publicerad: 1927
FÖRSKRIVA förskri4va l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förskri´fva Weste; förskri`va Dalin), v.2 -skriver, -skrev, -skrevo, -skrivit, -skriven; se för övr. SKRIVA. vbalsbst. -ANDE (föga br., Dalin (1852; med hänv. till förskrifning)), -ELSE (se avledn.), -NING (se FÖRSKRIVNING, sbst.2).
Etymologi
[fsv. forskriva (i bet. 1, 2 o. 10); liksom d. forskrive efter mnt. vorschriven o. t. verschreiben; till FÖR- II (i bet. 1—7, 9, 11 till B, i bet. 8 till 1 a η, i bet. 10 till 1 a μ, i bet. 12 till 1 c β) o. SKRIVA]
1) (†) skriva (ngt, till ngn osv.); skriftligen meddela l. omtala (ngt), skriva om (ngt); tillskriva (ngn att han skall göra det l. det osv.). Haffue vj nw forscriffuit vort elschelige riikis rad .. at the mööte skole med oss i Arboga. GR 2: 55 (1525); jfr 6. Atj wele forschriffue oss en måned tijdz eller lenger tilforene. Därs. 9: 251 (1534). Dhet Högw: Consist: hafua skriffteligen sin meningh hijt förskrifuit. VDAkt. 1664, nr 55. Livin Kyrk. 37 (1781).
2) (†) skriftligen påbjuda; utskriva; särsk. med avs. på möte, riksdag, herredag o. d.: utfärda (skriftlig) kallelse till, (skriftligen) sammankalla. Effter edt almennigt möte mellan trij rijken beleffuat och förscriffuat var. GR 5: 109 (1528). Ath en allmennelig wapnsyn förschriffues. Därs. 15: 32 (1543). Zuski .. förskreff strax vth öffuer hela Landet een wäldig Krijgzmacht. Petreius Beskr. 2: 213 (1614). Hildebrand Statsförf. 278 (1896).
3) (†) giva skriftlig befallning om att (ngn l. ngt) skall föras l. sändas (ngnstädes hän), (jämte brev l. andra skriftliga meddelanden, upplysningar l. order o. d.) sända (ngn l. ngt från l. till ett ställe o. d.); (skriftligen) hänvisa (ngn till en myndighet o. d.). Atj .. samma koppar forscriffua wele .. til någhon ther j Lubko. GR 7: 280 (1531). Mottu lathe förskriffwe och förläggie them (dvs. de nyantagna knektarna) omkring till the bäst förmögne Prästher. Därs. 16: 22 (1544). Tredskar (den brottslige i fråga om avbön) .. skall han förskriffvas till Capitulum. KyrkohÅ 1917, s. 358 (1647). Af dhem som förskriffua sijn tijond hijt til stadhen. HärnösDP 1661, s. 52. VDAkt. 1704, nr 255.
4) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. t.] (†) giva (ngn) en anbefallningsskrivelse (till ngn l. till ett ställe osv. l. till erhållande av ngt o. d.), anbefalla, rekommendera (ngn); jfr FÖR-SKRIFT, sbst.2 2. GR 6: 316 (1529). Bleff så seden samme hertug Otte förscreffven och vel forfordret til k(onung) G(ustav) til Vesterås. HH 20: 94 (c. 1580). At han måtte (bliva) .. förskriffuen och förhulpen .. till ordination. VDAkt. 1652, nr 3. Nyrén Charakt. 61 (c. 1765).
5) [ytterst efter lat. proscribere] (†) döma (ngn) till landsflykt, göra (ngn) biltog, förvisa (ngn ur riket o. d.). VarR 49 (1538). Att han schulle haffua warit vti Råtneby i Danmarch .. sedan han här aff rijket war förschriffuen. VRP 1608, s. 162. Linc. (1640; under proscriptus).
6) (†) skriftligen anmoda (ngn) att infinna sig (ngnstädes), skriftligen kalla l. inbjuda (ngn); stundom närmande sig till o. svårt att skilja från 7. Til hwilken Kröning han lät förskrifwa och til gäst biuda alt Swerigis .. Herrskap. GR 1: 21 (1521). Ständerne som till Rikzdagen wore förskrefne. RARP 1: 88 (1629). Herr Gen. Guvernören (i Halmstad) hafver efter mitt inrådande förskrifvit dit den Byggmästaren som vid Göteborg bor. HSH 6: 100 (1658). Några förnäma män, dem han (dvs. Magnus Eriksson) förskref til Örebro. Botin Hem. 2: 73 (1756). Carlson Hist. 1: 264 (1855).
