SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRAVA gra3va2, v.2 -ade ((†) pr. sg. -er VarRerV 14 (1538: vtgraffuer); ipf. sg. grov Möller (1790, 1807); gravde Humbla Landcr. 427 (1740: ingrafde); ipf. pl. grovo 2Mos. 39: 30 (Bib. 1541); sup. gravit JTBureus (1601) i 2Saml. 4: 19 (: utgrafvidt), Möller (1790, 1807); gravt SvMerc. 1763, s. 337 (: ingraft); p. pf. graven, -in GR 12: 39 (1538: wtgraffuit, n. sg.), Snoilsky 4: 242 (1887); gravd Strinnholm Hist. 2: 456 (1836: ingrafd)). vbalsbst. -ANDE, -NING (†, AJGothus ThesEp. 3: 17 (1619: Vthgraffningar, pl.)).
Etymologi
[samma ord som GRAVA, v.1]
(numera bl. ngn gg arkaiserande, i bildl. anv.) gravera (i); (in)rista. 2Mos. 28: 9 (Bib. 1541). Lichinis .. låter sigh icke wäl skära eller grafwa. Forsius Min. 112 (c. 1613). Den skrift, som ödena med stickel grava. Österling Idyll. 104 (1917). — jfr IN-, UT-GRAVA.
Ssgr: GRAV-JÄRN, sbst.2 (numera knappast br.) gravstickel. Dähnert 99 (1746). Heinrich (1814). —
-STICKA, se GRAVSTICKEL. —
-STICKEL, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content