publicerad: 1927
FÖRMÖGENHET förmø4genhet l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förmö´genhet Weste), förr stundom FÖRMÅGENHET, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-måg- (-mog-) GR 11: 29 (1536), VgFmT II. 2—3: 125 (1604); -mög(h)- GR 11: 136 (1536) osv.; -mögienn- TbLödöse 132 (1589); -mögin- Brahe Kr. XI (c. 1585))
Etymologi
jfr OFÖRMÖGENHET.
1) (†) = FÖRMÅGA 1, 2; i fråga om ämne o. d. äv.: kraft (jfr 5). GR 11: 136 (1536). Hwad .. kiärtt och gott vdi wår machtt och förmogenheett ähr. Därs. 17: 94 (1545). (Påven Paulus IV) hade mehra Hogh än Förmögenheet at fördärfwa the Lutheraner. Schroderus Os. III. 2: 55 (1635). Camphern (i pillerna) flyger lätt bårt, hos hvilken mästa förmögenheten är at hålla kopporna från en. Alm- (Sthm) 1757, s. 34. Et tings naturliga förmögenheter utgöra altid dess väsende. Kölmark InlPhilos. 24 (1785). Det står ej i hans förmögenhet att förskaffa henne allt sådant. VexiöBl. 1820, nr 41, s. 1. Andra ämnen, såsom spirituosa .., synas öka hjernans vitala förmögenhet åtminstone till någon tid. Florman Anat. 2: 184 (1830). LoW (1862; med hänv. till förmåga). — jfr VÄL-FÖRMÖGENHET. — särsk.
a) motsv. FÖRMÖGEN 1 a: beskaffenhet, tillstånd; jfr FÖRMÅGA 2 b. (Den) tilförning, som huar och eens förmögenhet och nödtorfft fordre och kräfie kan. GR 18: 173 (1546). RA 2: 39 (1561). Cellarius 84 (1699).
b) viss färdighet; jfr FÖRMÅGA 2 d o. FÖRMÖGEN 1 c. The som täss förmögenheet icke äre (dvs. icke äro av den ”förmögenheten”, icke förstå sig därpå) .. schole icke köpenskapen driffwe. GR 18: 49 (1546). (Hon) har sedan sista Examen uppöfvat de då visade förmögenheter uti skrifning, Tyska och Franska. Nyström DöfstUndUtv. 182 (i handl. fr. 1809). Hagberg Shaksp. 1: 149 (1847).
a) [jfr FÖRMÖGEN 2 a] (†) mera abstr.: möjlighet för ngn att förfoga över viss egendom l. att bestrida utgifter, råd, lägenhet, förmögenhetsvillkor; jfr FÖRMÅGA 1 b; ofta i uttr. vara i ngns l. hava i (sin) förmögenhet. GR 11: 34 (1536). Um thu hade hafft till någre hundrett tusende daler i förmögenhett, hade thu väll strax latijd förskuttedh them samme summe. Därs. 28: 435 (1558; i bannebrev till sonen Johan). Och fans vthi hans förmögenheet efter hans dödh efter(skrev)ne Pertzeller, häst — 1 st. (osv.). VRP 1634, s. 535. (Litterära) hjelpredor, som öfverstiga .. (de studerandes) förmögenhet. Ödmann AnvSkrift. 73 (1822).
b) (†) konkretare: materiell tillgång av ett l. annat slag. GR 18: 298 (1547). (De) frukta at theras förmögenheet i thetta åhr på säd icke blifwer större (än i fjol). VDAkt. 1658, nr 182. (Handlande) lägga handen vid Handel .. (äv.) igenom däruti instuckne förmögenheter. Berch Hush. 285 (1747). AdP 1800, s. 1294. — jfr PÄNNING-FÖRMÖGENHET.
