SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GIVA ji3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(giva (-fv-) 1757 osv. giefwa c. 1645)
Etymologi
[sv. dial. geva, giva, till stammen i GIVA, v. (se d. o. I 1 d β)]
landt.
1) så mycket foder som på en gång gives åt ett djur, (utfodrings)portion; stundom abstr.: utfodring; jfr GIV, sbst.1 En giefwa Höö, eller Halm. IErici Colerus 2: 71 (c. 1645). Desse kreatur .. födas .. i 7 särskilta gifvor dageligen. Hülphers Norrl. 3: 27 (1777). Gamla gubbar spottade tre gånger på varje giva foder, då kreaturen utfodrades. Suneson GGrund 146 (1926). — jfr FODER-, HALM-, HÖ-GIVA m. fl.
2) i utvidgad anv., om så mycket gödning som på en gång tillföres jorden. TLandtm. 1897, s. 152. En gifva af 100 kg. chilesalt per hektar. LAHT 1905, Bih. s. 24. Kornet gödslas i Norrland .. ensidigt med starka gifvor af stallgödsel. Därs. 1911, s. 358.
3) om rum l. avbalkning för fodrets skärning o. blandning l. för förvaring av fodret för dagen; i ssgn FODER-GIVA.
Spoiler title
Spoiler content