SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GERIDON ge1ridoŋ4, äv. ger1-, stundom -dω4n (geridón Weste; geridón Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -ar Swedberg Dödst. 79 (1711); -s BoupptSthm, Möller (1745, 1755; under balustre)).
Ordformer
(cheradon 1776. cheridon 1750. chiredon 1695. chiridon 17091765. ciridon 1695. geldon 1680. geredon 1677. geridon 1700 osv. gieredon 1709. giridon 1696. gueridon 16711924. keridon 17811833. kiridon 16791711. scheridon (schi-) 1694)
Etymologi
[liksom d. gueridon av fr. guéridon, urspr. ett personnamn]
(i sht förr) på en (tredelad) fot vilande ståndare, upptill försedd med en liten rund skiva för att uppbära ljusstakar, prydnadsföremål o. d.; ljusbord. 1 .. pahr Gueridons, af gemeent trä swarfwade, til at sättia liwsestakar på. BoupptSthm 6/3 1671. Gikt och Febrar hvart man går, / Mänskjor oförtänkt på bår, / Lik och Keridoner. Lenngren (SVS) 2: 307 (1793). Böttiger Drottnh. 83 (1889). Strindberg Kamm. 4: 66 (1907). I två hörn stodo fullkomligt symmetriskt två guéridoner i mahogny med hvar sin vas af Berlinerporslin. Jolin 71 (1913; om förh. 1848). — jfr HANDFATS-GERIDON.
Spoiler title
Spoiler content