publicerad: 1928
GENTEMOT je1ntemω4t, stundom jen1t-, l. (i sht ss. prep.) je4nt~emω1t, stundom jen4t~ (äv. uttalat ss. två ord4 04); äv. (numera bl. ngn gg ss. prep.) GENTMOT je4nt~mω1t, stundom jen4t~ (äv. uttalat ss. två ord4 4); förr äv. GENMOT, prep. o. adv.
Ordformer
(ofta skrivet ss. två ord. — gen mot(t) 1526—1640. genmot 1541—1640. gen emot 1659. gent emot 1634 osv. gentemot 1667 osv. gent mot c. 1645—1901. gentmot 1908. — gi(j)nt, gint- 1626—1840)
Etymologi
I. prep.
1) (numera mindre br.) i fråga om rumsförh.: midt emot. OPetri Tb. 92 (1526). Claudius Nero .. slogh sitt Lägher gijnt emoot honom. Schroderus Liv. 331 (1626). Malmö Stapelstad ligger .. gent emot Köpenhamn. Linné Sk. 180 (1751). Gentemot dörren stod en bänk eller divan. Castrén Res. 2: 401 (1848). Den gentemot rådhuset belägna hörnfastigheten. Clemensson (o. Silverstolpe) HJHeyman 55 (1926).
2) (i skriftspr.) för att beteckna motstånd, hinder, strid o. d.: emot (se d. o. I 4); numera bl. i den mån som anslutning till 5 är möjlig. Men gent emot Herren och konungen i himmelen .. stå fientliga makter. Rundgren Minn. 2: 60 (1883). Att gifva de unga .. ett väl behöfligt stöd gentemot våra dagars mångskiftande nyheter på det religiösa området. PT 1897, nr 169 A, s. 3. Man hade dock insett, att man .. måste gentmot ryssarne lita till sig själf. SvH IX. 1: 97 (1908).
3) (i skriftspr., mindre br.) för att beteckna motsättning l. motsatsförhållande: emot (se d. o. I 5), ss. motsats till; i strid mot, i olikhet med. Svedelius Statsk. 1: 15 (1868). Det raseri, hvarmed polackerna, gent mot all folkrätt .. ville förgripa sig på den svenske fältmarskalkens lif. PT 1901, nr 262 A, s. 3. SkrHVSamfU IX. 3: 37 (1904).
4) för att beteckna motsvarighet o. d.: emot (se d. o. I 6).
a) (†) i uttr. svara gentemot ngt, utgöra motsvarighet till ngt. Helsingborg .. svarar gent emot Christianstad; men ligger vid västra hafs-sidan och midt för Helsingör. Linné Sk. II (1751).
b) (mindre br.) i jämförelse med, i förhållande till. Cavallin (1875; angivet ss. nyare vardagsspr.). Utvandringen .. (har) ökat qvinkönets redan förut alltför stora öfvertalighet gentemot mankönet. NF 15: 1026 (1891). Gentemot detta föreföllo honom hans egna sorger .. obetydliga. Östergren (1924).
5) (i skriftspr.) för att beteckna förhållande l. relation i allm. till ngn l. ngt: emot (se d. o. I 7), i förhållande till, när det gäller, visavi. Gent mot sina samtidas oförrätter stod .. (Bureus) med ett stadigt sinne. MBrunnerus (1652) i 3SAH 23: 173; jfr 2. Forssell Hist. 1: 65 (1869). Den mänsklige anden står ej fri gent emot sina egna skapelser. EHTegnér i UVTF 26: 21 (1880). Den svenska regeringens hållning gent emot sovjetriket. Segerstedt Händ. 150 (1919, 1926).
II. (numera mindre br.) adv.; motsv. I 1: midt emot. Konungen satte han i högsätet och sigh sielff i annadt högsätet geenmoet. Svart G1 102 (1561). Forskande ögon skåda ditin i grottan gint emot. Almqvist AmH 2: 210 (1840). Hagberg Shaksp. 4: 73 (1848).
Spoiler title
Spoiler content