GNOSIS gnå4sis, äv. gnω4-, r.; i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t. o. eng. gnosis, fr. gnose; av gr. γνῶσις, insikt, kunskap, högre insikt l. vishet; till stammen i γιγνώσκω (se GNOM, sbst.2). — Jfr -GNOSI, GNOSTIKER]
(i fråga om förh. under de första århundradena efter Kr.; i sht kyrkohist.) högre l. djupare insikt i religiösa ting; vanl. med särsk. tanke på gnostikernas anspråk på dylik insikt: gnostisk filosofi, gnosticism. Lénström Kyrkoh. 39, 48 (1843). I Alexandria (utvecklades) av Clemens och Origenes en kyrklig gnosis. BonnierKL 4: 1339 (1924).
