SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GENANT jenan4t, äv. ge-, r. l. m. ((†) n. Gustaf II Adolf, SvRStBesl. 1678, s. A 3 a); best. -en.
Etymologi
[liksom d. genant av t. genannt, n., om ngt bestämt l. fastsatt, eg. p. pf. till nennen (jfr NÄMNA); jfr nt. genand, f., tilldelat underhåll, bestämd andel]
(i fråga om ä. förh.) viss bestämd avgift l. betalning (erlagd en gång för alla l. på vissa, bestämda tider, vanl. ss. godtgörelse för visst arbete o. d. l. ss. vederlag för åtnjuten förmån av ett l. annat slag); stundom liktydigt med: (årlig) lön l. hyra o. d. Gustaf II Adolf 9 (c. 1620). Åldermännen .. (kunna) förhyra .. (gilles-) Huset til nogon annen .. och tage ther en genant före om åhret. Stiernman Com. 1: 785 (1621). Jag (vill) åtaga mig sielf at bestrida klåckaresyslan, emot then genant Försambl(inge)n ärbudit. VDAkt. 1760, nr 168. JernkA 1895, s. 114 (i fråga om förh. 1678). 2NF (1908). jfr (†): Skole samme Köpmän till en genant Summa tullfrij wara, för thet the byt hafwe öfwer theris Termin. Stiernman Com. 1: 278 (1577) [jfr t. ein genannt geld]. — särsk.
a) kam. i fråga om person som (på grund av stånd l. vistelseort o. d.) saknade borgarrätt i viss stad: avgift erlagd för rättigheten att i ifrågavarande stad idka borgerlig näring l. åtnjuta andra borgerskapets förmåner, kontingent. Stiernman Com. 2: 531 (1648). Rudbeck Bref 108 (1675). Herlitz Stadsförv. 1830 225 (1924).
b) om det årliga understöd som prästänka (åtminstone i vissa trakter) brukade uppbära av makens efterträdare i ämbetet. ConsEcclAboP 232 (1658). KyrkohÅ 1904, s. 121 (c. 1685). 2NF (1908). jfr ÄNKE-GENANT.
Ssg: A: GENANT-BORGARE. (genant- 1820 osv. genants- (-tz-) 16641724) (i fråga om ä. förh.) kam. person som erlade genant (se GENANT, sbst. a), kontingentborgare. Stiernman Riksd. 1515 (1664). Herlitz Stadsförv. 1830 27 (1924).
B (†): GENANTS-BORGARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content