SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNAG gna4g, sbst.2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) GNAV gna4v, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(gnag c. 1685 osv. gnav (gnaf) 17351917 (: stövelgnavet))
Etymologi
[sv. dial. gnag, gnav, otidig, besvärlig enträgenhet, oupphörligt smågräl]
vbalsbst. till GNAGA; äv. mer l. mindre konkret.
1) (numera bl. i fackspr.) till GNAGA 1: gnagande, gnagning; stundom företrädesvis med tanke på det ljud som uppkommer vid gnagning på ngt hårdt föremål; äv. konkretare: ställe där gnagning förekommit, skada uppkommen gm gnagning. Sahlstedt (1773). Främmande ljud, helt olika .. ekorrens gnag på cembrakotten, nå hennes (dvs. renkons) öron. Hemberg Kola 226 (1902). SkogsvT 1906, s. 121. Gnag å (kål-)rötterna af får och hästar ha .. visat sig ofta gifva anledning till angrepp (av druvmögel). SDS 1918, nr 337, s. 9.(†) Fötter, Been (osv.) .. / Lijda gnag, förtreet och harm / Uthaf Matkars udd och tänder. Lindestolpe Matk. 1 (1714).
2) (i vitter stil, föga br.) gnagande oro l. samvetsagg o. d.; jfr GNAGA 1 b α. Ett Sinnes frätand' Gnag. Warnmark UtvSiälGlädie 5 (1686). Gnafvet, oron (osv.) .., som följer på korta stunders äggelse. Bremer NVerld. 2: 329 (1853). Forsberg Sord. 25 (1917). — jfr HJÄRTE-, SAMVETS-GNAG.
3) (vard., mindre br.) till GNAGA 2: skavande, skav; äv. mer l. mindre bildl. Jag .. känner mina fjättrars gnag. Törneros Brev 1: 35 (1824; uppl. 1925). Det ständiga gnaget av fjättrarna gjorde handlederna såriga. Östergren (1925).
4) (vard., numera knappast br.) till GNAGA 3: gnat, kält; förr äv. mer l. mindre konkret om föremål för gnat. Moræus Schonæus 471 (c. 1685). Jämmer öfver jämmer .. (att vara) Allas gnag, ingom i lag! Scherping Cober 1: 10 (1734). Sjungen, små kärlekspanter, / Bland gamla mostrars kält och gnag! Bellman 3: 278 (1790). Östergren (1925; angivet ss. mindre vanl.).
Spoiler title
Spoiler content