publicerad: 1928
GAS ga4s, sbst.2, r. (r. l. l. m. l. f. Kellgren 3: 117 (c. 1790) osv.; m. Lindfors (1815), WoJ (1891); f. Lundell (1893)), äv. n. (BoupptSthm 1672, s. 10 a (1670), SAOL (1923; jämte r.)); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. olika slag av gas) -er32.
Ordformer
(förr vanl. skrivet gaz(e). — gage 1716—1734. gagie 1673 (: gagie Hårduk). gauze 1820)
Etymologi
[liksom dan. o. t. gaze, holl. gaas, eng. gauze, av fr. gaze, av sp. gasa, av arab. ḳazz, råsiden, av pers. käž, gäž]
eg. o. urspr. samt ännu ngn gg i poesi: tunn, lätt o. luftig, mer l. mindre genomskinlig vävnad av finare material, vävd i gasbindning, i sht använd till den finare kvinnliga dräkten, flor (se FLOR, sbst.1 1); i övrigt numera nästan bl. om enklare, grövre, gles vävnad (äv. vävd i vanlig tvåskaftsbindning) använd till olika praktiska ändamål, ss. till bindor, omslag, mellanlägg i kläder mellan yttertyg o. foder o. d.; ofta i jämförelser; äv. bildl. BoupptSthm 1672, s. 10 a (1670). Slöjor af luftigt gaz, de silfrade dimmorna lika. Stagnelius (SVS) 3: 93 (1817). Man låter .. (den krossade grafitmalmen) gå öfver fina siktar af gas. JernkA 1890, s. 132. Fröding Eftersk. 1: 90 (1910). — jfr BOMULLS-, BORSYRE-, FÖRBANDS-, SILKES-, SILVER-, SMÖR-GAS m. fl.
Ssgr (rörande den allmänna brukligheten jfr huvudartikeln): GAS-BINDA, r. l. f. jfr BINDA, sbst. 1 a. —
-BINDNING. vävn. om det slags bindning vid vilken varptrådarna (parvis l. gruppvis) slingra sig om varandra. Andersson Väfn. 126 (1880). —
-NÄT. tunn, nätliknande gas(vävnad). Cornetter, gaze-nät, fontangers höga bandh. Keder Vitt. 360 (1690). 2UB 10: 330 (1907). —
-PAPPER. tekn. papper i vilket för vinnande av större hållfasthet m. m. vid framställningen inlagts gasväv. 2UB 8: 157 (1900). —
-TYG. —
-VÄV. —
-VÄVNAD. jfr SLING-VÄVNAD. Ekenmark Hb. 103 (1820). Släta gasväfnader (t. ex. stramalj). VaruförtTulltaxa 1: 197 (1912).
Spoiler title
Spoiler content