schibb. 301 (1716), SFS 1910, nr 117, s. 5; -mynder- 1626 osv.; -myndere- Teitt) [efter mnt. vormunderschap; jfr FÖRMYNDSKAP]
1) (ngns) egenskap l. uppdrag att vara förmyndare; förmyndares utövande av sin befattning; tid varunder ngn har uppdrag l. förordnande att vara förmyndare; i sht förr äv. konkret, om grupp av personer som hava i uppdrag att gemensamt vara förmyndare för ngn. Avträda, träda ifrån, avsäga sig, nedlägga, tillträda, åtaga sig, övertaga förmynderskapet för l. över ngn. Entlediga ngn från förmynderskapet. Vara l. stå under förmynderskap. Sätta ngn under förmynderskap. Teitt Klag. 27 (1556). Alle stadgar och besluth, som göres i Konungens omyndige åhr .. (skola) exequeres icke länger än Förmynderskapet warar. Stiernman Riksd. 920 (1634). ÄB 19: 2 (Lag 1734). Detta Förmynderskapet borde förvalta Riksstyrelsen på sätt och vis som Konungen Sjelf. Schönberg Bref 3: 298 (1778). Lag om förmynderskap. SFS 1924, s. 485 (rubrik).
2) [jfr FÖRMYNDARE 1 b] i överförd l. bildl. anv. Dalin Arg. 1: 275 (1733, 1754). Palmblad Norige 259 (1846). Att befria vetandet från kyrkans tryckande förmynderskap. Pallin MedeltH 102 (1872). jfr POLIS-, STATS-, ÖVER-FÖRMYNDERSKAP.
3) [jfr FÖRMYNDARE 2] (†) beskydd, omvårdnad. (Jag) lemnar .. min Hustru och fattiga Barn uti .. (alla redliga landsmäns) gunstiga förmynderskap och förswar emot illwiljarens talan. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 138.
Ssgr (till 1): förmynderskaps-bevis. jur. intyg (av domstol) att ngn är (resp. icke är) ngns laglige förmyndare. SFS 1883, nr 64, s. 4. FFS 1891, nr 41, s. 4.
-bok. jur. enl. lag (i Sv. sedan 1884, i Finl. sedan 1898) vid domstol (i Sv. enl. 1924 års lag äv. av överförmyndare) förd särskild bok med förteckning över (o. nödiga upplysningar om) de under denna domstol stående förmynderskapen. SFS 1884, nr 15, s. 7.
-domstol~20 l. ~02. jur. SFS 1924, s. 489.
-protokoll. jur. särskilt protokoll som (enl. K. förordn. 15/12 1756) vid domstol föres angående tillsättande o. entledigande av förmyndare; jfr -bok. Schrevelius CivR 3: 356 (1849).
-rätt, r. l. m. jur. för förmynderskap gällande rätt. Wikforss 2: 929 (1804).
FÖRMYNDRA, v. [jfr MÄSTARE: MÄSTRA samt mnt. vormunderen, vara ngns förmyndare] (enst., †) till 1 b: spela förmyndare över (ngn). ”Låt icke förmyndra dig, Felix! Var en karl!” Bremer Dagb. 224 b (1843).
Spoiler title
Spoiler content