publicerad: 1929
GLÄNTA glän3ta2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. glente; till stammen i GLÄNTA, v.2; namnet givet på grund av ifrågavarande fågels glidande flykt (jfr GLADA, sbst.2)]
(bygdemålsfärgat i Skåne o. Smål., föga br.) glada. Wahlström ExkFauna 41 (1861). EHemberg i Jäg. 1897, 2: 40. Ericson Fågelkås. 2: 95 (1907).
Spoiler title
Spoiler content