SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRTÄTA förtä4ta l. fœr-, i Sveal. äv. 032, v. -ade; se för övr. TÄTA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. fortætte; i bet. 1 snarast av FÖR- II B o. TÄTA, v., i bet. 2, 3 till FÖR- II 3 o. TÄT, adj. (jfr anm. sp. 2318). Jfr t. verdichten, ävensom lat. ad-, condensare, -ēre]
1) (knappast br.) tillstoppa springor l. hål i (ngt) o. därigenom göra (det) tätt, täta. Projectera någon bot .. (för drag) med .. dörrens förtätande. SP 1780, s. 63. Sundén (1885: ”hellre Täta”).
2) göra (ngt) mera tätt l. sammanhängande l. massivt, vanl. gm att bringa beståndsdelarna närmare varandra; ofta i pass. o. refl. med intr. bet.: bliva tätare, mera sammanhängande o. d., tätna, stundom: tjockna, bliva tjockare; i p. pf. ofta med bet. av ett adj.: tät, kompakt, massiv, stundom: tjock. Förtätade leder (av krigare). Adlerbeth Æn. 266 (1804). En mer och mer förtätad dimmas fängseldrägt. Atterbom 2: 161 (1827). Här och der förtätade .. (rökelsen) sig till besynnerliga gestalter. Rydberg Magi 96 (1865). (Villorna) förtätade sig (närmare Rom) och blefvo till förstäder. Dens. KultFörel. 1: 24 (1884). 2NF 33: 140 (1921). — särsk.
a) med. o. veter. i pass. med intr. bet., om (del av) lunga: bliva tät (därigenom att lungblåsorna fyllas l. tilltäppas) o. sålunda oduglig ss. andedräktsorgan. Vid anslag å bröstkorgen (perkussion) (på det sjuka djuret) blir tonen dof öfver förtätade ställen, men klar, der lungan är luftförande (frisk). Lundberg HusdjSjukd. 286 (1868). Petersson FysUnders. 189 (1908).
b) gm tryck l. avkylning (l. båda i förening) bringa (en gas l. ånga) till flytande form, kondensera. Berlin Schabus 101 (1860). Acetylengasen låter vid 40 atmosfärers tryck förtäta sig till en färglös vätska. 2UB 3: 399 (1897).
3) (i vitter stil) i överförd l. bildl. anv., med avs. på ngt icke materiellt (vanl. tankar l. intryck l. föreställningar o. d.): tränga samman (ngt) o. därigenom göra (det) mera påtagligt l. bestämt l. intensivt, koncentrera. Polyfem I. 17: 4 (1810). En bok .., som innehåller så mycket förtätad poesi som (osv.). Landsm. VII. 1: 24 (1889). En slags .. ateism, som i vissa sinnen förtätar sig till religionshat. Söderblom Herdabr. 21 (1914).
Avledn. (i allm. till 2): FÖRTÄTARE, r. l. m. tekn.
1) å vissa varmluftmaskiner: maskindel i vilken luften komprimeras före användningen. TT 1885, s. 42.
2) (knappast br.) å ångmaskin: kondensor. Uggla Sjölex. (1874; under condensingvessel).
FÖRTÄTBAR, adj. som kan förtätas. Andersson 60 (1845). särsk. fys. o. tekn. till 2 b, om gas. UB 4: 334 (1873). Väte (är) näst helium den svårast förtätbara af alla gaser. 2NF 33: 433 (1921). jfr O-FÖRTÄTBAR. Ssg: förtätbarhet, r. l. f. i sht fys. o. tekn. Andersson 60 (1845).
FÖRTÄTNING, r. l. f. (i sht i fackspr.) äv. mer l. mindre konkret. (Luft-)Vågorna fortplantas .. genom ömsevis förtätning och förtunning i luften till våra öron. Wiemer Müller Fys. 116 (1852). Forssell Stud. 1: 159 (1875). särsk.
a) med. o. veter. till 2 a; konkret, om förtätad (del av) lunga: induration. Lundberg HusdjSjukd. 284 (1868). Petersson FysUnders. 188 (1908). jfr LUNG-FÖRTÄTNING.
b) fys. o. tekn. till 2 b: kondensering. PrHb. 1: 248 (1884).
Ssgr: förtätnings-härd. med. o. veter. till FÖRTÄTNING 2 a. Petersson FysUnders. 360 (1908).
-våg, pl. -or. (†) fys. den förtätade delen av en longitudinell våg. UB 2: 473 (1873).
Spoiler title
Spoiler content