GJORDA jω3rda2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr GJORDING.
Ordformer
(gjorda (gi-) 1541 osv. giörd(h)a 1526—1642)
Etymologi
[ä. fsv. gyrþa, fsv. giurþa, giorþa, görda, motsv. d. gjorde, isl. gyrða, t. gürten; i avljudsförh. till got. bigairdan, omgjorda; jfr GJORD, sbst.,GJORDING,GÖRDEL;med avs. på ljudövergången y > iu > io jfr KJORTEL, SKJORTAm. fl.]
1) (†) spänna en gjord omkring (en häst). Stig du af och giorda din häst, / En stund will iag dig bida. SvForns. 1: 43. Om med en enkom bred gjord hästen gjordas framtill, innan sadeln pålägges. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 38(1836).
2) (numera bl. arkaiserande i poesi l. vitter stil) omgjorda; spänna en gördel l. ett bälte omkring (ngn l. en kroppsdel); ofta refl.; äv. oeg. o. bildl.; jfr BEGJORDA,GÖRDLA.Joh. 21: 18(NT 1526). Giorda tina lender såsom en man. Job 38: 3(Bib. 1541). De (dvs. de turkiska kvinnorna) giorda sig om Lifwet med en Giördel lika som Manfolck. Dryselius Måne 490(1694). När så de hviskade, kom kungen gjordad / af sina riddersmän. Edgren Tennyson 194(1902).
Särsk. förb. (till 2): GJORDA OM10 4. (i poesi l. vitter stil) i uttr. gjorda ngt om (sig), gjorda om sig med ngt, omgjorda sig med ngt; äv. oeg. o. bildl. Gjordar jag svärdet om, / Löser hon svärdet opp. Runeberg 3: 186(1830). Gjorda om dig med morgonens vingar. Tengström Kipling 7(1899). jfr OMGJORDA.
