SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GODHET 3d~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4d~he1t, r. l. f.; best. -en; pl. (numera knappast br.) -er (Sylvius Mornay 49 (1674; i bet. 1 a), Lamm Swedenbg 178 (1915; i bet. 4; efter motsv. lat. uttr. hos Swedenborg); jfr för övr. under 1 b o. 4 c).
Etymologi
[fsv. godhet; jfr d. godhed, ävensom t. güte o. eng. goodness; avledn. av GOD]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara god. — särsk.
1) till GOD 1: god l. tillfredsställande beskaffenhet; utmärkthet, förträfflighet. Eneman Resa 2: 6 (1712). Det som hittills gjort Svenska Jernet säljbart i Concurrence med det Ryska, har varit dess godhet. AdP 1789, s. 802. Skogens större eller mindre godhet. Hellström NorrlJordbr. 250 (1917). — särsk.
a) (†) konkretare: god egenskap. Een godheet gör många godheter. Sylvius Mornay 49 (1674).
b) (i sht i fackspr.) med relativ bet.: grad av god beskaffenhet; ofta övergående i bet.: kvalitet, i fråga om ädel metall o. d.: finhet, halt; i denna anv. förr äv. i pl. Medh Korn förstås Godheten eller Fijnheten af samma Schrot, eller Metal, theraf Myntet är slaget. Stiernhielm Arch. G 1 a (1644). Hemmanens godhet är grunden till mantalen och skatten. Botin Hem. 1: 187 (1755). Att ej inblandande af olika godheter (av läder) må existera. Carlström Spinnm. 68 (1832). Ekvirkes godhet undersökes genom sliktning å sidorna. SFS 1907, Bih. nr 73, s. 1.
2) (†) till GOD 8, konkretare: nytta, gagn. Thz är gudh som brukar creaturet till sin goodheet som en embetzman brukar sin reedhskap. OPetri MenFall A 5 b (1526).
3) till GOD 11: egenskap(en) att vara välsmakande; smaklighet; god smak. Dalin (1852). Kindblad (1871). Rätternas mångfald och godhet. Östergren (1925).
4) till GOD 16, 18: välvilligt o. kärleksfullt sinnelag; välvilja, vänlighet, älskvärdhet, snällhet; kärleksfullhet, ömhet, godhjärtenhet, hjälpsamhet; i fråga om Gud: mildhet, nåd. Bemöta ngn med godhet. Visa ngn godhet. Godhet mot de fattiga. Överseende godhet. Missbruka ngns godhet. Andans fruct är, kerleck .., mildheet, godheet troo. Gal. 5: 22 (NT 1526). (Herren) Beskermar och bewarar migh för skadha, farligheet och alt ondt, och thet alt aff sinne blotta nådh och fadherligha godheet. Cat. 1572, s. B 2 a. Den hiertans godhet, med hvilken han (dvs. Telemachos) biträdde sin största fiende. Ehrenadler Tel. 717 (1723). Vishet och godhet utgöra ålderdomens skönhet. Beskow i SAH 30: 241 (1857). Hon (vann) allas hjärtan genom sin godhet och sin redlighet. De Geer Minn. 1: 4 (1892). — jfr ALL-, FADERS-, HJÄRTE-, SJÄLS-GODHET m. fl. — särsk.
a) pregnant, om själva det godas begrepp l. princip o. d.; särsk. i uttr. vara själva godheten l. godheten själv l. godheten personifierad o. d. Alle Herrans wäghar äro godheet och sanning. Psalt. 25: 10 (Bib. 1541). (Greven) var sielfva godheten och mennisko-kärleken. Ågren Gell. 21 (1757). Hauch (är) godheten personifierad. PT 1907, nr 131 A, s. 3. — särsk. (i sht i religiöst spr.) i högsta mening, i fråga om Gud; stundom, särsk. i uttr. den eviga godheten o. d., ss. beteckning för Gud. Gudh (är) aff sins Warelses Natur, sielffwa Godheten. L. Paulinus Gothus Pest. B 1 a (1623). Den eviga Godheten gifve styrka och framgång åt mina goda föresatser! Wallin Rel. 1: 13 (1810).