7) (i sht i skriftspr.) skriftligen rekvirera (ngn l. ngt), skriva efter (ngn l. ngt), skriftligen beställa (ngt) l. tillkalla l. inkalla (ngn); införskriva; med avs. på person stundom svårt att skilja från 6; förr äv. i uttr. förskriva sig ngt, förskriva (ngt) till ett ställe o. d. Förskriva sydfrukter från Italien. Ath thw kwnne faa noghen mestere (om thw skwlle en (dvs. än) fforscriffwen Aff Tysslandh). GR 3: 185 (1526). (Turken) hämptar (i Röda havet) hwad man til Europa seen förschrifwer. Spegel GV 96 (1685). Apothecare Örter, som utifrån förskrifvas. Linné Öl. Föret. (1745). Tapetserare förskrefvos från staden. Benedictsson FruM 207 (1887). SFS 1920, s. 422. jfr IN-FÖRSKRIVA. — särsk. (i fackspr.) i fråga om rekvisition av tidningar o. tidskrifter gm postvärket. Norska tidningar, som förskrivas av postkontoret i Kiruna. Döss o. Lannge 790 (1915).
8) (numera i sht jur.; jfr dock a o. b) skriftligen förbinda sig att (till ngn) överlämna (ngt, i sht egendom l. rättighet o. d.) l. betala (ngt); förr äv. allmännare: skriftligen tillförsäkra l. lova (ngn ngt). Förskriva ngn en viss summa. Förskriva ngt till betalning på viss tid. Förskriva ngt som pant. Hwad dell i honum på wåre wegna, vtij hans besoldingh forscriffue eller tilseije. GR 12: 79 (1538). Alt thet Konung Sigismundus oss på åtskillige tijdher hadhe vthlåfwat, förskrifwit och förseglat. Chesnecopherus Skäl Eee 3 b (i handl. fr. 1599). Ingen tage, eller låte förskrifva sig större ränta, än sex för hundrade om åhret. HB 9: 6 (Lag 1734). Min mor (hade) satt sig i skuld och förskrifvit pensionen till sina borgenärer. Lundegård Tannh. 1: 14 (1895). RiksdRevRiksgäldsk. 1910, s. 40. — jfr PANT-FÖRSKRIVA. — särsk.
a) (i fråga om äldre folktro, fullt br.) i uttr. förskriva sig l. sin själ åt l. till den onde (fan, djävulen osv.); äv. i utvidgad l. bildl. anv., med anslutning till den däri uttryckta föreställningen. Förskriva sig levande åt dän onda. Schultze Ordb. 4368 (c. 1755). Det kan ju hända att man ännu har en smula menniskoförstånd i behåll äfven om man har förskrifvit sig åt en nykterhetsförening. Thomander 2: 309 (1838). Mången har / Åt erkefienden förskrifva låtit / Sin dyra själ — för det en qvinna gråtit. CVAStrandberg 3: 116 (1868). Sundén Allmogel. 99 (1903).
b) (föga br.) bildl. (jfr a). Wetterbergh Altart. 151 (1848). Sin kärlek han till dig för evigt har förskrifvit. Lundquist Wessel 10 (1888).
9) (numera bl. ngn gg jur.) refl.: skriftligen förbinda sig l. utfästa sig (till ngt l. till att göra ngt); förr äv. med att-sats l. obj. bestående av ett neutralt pron. i sg.; förr äv.: skriftligen försäkra l. borga för (att ngn skall handla så l. så l. att ngt förhåller sig så l. så); förr äv. med indirekt personobj. l. av prep. emot inledd bestämning betecknande den till vilken förbindelsen osv. göres; förr äv. med prep. för: avgiva skriftlig försäkran (om ngt), gå i borgen (för ngt). Vanseende (dvs. oavsett) huad som the sig vdj then sijste handell och dagtingen forscriffuit och forplicted haffue. GR 15: 25 (1543). (Vi) vele .. oss icke .. uttlendis förschriffve eller förbinde på thette richsens vegne till någett krigh. Därs. 29: 739 (1560). Effter som h. f. N. sigh emot oss och vi uthi like motte oss härmedh förschrifvit och uthlofvet hafve. RA 3: 6 (1593). Prästhustrun i Fryelledh (har) sielf Förskrefwet sigh, at Dawedh Wästman hafuer aldrigh begiärat hennas dotter. VDAkt. 1674, nr 137. (Han) förskref sig att betala förlusten. BL 15: 206 (1848). Man och hustru hafva, en för båda och båda för en, förskrifvit sig till gäldens betalning. NF 4: 565 (1881). — särsk. (†) i uttr. förskriva sig om l. vid (sin) ära (och redlighet l. tro o. d.). Att en tolfman Måns Gullesson b(enämn)dh hafuer förschrifwit sigh om ähro och Redeligheet, derföre att ... ÅngermDomb. 31/8 1646, fol. 32. 2RARP I. 2: 333 (1720).
