SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNOSTIKER gnos4tiker, m.||(ig.); best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. gnostiker, eng. gnostic, fr. gnostique, lat. gnostici, pl.; ytterst av gr. γνωστικοί, pl., substantivering av γνωστικός, som har samband med vishet l. insikt, gnostisk; bildat till stammen i γνῶσις (se GNOSIS). — Jfr GNOSTICISM, GNOSTISK]
i sht kyrkohist. anhängare av gnosticismen. Schroderus Os. 1: 490 (1635). Rydberg RomD 34 (1877).
Spoiler title