SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNABBAS gnab3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE (knappast br., Dalin Arg. 1: nr 44, s. 4 (1733; uppl. 1754: gnabb), Bergklint Vitt. 164 (1768)), -ERI (†, Murenius VP 11 (1637), Fryxell Ber. 9: 128 (1841)); -ARE (†, Dalin Arg. 2: 92 (1734, 1754)); jfr GNABB.
Etymologi
[jfr sv. dial. gnabba(s) (Finl.), i sht om hästar: vänligt småbita(s), gnäbbjas (Smål.), gnabbas, mnt. gnabben, gm korta, avbrutna ljud giva sitt missnöje till känna, o. (med avljud) GNUBBA, ävensom (med i dylika ord vanlig konsonantväxling) GNÄPPJAS, sv. dial. gnapas, gnabbas, mnt. sik gnappen, träta, samt sv. dial. knabbas, småträta, d. knubbes]
(i sht vard.) träta l. gräla l. tvista utan bitterhet l. mera på skämt, smågräla, munhuggas, kivas; stundom med adverbial inledt av om, förr äv. över, betecknande det varom gnabbet rör sig. Grannar gnabbas och. Grubb 277 (1665). Mången fru det tjenligt fann, / Att derom (dvs. om kärleksgudens tal) gnabbas med sin man. Stenhammar 191 (c. 1798). Åtskilliga av de 7 fröknarna på Haneberg .. gnabbades med .. (ungprästen) över ett och annat. Törneros Brev 2: 275 (1831; uppl. 1925). Qvickt folk vill gerna gnabbas. Hagberg Shaksp. 6: 191 (1849). Bergman JoH 194 (1926). — jfr SMÅ-GNABBAS.
Avledn.: GNABBIG, adj. (knappast br.) som gärna gnabbas. Kullberg Portf. 239 (1850).
Spoiler title
Spoiler content