SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLORIA glω4ria, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 2 o. 4) -or ((†) -er Polyfem I. 28: 2 (1810), Berg Visingsö 211 (1885)).
Etymologi
[jfr t. glorie, eng. glory, fr. gloire; av lat. gloria, ära. — Jfr GLOR-]
1) (företrädesvis i högre stil) ära, ryktbarhet; ofta svårt att skilja från 3. Som de romare endest ok allenast af Gloria anqwickades, underleete de aldrig at skrifwa opp, .. hwad de ährewärdigt hade bedrijfwit. Columbus Ordesk. 35 (1678). Allt som kunde minska Antonios gloria, förstördes. Wulff Leopardi 220 (1913). Östergren (1925). — (†) personifierat. Stiernhielm Fred. 5 (1649).
2) ljuskrets, strålkrans; dels (i sht konst.) om (på målning framställd) ljuskrets (l. enbart en ljusring) kring en persons huvud (i den kristna konsten betecknande helighet), dels (i utvidgad anv.) om ljuskrets omkring himlakropp o. d.; äv. oeg. o. bildl. (jfr 3). Wallin Vitt. 2: 11 (1804; bildl.). Nordforss (1805). Helga män / Med biskops-kräcklor och med glorior. Atterbom 2: 333 (1827). Lilla Ulla störtade fram .. så varm, att lockarne rest sig till en gloria omkring hela hufvudet. Almqvist TreFr. 1: 15 (1842). Den ljusa glorian kring den förmörkande månen, eller, som man brukar kalla den, kronan, blir synlig blott under totala (sol-)förmörkelser. HeimdFolkskr. 8—9: 19 (1893). BonnierKL (1924). — jfr HELGON-, MARTYR-GLORIA.
3) i bildl. anv. av 2: glans, nimbus; ofta svårt att skilja från 1. Nordforss (1805). Omgifven af examensbetygens gloria. Svedelius Lif 528 (1887). De aderton (i Sv. Akademien), hvilka ännu alltid voro omstrålade af ett slags .. gloria. De Geer Minn. 2: 285 (1892). SvLittH 2: 264 (1919).
4) (†) fest, festlighet. Hvad är klockan nu på dagen? / Klockan är sju slagen; / Nu rosolis, nu för magen / Är en gloria. Bellman SkrNS 2: 140 (1786). (Sv.) Gloria .. (fr.) Gaudéamus, jubilation. Weste (1807; angivet ss. användt skämtv.). När någon resande främling från Järnbärarland skulle ha en ”gloria”, flödade ymnigt Bacchi safter. Tegnér Farf. 314 (1900).
Ssgr: (2) GLORIE-KRÖNT, p. adj. (i högre stil) Mildt skall då ett barn, Marias son, / Gloriekrönt oss vinka. Wirsén NDikt. 17 (1880).
(2) -RING.
(2) -SKIVA, r. l. f. NF 5: 1298 (1882).
(1) -VÖRDIG. (†) = GLOR-VÖRDIG. Våra framfarne höglofl. och gloriævördigst i åminnelsse sahl. Konungars .. stoora flijt och åhuga. RARP 9: 468 (1664).
Spoiler title