SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GÄDJOT, adj.
Etymologi
[avledn. till sv. dial. ge(d) (se GÄDLÖS); med avs. på bet.-utvecklingen jfr isl. geþ i bet.: köttslig lusta o. d., samt SINNLIG till SINNE]
(†) lösaktig, vällustig. The gädiotta (löszachtige, okyske) Slunor .. hafwa sin kyskheet faal. Schroderus Comenius 827 (1639; t.: liebkosenden).
Spoiler title
Spoiler content