1) (numera bl. i fackspr.) till GNAGA 1:gnagande, gnagning; stundom företrädesvis med tanke på det ljud som uppkommer vid gnagning på ngt hårdt föremål; äv. konkretare: ställe där gnagning förekommit, skada uppkommen gm gnagning. Sahlstedt(1773). Främmande ljud, helt olika .. ekorrens gnag på cembrakotten, nå hennes (dvs. renkons) öron. Hemberg Kola 226(1902). SkogsvT 1906, s. 121. Gnag å (kål-)rötterna af får och hästar ha .. visat sig ofta gifva anledning till angrepp (av druvmögel). SDS 1918, nr 337, s. 9. — (†) Fötter, Been (osv.) .. / Lijda gnag, förtreet och harm / Uthaf Matkars udd och tänder. Lindestolpe Matk. 1(1714).
3) (vard., mindre br.) till GNAGA 2:skavande, skav; äv. mer l. mindre bildl. Jag .. känner mina fjättrars gnag. Törneros Brev 1: 35(1824; uppl. 1925). Det ständiga gnaget av fjättrarna gjorde handlederna såriga. Östergren(1925).
4) (vard., numera knappast br.) till GNAGA 3:gnat, kält; förr äv. mer l. mindre konkret om föremål för gnat. Moræus Schonæus 471(c. 1685). Jämmer öfver jämmer .. (att vara) Allas gnag, ingom i lag! Scherping Cober 1: 10(1734). Sjungen, små kärlekspanter, / Bland gamla mostrars kält och gnag! Bellman 3: 278(1790). Östergren(1925; angivet ss. mindre vanl.).
