GLYGGA, v.1 vbalsbst. -NING.
Etymologi
[sv. dial. glygga, glögga, hugga ett fyrkantigt hål i en bjälke o. d. vari en tapp l. dyl. skall inpassas; till GLUGG]
(†)
1) infoga (bjälkar o. d.) i fyrkantiga hål; i ssgn IN-GLYGGA.
2) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., = GLUGG 3. (De hade icke mottagit annat timmer) vtan th(et), som Pouell Hansson them wttuiste, som war mercktt medt 3 skårer elle(r) hugh på glygningen. TbLödöse 67 (1587).
