SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 a α) FÖR-VÄJA. (†) väja undan för (ngt), undvika. Lemnius Pest. B 4 b (1572). —
(II A) -VÄLDA l. -VÄLLA, v.1 -ade. [av mnt. vorwelden, till walt (se VÅLD)] (†) våldföra l. förgripa sig på (ngn l. ngt); äv. refl. med av på inledd bestämning. Felttes Mass .. för tett han föruellat sig på Biorsby notgård. BtFinlH 2: 135 (1555). Vlfwen (klagar) öfwer Reynick, huru han hans Hustro til oähre förwäldat hafwer. Fosz 499 (1621). —
(II A) -VÄLDIGA, v. [fsv. forväldigha, av mnt. vorweldigen; jfr FÖR-VÄLDA, ävensom ÖVER-VÄLDIGA] (†) öva våld mot, våldföra sig på (ngn). Skole the .. vore venner .. icke foruäldige, plundre eller beskade tiil liff eller godz. GR 10: 50 (1535). —
-VÄLLA, v.1, se FÖR-VÄLDA. —
(II 1 a α) -VÄLLA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), stundom (med anslutning till FÖR- I 2) 3~20 (Sundén (1885)), v.2 -er, -de, -t, -d (Schroderus Comenius 432 (1639: förvälles) osv.) ((†) -välla, imper. IErici Colerus 1: 340 (c. 1645); -vällad, p. pf. Kockeb. C 1 a (1650), Risingh Landb. 64 (1671)); -ning. [av mnt. vorwellen, till wellen (se VÄLLA)] i sht kok. låta (ngt) hastigt koka upp, upphetta (fast ämne) till kokpunkten. Schroderus Comenius 432 (1639). Nyblæus Pharm. 29 (1846). Blomkålen rensas, förvälles och färdigkokas sedan i samma kärl som hönset. Hagdahl Kok. 578 (1879). Snitseln .. passerar snabbt igenom tråget, där den undergår en hastig upphettning eller förvällning. LAHT 1910, s. 427.
Ssgr (i sht kok.): förvällnings-kärl (LAHT 1911, s. 202),
-vatten (Sjöberg Singstock 11 (1832)). —
(II 3) -VÄLSKAD 040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), p. adj. [till VÄLSK] (i vitter stil med ngt ålderdomlig anstrykning, mindre br.) italieniserad; förfranskad; romaniserad. (På Gustav III:s tid) var allt, som i Sverige skulle kallas bildadt, förvälskadt och förfranskadt. SKN 1841, s. 66. Den förvälskade drottningen (dvs. drottning Kristina). Böök ResSv. 3 (1924). —
-VÄNA, se FÖRVÄNJA. —
(I 3) -VÄND, sbst. (-wendh 1660. -vendt 1664) [efter t. vorwand, till vorwenden (se FÖRE-VÄNDA)] (†) förevändning. FredsfördrKbhn 1660, s. B 3 a. Stiernman Riksd. Bih. 411 (1664). —
-VÄND, p. adj., se FÖRVÄNDA, v.2 —
(I 3) -VÄNDA, v.1, -an (KKD 11: 267 (1704), VDAkt. 1709, nr 271), -ning (Swedberg Schibb. 464 (1716), Nordberg C12 1: 504 (1740)). [jfr FÖREVÄNDA, v.1] (†)
1) anföra, framföra (besvär, skäl, ursäkt o. d.); förebära. The besväringer I förvände. GR 25: 64 (1555). Stiernman Com. 2: 643 (1650).
2) anföra (ngt) ss. förevändning l. (svep)-skäl, ursäkta sig med, skylla på; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: förevändning, svepskäl, undanflykt. Så att .. för(skriv)ne fougter icke haffve till att förvende, at ther ingen är på våre vägne. GR 20: 30 (1549). Under förwändan, att ... KKD 11: 267 (1704). Uptäncka en hoper inkast och förvändningar. Triewald Bij 89 (1728). Nordberg C12 1: 504 (1740).
Spoiler title
Spoiler content