c) konkret: ngns samlade ekonomiska tillgångar (sedan skulder o. d. fråndragits); jfr KAPITAL, EGENDOM; äv. mer l. mindre bildl. Ha 100000 kronor i förmögenhet. Bidraga till fyllande av statens behov i mån av (efter) förmögenhet. Ärvd, förvärvad förmögenhet. Fast, rörlig förmögenhet, förmögenhet som består av fastigheter resp. av kontanter, fordringar o. d. Förlora, förstöra, öka, sköta, förvalta sin förmögenhet. Förmögenheten delades mellan barnen. GR 16: 647 (1544). (Emedan) han är .. en vtfattig (man) och ingen förmögenheet haf(ve)r. VRP 1639, s. 781. Ej måge löftesmän ogillas .. af then förmögenhet, at gods theras kan svara mot thet, som the borgadt före. RB 26: 8 (Lag 1734). At väga (bikuporna) .. til utrönande af Biens förmögenhet (dvs. rikedom på honung o. vax). Rothman Bisköts. 1: 20 (1800). Hvarje äfven obetydlig samling af kunskap är .. en förvärfvad intellectuel förmögenhet. ÅrsbVetA 1821, s. 19. Lefva af sin förmögenhet. Jungberg (1873). Han var en dålig hushållare .. och gjorde snart slut på sin enskilda förmögenhet. Odhner G3 1: 471 (1885). jfr (†): I Berlin .. gifvas allmänna fordon för alla förmögenheter. Rydqvist Resa 49 (1838); jfr a. — jfr JORD-, NATIONAL-, NATUR-, NETTO-, PÄNNING-FÖRMÖGENHET m. fl.
d) [jfr FÖRMÖGEN 2 b] tillgångar av större betydenhet, rikedom; förr äv. mera abstr. (jfr a): goda förmögenhetsvillkor, välstånd; äv. mer l. mindre bildl.; jfr FÖRMÅGA 2 b γ. Han har offrat, nedlagt en hel (liten) förmögenhet på sitt bibliotek. Bara fruns smycken utgöra en vacker förmögenhet. Skrapa ihop en förmögenhet. Samla förmögenhet. De stora förmögenheterna ha alltid varit sällsynta i vårt land. Ecke all förmögenhett eller rikdom skall hermet orättfärdigt förstånden warda. Ludvigsson Norman 17 (c. 1550). Rikets Välstånd och Förmögenhet nu och i framtiden genom god handel och goda tilvärkningar. Dalin Arg. 2: 158 (1734, 1754). All förmögenhet af andras brist beror. Kellgren 2: 252 (c. 1780). Lagerkällarna, der förmögenheter af viner och spirituosa lågo förvarade. SDS 1899, nr 108, s. 3. För en förmögenhet skulle jag icke ha orkat släpa mig femtio steg längre. Bergdahl Antip. 108 (1906). — (†) Dhet mann oss och, aff en sådana hög förmågenhet till penninger och Barskatt, achte och vthrope will .., thet .. warder sig icke heller såå befinnendis. GR 17: 620 (1545).
3) = FÖRMÅGA 2 c; i sht i pl., i stället för motsv. numerus av FÖRMÅGA. Ha alla sina förmögenheter i behåll. Bælter Christen 248 (1743, 1748). Alla både kropsens och Siälenes krafter och förmögenheter .. skola til pricka öfverens komma med Herrans hel. lag. Lange Norby 15 (1742). Yttersta afsigten med all uppfostran kan ej vara annan än att utveckla de menskliga förmögenheterna. Tegnér (WB) 6: 147 (1826). Thorell Zool. 1: 119 (1860). Förstånd (förnuft), vilja och känsla bruka vanligen angifvas såsom själens tre förmögenheter. Fehr Und. 175 (1894). — jfr FÖRSTÅNDS-, KROPPS-, KUNSKAPS-, KÄNSLO-, MINNES-, SINNES-, SJÄLS-, SMAK-FÖRMÖGENHET m. fl.
4) [jfr FÖRMÖGEN 1 c] (†) pregnant: begåvning, skicklighet, kapacitet, talang; jfr FÖRMÅGA 3. Personer, som .. (Gud) haffwer til Werldzligh heeder .. genom sinnrijkheet eller förmögenheet .. vphögd. Phrygius Föret. 3 (1620). Dessa äro nu de ämnen, som en tid bortåt sysselsatt min lilla insikt och förmögenhet. SvMerc. 3: 1028 (1758).
5) (†) motsv. FÖRMÖGEN 3: kraft, styrka; kroppslig l. andlig vigör, ”krafter”, hälsa; makt; äv. konkret, om krigsmakt o. d.; jfr FÖRMÅGA 4. Medt hans egin magt eller formögenhett, skall han föge .. bedriffue (dvs. uträtta). GR 12: 206 (1539). Wij (hava) både udi egen person och med all macht och förmögenhett .. waritt der neder i Nylöse till att .. göre rijksens fiender mottståndh. VgFmT II. 2—3: 114 (1599). (Hon var) icke .. ändå til sin fullkommeliga förmögenhet kommen efter sitt barnfänge. Tegel E14 4 (1612). Almqvist Törnr. 1: 48 (1839).
