[jfr fsv. glöpa-orþ; till en stam glaup-, som föreligger äv. i isl. gleypa, sluka, nor. dial. gløypa, gapa, sluka, bruka glåpord, i avljudsförh. till GLUPAsamt till glop- i GLOPPA,GLÅP-,GLÅPA]
(†) obetänksamt l. smädligt tal, skymford. Glöper är ordha werst. OPetri Kr. 51(c. 1540).