b) övergående i bet.: vänliga känslor (för l. mot ngn), vänskap, kärlek, tillgivenhet; numera bl. (föga br.) i uttr. hysa (förr äv. hava l. äga) godhet för ngn o. d. Det .. Hessiske Huset .. ägde .. föga godhet för det Danska Hofvet. Celsius E14 97 (1774). Konstnärens personliga godhet för Anm(älaren). SvLitTidn. 1820, sp. 473. Att man .. i hemlighet hyste medlidande och en viss godhet för mig. Sturzen-Becker 1: 219 (1861). Schulthess (1885).
c) (†) konkretare, övergående i bet.: yttring av l. bevis på välvilja l. vänligt sinnelag; vänlighet; (vän)tjänst; i denna bet. äv. i pl. Vi hade sedan den äran at mycket omgås med honom, och åtnjöto flere dess godheter. Björnståhl Resa 1: 321 (1772). Jag har en godhet att begära af Min Bror. CGLeopold (1805) i 2Saml. 9: 54.
d) (i ngt högtidligt l. sirligt spr. samt ofta i affärsspr.) med försvagad bet., i uttr. hava (i sht förr äv. vara av) den godheten (förr äv. godhet) att l. och (osv.), hava (den) vänligheten att (osv.), vara nog vänlig l. snäll att (osv.); särsk. i imper. ss. artigt uttr. för en uppmaning l. befallning o. d. Österling Ter. 3: 253 (1708). Han har haft den godheten at på bästa sätt åtaga sig och bestyra affairerna för mig. CGLeopold (1793) i 2Saml. 8: 98. Var af den godhet och meddela detta till H:ne Norstedt et C:o! Bremer Brev 4: 387 (1865). Haf godheten och .. kreditera mig för fakturabeloppet. Hjälp dig själf 9: 4 (1904).
5) till GOD 21: rättskaffenhet, rättsinnighet, fromhet, ädelhet; sedlig inriktning l. strävan, sedlighet. GR 2: 244 (1525). Med Samvete förstå vi medvetandet och öfvertygelsen om våra egna gerningars godhet och ondska. Boëthius Sedol. 42 (1782). Skall handlingssättet vara godt, så måste det hemta sin godhet från sig sjelf, ej från de följder det kan medföra för den handlande. NF 15: 34 (1890).
Ssgr (i allm. till 4): GODHETS-BEVIS. (numera föga br.) jfr GODHET 4 c. Gustaf III 5: 23 (1771). (Man) skyndade .. genast att öfverhopa mig med godhetsbevis. CFDahlgren 5: 184 (1833).
-FULL. full av l. som vittnar om välvilja l. vänlighet l. kärleksfullhet osv., välvillig, vänlig, benägen; numera i sht (vanl. med ngt högtidlig l. sirlig prägel) ss. adv.: välvilligt, vänligt (nog), benäget. Med författarens godhetsfulla tillåtelse avtryckes här (osv.). Underrätta mig godhetsfullt, om (osv.). SP 1809, nr 8, s. 1. I sitt tal åberopar Thomas ynglingens ord som ett vittnesbörd om Flandrins godhetsfulla väsen. Estlander Flandrin 143 (1890).
(1 b) -GRAD. (i fackspr.) UB 7: 315 (1874). HbSkogstekn. 253 (1922).
(1 b) -KLASS. (i fackspr.) MosskT 1891, s. 146. Ekman SkogstHb. 277 (1908).
-PROV. (†) jfr -BEVIS. Ert godhetsprof är altför stort. Lenngren (SVS) 2: 207 (1798). Kindblad (1871).
Spoiler title
Spoiler content