Ssgr (i allm. till 2 c): FÖRMÖGENHETS-AVGIFT ~20 l. ~02. jfr -SKATT. PH 15: 100 (1791). SvH 8: 234 (1905). —
-BEVILLNING. [jfr BEVILLNING 3 c] (numera bl. i fackspr., i fråga om ä. sv. förh.) jfr -SKATT. AdP 1800, s. 635. I .. kontributionslängden (för 1713) finnes Olof Rudbeck vara taxerad till 101 dalers förmögenhetsbevillning. Forssell i SAH 58: 176 (1882). —
-CENSUS. viss inkomst l. förmögenhet ss. villkor för valrätt l. valbarhet; jfr -STRECK. En viss förmögenhetscensus är (i England) bestämd såsom vilkor för kompetens att blifva fredsdomare. Svedelius Statsk. 2: 77 (1868). —
-FÖRDELNING. i sht nat.-ekon. Hvarje land .. har haft en ojämn förmögenhetsfördelning. NordT 1886, s. 134. —
-FÖREMÅL~200 l. ~102. nat.-ekon. sak med förmögenhetsvärde, sak- l. realvärde; jfr -OBJEKT; motsatt -RÄTTIGHET. Fahlbeck NatFörm. 1 (1890). Förmögenhet i nationalekonomisk mening består uteslutande i förmögenhetsföremål, med bortseende från förmögenhetsrättigheterna. Sommarin EkonL 1: 76 (1923). —
-GEMENSKAP. jur. det förhållande att en förmögenhet såsom en helhet tillhör flera personer gemensamt; jfr EGENDOMS-GEMENSKAP. Schrevelius CivR 3: 155 (1849). Förmögenhetsgemenskap ingår ej i den egendomsordning, som jämlikt nya Giftermålsb. består i efter 1921 års ingång sammanvigda makars äktenskap. 2NF 35: 1172 (1923). —
-OMSTÄNDIGHETER ~02010 l. ~01020, pl. Vara i goda, lyckliga, mindre goda, torftiga förmögenhetsomständigheter. Lindfors (1815). —
-RÄTT, r. l. m. jur. benämning på den huvuddel av civilrätten som behandlar förmögenhetsrättigheterna. Schrevelius CivR 1: 182 (1844). Förmögenhetsrätten har sedan gammalt indelats i sakrätt och obligationsrätt, till hvilka i modern civilrätt ofta lägges immateriell förmögenhetsrätt. 2NF (1908). —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. jur. o. nat.-ekon. rättighet av ekonomiskt (i pänningar uppskattbart) värde som regleras av rättsregler vilka övervägande taga hänsyn till allmänna ekonomiska principer. Så snart äktenskapet är fullbordadt .. (kan) hustrun .. enligt .. (engelsk lag) icke vidare .. sjelfständigt utöfva några förmögenhetsrättigheter. Olivecrona LagbGift. 62 (1851). —
-SKATT. skatt normerad efter de skattskyldigas förmögenhet; skatt på förmögenhet (oberoende av dennas avkastning); i fråga om moderna sv. förh. särsk. i uttr. inkomst- och förmögenhetsskatt, benämning på en gm förordning 28/10 1910 införd inkomstskatt, varvid det taxerade inkomstbeloppet förhöjes med viss del av den skattskyldiges behållna förmögenhet; jfr -BEVILLNING. LoW (1862). Lucius Æmilius Paullus .. vann (i kriget mot Macedonien) ett så rikt byte, att de romerske medborgarne för 124 år befriades från all förmögenhetsskatt. NF 1: 177 (1875). —
-STRAFF. jur. straff som drabbar den dömdes förmögenhet, t. ex. böter. Biberg 3: 330 (c. 1823). Thyrén StrafflRef. 1: 80 (1910). —
-STRECK. villkor av viss inkomst l. förmögenhet för rösträtt l. valbarhet o. d.; jfr -CENSUS. Vägen till valurnan skall icke stängas af något förmögenhetsstreck. Kjellén NatSaml. 14 (1906). —
-STÄLLNING. —
-VILLKOR~20 l. ~02, pl. = -OMSTÄNDIGHETER. Tholander (c. 1870). A., som .. den tiden befunnit sig i goda förmögenhetsvilkor. 1NJA 1874, s. 620.
Spoiler title
Spoiler content