publicerad: 1929
GLÖMSKA glöm3ska2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 2 b, föga br.) -or (CAEhrensvärd Brev 2: 57 (1795), Oterdahl Skolfl. 14 (1924)).
Ordformer
(glömska 1583 (: -an, best.) osv. glömske 1547 (: -en, best.)— 1604. glömsko, obl. kasus 1538—1757. glömsko, nom. 1587)
Etymologi
1) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara glömsk l. att lätt glömma (av l. bort) ngt, dåligt minne; förr äv. övergående i bet.: minnesförlust, slöhet; i uttr. av (ren) glömska o. d. ofta närmande sig o. svårt att skilja från 2. Av ren glömska underlåta att (osv.). Lethargia (dvs.) wilheet mz mykin sompn och glömsko. VarRerV 16 (1538). Wett, och Sinne gå bort (när man blir gammal); fördwälmas i dwaas, och i glömsko. Stiernhielm Herc. 530 (1658, 1668). Glömskan är en svaghet, som besvärar menniskio-slächtet. Nehrman Ärfdab. 261 (1752). Hans stora glömska vållar oss oupphörligt obehag. Östergren (1925).
2) förhållande(t) att ngn glömmer l. (för alltid l. för tillfället) har glömt (av l. bort) ngn l. ngt l. att ngn l. ngt glömmes (av l. bort) l. är glömd resp. glömt; förgätande, förgätenhet; ofta om det förhållande(t) att ngn l. ngt är glömd (glömt) av alla, är helt utplånad (utplånat) ur minnet l. traditionen o. d., har råkat i allmän förgätenhet; äv. med betydelseskiftningar motsv. GLÖMMA, v. 1 a, d, e, närmande sig bet.: förbiseende, åsidosättande (av ngt), försummelse o. d. resp.: tillgift, förlåtelse; äv. (i sht i skriftspr.) med bestämning inledd av prep. av, betecknande det som glömmes osv. Framdraga ngt ur, rädda ngt undan glömskan. Glömska av vad plikten bjuder. Helsingius M 7 b (1587). Schroderus Comenius 347 (1639). Otacksamhet och Glömska. Lallerstedt Slutk. 37 (1739). Glömska af tillfogade oförrätter. Ödmann AnvSkrift. 57 (1822). Han är för god, att krossas och dömmas till evig glömska. Crusenstolpe Mor. 2: 69 (1840). (Tiberius söker) i utsväfningar några ögonblicks glömska af de hemska synerna. Rydberg RomD 31 (1877). Jag vet ej anledningen .. (att jag icke blev inbjuden). Möjligen var det rent af glömska. De Geer Minn. 2: 88 (1892). — särsk.
a) i uttr. falla l. råka l. (i sht i vitter stil) sjunka i glömska, förr äv. komma i glömska(n), glömmas (bort), råka i förgätenhet; låta (ngt) falla l. (i sht i vitter stil) sjunka, äv. (i sht i högre stil) begrava l. (för)sänka, stundom slå (ngt) i glömska, förr äv. lämna l. ställa (ngt) i glömska(n) o. d., glömma l. glömma bort (ngn l. ngt), (bemöda sig att) icke längre minnas l. tänka på (ngn l. ngt), låta (ngt) vara glömt; (över)lämna åt glömskan o. d., låta falla i glömska; förr äv. ligga i glömska, vara glömd (glömt). Saken föll (råkade) snart i glömska. På thet samme spannemåle motte icke komma i glömsken. GR 18: 570 (1547). Ingen ställer i glömska then plicht som hwar är osz .. tilbunden at bewijsa. Girs E14 56 (c. 1630). Att iagh j glömska lembnat Hr Heidengrahns Scriptum. VDR 1703, Verif. 349. Slår man döden ur håg, så slår man Själen i glömska. Nicander GSann. 95 (1767). Ligga i glömska. Lindfors (1815). (Att våra söner) en dag för de gångne fädernes aska / Hånligt ej blygas må och vårt namn i glömska begrafvas. Stagnelius (SVS) 3: 79 (1817). De båda herrskarne (Augustus o. Tiberius), som äfven till namnet ville öfverlemna henne (dvs. Julia) åt glömskan. Agardh ThSkr. 2: 33 (1842, 1856). Om du har mod att .. / .. i evig glömska / Försänka allt, hvad förr din kärlek egt? Wecksell DHjort 32 (1862).
b) (mindre br.) konkretare, om (enskilt) fall l. om yttring av glömska l. försumlighet o. d.; förbiseende, försummelse; i denna bet. stundom i pl. CAEhrensvärd Brev 2: 57 (1795; pl.). Förf:s styl är nog ojemn, lidande .. af vissa glömskor. SvLitTidn. 1821, sp. 123. Hvarje felsteg, hvarje glömska, som begås af Eder. Agardh BlSkr. 2: 293 (c. 1850). Vi skriver upp deras (dvs. elevernas) glömskor i journalen. Oterdahl Skolfl. 14 (1924).
c) (i sht i högre o. vitter stil) i bildl. l. symboliska uttr.; särsk. i uttr. som utgå dels från den grek. myten om dödsfloden Lethe, vars vatten gav glömska av jordelivet, dels från tanken på ett höljande mörker l. täckelse o. d.; äv. i personifiering. Sjunka i glömskans hav, natt. Dricka glömska ur Lethes flod. Vthi glömskones Mörcker. Brask PufendorfHist. 335 (1680). Allt är glömskans rof. Blom 3 (1792). Glömskans häger. Tegnér (WB) 5: 153 (1822) [efter Hávamál]. (Utgivandet i vår tid) synes dock ej .. nämnvärdt bidragit till att hjelpa dem (dvs. vissa uppsatser av Lamotte) ur glömskans flod. ASScF 16: 148 (1888). Mången ville väl helst kasta glömskans slöja öfver hvad som varit och farit. Vasenius Samkänsl. 28 (1901). — särsk. (i högre stil) pregnant, om l. med tanke på döden. Ty Perser aldrig änn till listighet wa' Fahla / Og aldrig bli, till des däm Tysta Glömskan har! Börk Darius 220 (1688). Glömskans natt inbröt. Lifvets strid var utkämpad. Nyblom Hum. 198 (1874). Känner man .. din rättfärdighet i glömskans land? Psalt. 88: 13 (Bib. 1917).
Ssgr: GLÖMSKE-BRINGANDE, p. adj. (i vitter stil) som skänker glömska (i sht av sorg, bekymmer l. lidande o. d.; jfr GLÖMMA 1 c). Backman Dickens Pickw. 1: 29 (1871). En djup, glömskebringande sömn. Hedberg Mann Budd. 2: 201 (1904). —
-DRYCK. (i fråga om äldre folktro) dryck som troddes komma den som intog den att glömma sitt föregående liv l. ngn viss person l. händelse o. d. Den glömskedryck, som (enl. den isl. sagan) tillagades för Gudrun (för att hon skulle glömma Sigurd). Strinnholm Hist. 2: 467 (1836). (De danska trolldomsvisorna) handla .. (bl. a.) om älfvorna .., hvilka locka ungersvennen in i högen .. (och) ge honom en glömskedryck. 2NF 5: 1331 (1906). —
Spoiler title
Spoiler content