10) (†) skriftligen beskylla l. anklaga (ngn för ngt); i brev o. d. förtala (ngn). Han .. forscreff niels swensson at han oss icke schwlle wara fwulleligen rethraadugher. GR 2: 205 (1525). (Han) klagar at Pastor sig (dvs. honom) förskrefwit hos Hr Landzhöfd. HärnösDP 1694, s. 149.
11) (i sht i skriftspr.) refl.: härleda sig, härröra, leda sitt upphov l. ursprung (ur ngt l. från ngn l. från ett ställe l. ngn viss tid o. d..); numera nästan bl. om sak l. förhållande; ngn gg om släkt o. d. (förr äv. om enskild person): härstamma (från ett ställe osv.). Möller (1790). Derifrån (dvs. från heloternas bedrägliga förfarande) förskrifver sig Aegineternas stora rikedom. Carlstedt Her. 3: 384 (1833). Min mor förskref sig ifrån Sorunda. Almqvist AMay 96 (1838). Moderkyrkan (i Leksand) .. förskrifver sig med säkerhet från medeltiden. Höjer Sv. 1: 396 (1874). Slägten förskrifver sig från Frankrike. Sundén (1885). Frekvensen 34 förskriver sig från Malmö. Nodermann o. Wulff FörsamlKSångb. 62 (1922).
12) (numera föga br.) refl.: göra sig skyldig till l. råka ut för en felskrivning, skriva fel, misskriva sig; förr äv. tr.: skriva (ngt) felaktigt, i sht i p. pf.: felskriven. (Namnet) schall wara förschrifuidt. RARP 2: 132 (1634). Förskrifwa sigh in casibus .. (t. ex.) gif iagh thet, pro gif migh thet. Wallenius Proj. A 4 a (1682). I brådskan förskref jag mig. Sundén (1885). Östergren (1923; angivet ss. ”mindre vanl.”).
Särsk. förb.: FÖRSKRIVA BORT010 4. särsk. (föga br.) till 8 a. Snoilsky Goethe Ball. 46 (1876). jfr BORT-FÖRSKRIVA. —
FÖRSKRIVA IN010 4. (numera mindre br.) till 7: införskriva (varor o. d. från utlandet). Chydenius 161 (1766). Dalin 1: 766 (1852). —
FÖRSKRIVA TILL. (†) till 1: skriva till (ngn), skriftligen meddela (ngn ngt). GR 3: 104 (1526). Jag skulle hafue förskrifued ider till .. wälbe:tte gode herre här Clasz Flemming. UrkFinlÖ I. 2: 104 (1597). —
FÖRSKRIVA TILLHOPA. (†) till 6: skriftligen sammankalla; uppbåda. GR 7: 516 (1530). FinKyrkohSP 2: 100 (1643). —
FÖRSKRIVA TILLSAMMANS. (†) till 6, = FÖRSKRIVA TILLHOPA. (Zuski) förskreff alt sitt Krijgzfolck tilsamman. Petreius Beskr. 2: 230 (1614). OxBr. 3: 86 (1625). —
FÖRSKRIVA UPP. (†) till 3 o. 6. GR 16: 480 (1544). Hans Exc. är .. til sidsthålldne Rijkzdagh hijt vp förskrifwen worden. Emporagrius LTorstenson 196 (1651).
1) till 4: skriftlig anbefallning, rekommendation(sskrivelse). GR 4: 120 (1527). Schroderus Dict. 57 (c. 1638).
2) till 8, 9: skriftlig förbindelse l. försäkran; äv. konkret. GR 17: 633 (1545). Effter såsåm denne förschrifuelse lyder och innehåller. SvTr. V. 1: 75 (1593). Fatab. 1909, s. 121 (1602).
Spoiler title
Spoiler content