SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRSANNA försan4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032, v. -ade.
Etymologi
[av FÖR- II 3 o. SANN, adj]
(i skriftspr., knappast br.) göra sann(are); förr äv.: göra till sanning. Länge ljugande har man försannat hos sig sielf sin osanning. CAEhrensvärd Brev 2: 57 (1795). Den muntliga framställningskonsten .. måste förfinas och försannas. RBerg i Scenen 1920, s. 296.
Spoiler title
Spoiler content