SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÖME dø3me2, numera nästan bl. ss. senare ssgsled -DÖME ~döm2e, äfv., i sht i södra Sv., ~dø2me; best. -et; pl. -en, förr äfv. = l. -er; se f. ö. de enskilda orden.
Ordformer
(däme Spegel GV 295 (1685). dömme GR 28: 201 (1558: förstendömme), Hermelin Du Four D 5 a (1683), Nehrman InlJurCiv. 256 (1729: måhlsmans dömme). — se f. ö. de enskilda orden)
Etymologi
[fsv. døme, jfr ä. d. døme, isl. dæmi, dæmi; afledn. till DOM, sbst.1 Formen däme beror på lån från isl. Ordet torde i sin nysv. anv. stundom kunna betraktas ss. sekundärt i förh. till ssgrna]
1) (†) bedömande, bepröfvande; omdöme. Förfarenheten .. / .. bättrar dömet dag från dag. Columbus BiblV E 2 a (1674). Hermelin Du Four D 5 a (1683). Lykkopris A 1 b (1689). jfr Björner Vols. 46 (1737). — jfr OMDÖME. — särsk.
a) i uttr. mig till döme, enligt mitt förmenande, så vidt jag kan döma; jfr DÖMA 3 f. Columbus BiblV Q 3 b (1670). Däd är fåfängt, mig til döme, at föreskrifwa en allmänn upfostringslaag. Dens. Ordesk. 32 (1678).
b) i uttr. mig om döme o. d. Jag säger, mig om döme, h(oc) e(st): om thet ginge mig an, om jag vore i hans kläder, så giorde jag så och så .. säg, tig om döme, ɔ: Säg, hvad tig tycker, huru tu ville giöra, om thet ginge tig an. Ullenius CentRerMem. 87 (1730).
2) (†; jfr nedan) föredöme; exempel. Wennæsius 207 (1681). Hiärne 1Hdskr. 28 (c. 1715). — jfr EFTER- o. FÖRE-DÖME. — särsk. [bildadt af Rydberg efter isl. til dæmis] (nästan bl. i skriftspr. hos vissa förf.) i uttr. till dömes, till exempel. Rydberg i GHT 1876, nr 175, s. 1. Beckman Påfv. 37 (1880). Så till dömes. SDS 1897, nr 552, s. 2. Anm. Uttrycket användes i senare tid ngn gg i bet.: till synes. AB 1898, nr 301, s. 3. SvD 1916, nr 322, s. 3.
3) (†) myndighet, välde, herradöme; jurisdiktion. BtÅboH I. 5: 55 (1682). Och war Lucern tilförende vnder Österrijkiske dömet. Brask Pufendorf 221 (1680). — jfr HERRA-, HÖFDINGE-, KEJSAR-, KONUNGA-, MÅLSMANS-, PRÄSTA-, PÅFVE-, SKRIFVAR(E)-, VASALL-DÖME m. fl.
4) (†) (underlydande) område, jurisdiktionsområde, distrikt. Ländzmännerne och boolmennerne (som både köpe sig nampnet och dömett). Teitt Klag. 270 (1555). Bern, som största Lagsagun hafwer (i Schweiz) berömmer sigh, at han innan tränne Dygns förlopp vthi sitt Döme Etthundrade tusende Man kan ställa vthi Fällt. Brask Pufendorf 295 (1680). — jfr ABBOTS-, BISKOPS-, FURSTEN-, HERTIG-, KEJSAR-, KONUNGA-, KURFURSTEN-, LÄNSMANS-, STORFURSTEN-, STORHERTIG-, STÅTHÅLLAR-DÖME m. fl.
Anm. Ss. senare ssgsled har döme ofta en mycket försvagad bet. o. är på öfvergång till suffix. Särskildt gäller detta ssgr som bildats efter mnt. ord på -dom o. t. ord på -tum, ss. INDÖME, INNEDÖME, husgeråd, inkomst, INNANDÖME i bet.: inventarier.
Spoiler title
Spoiler content