FÖRTÖJA förtöj4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtö´ja Weste; förtö`ja Dalin), v.1, -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Ordformer
(-tei- 1597. -tyg- 1757. -tög- 1740—1798. -töj- (-töji-, -töy-) 1698 osv.)
Etymologi
[liksom d. fortøje av holl. vertuien l. mnt. vortoien, till holl. tuien, binda, av ett germ. tauhian, kausativum till tiuhan, draga (mnt. tēn, t. ziehen m. m.); en växelform tauȝian (se TÖJA) ingår i mnt. vortogen, sidoform till vortoien, o. det därav till d. lånade fortove; jfr äv. t. vertauen, till tau, rep, tåg]
i sht sjöt. medelst tåg l. kätting(ar) fastgöra (fartyg, båt, flotte o. d. vid ngt fast föremål, t. ex. dykdalb, kaj, boj o. d.) l. förankra (fartyg) med mer än ett ankare (så att det hindras att fritt svänga omkring); äv. utan obj., om fartygsbefälhavare, roddare osv.: (låta) förtöja sitt fartyg l. sin båt, l. (med subjektsväxling) om fartyg, intr.: bliva förtöjd, ankra; äv. i utvidgad anv. med avs. på ballong, luftskepp o. d. Ligga förtöjd (vid kajen). Väl, säkert förtöjd. Rosenfeldt Tourville 114 (1698). (Då) så väl skeppen, som den ena prohmen voro förtögda i sin rätta Distance, til at attaquera. Nordberg C12 2: 639 (1740). Örlogsfartygen .. hade .. order att .. förtöja med fyra ankare. Gosselman SAmer. 57 (1842). Vid Grassy Bay förtöjde korvetten vid boj. Melander Långtur 168 (1896). De fasta (d. v. s. förtöjda) ballongerna. 2NF 34: Suppl. 445 (1922). — särsk. bildl. LHammarsköld (1805) hos Hjärne DagDrabbn. 194. Vi sutto snart, förtöjda i väldiga länstolar, fördjupade i samspråk med hvarandra. Rydberg Magi 70 (1865). All makt är till sist förtöjd i övertygelser och idéer. Larsson Världskris. 45 (1917, 1920).
