SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GÄMS gäm4s, äv. jäm4s, m. l. f. l. r. (m. l. r. LoW (1911); f. Sundén (1885), WoJ (1891)); best. -en; pl. (mindre br.) -er.
Ordformer
(ofta skrivet gems. chäms 1638 (: chämslakan). gäms(s) 1538 osv. jäms- 1751 (: jämse-horn))
Etymologi
[liksom d. gemse av t. gemse, av fht. gamiza; sannol. romanskt lån; jfr fr. chamoix (se CHAMOA), it. camozza, av senlat. camox, sannol. lånat från ngt förromerskt alpfolk]
(individ av) den i Alperna o. vissa andra bärgstrakter levande antiloparten Rupicapra rupicapra Lin., stenget, alpget. (Lat.) Ibex (sv.) gämss, steengeet. VarRerV 52 (1538). Den europeiska Stengeten eller Gemsen. 1Brehm 1: 498 (1874). 2NF 9: 895 (1908).
Ssgr: A: GÄMS-BOCK, m. l. r. den i Sydafrika levande antilopen Oryx gazella Lin. Ödmann Le Vaillant 2Resa 71 (1798). BonnierKL 1: 500 (1922). jfr BASTARD-GÄMSBOCK. —
-HORN. (gäms- 1760 osv. gämse- 1751)
1) horn av gäms. Linné Sk. 402 (1751).
2) mus. orgelstämma med 4 l. 8 fots, uppåt avsmalnande metallpipor o. hornartad klang. AHülphers (1760) i BtVLand 2: 19. Hennerberg (o. Norlind) 1: 118 (1912). —
-LAKAN. (förr) lakan av gämsläder. BoupptRArk. 1638. —
-LÄDER. läder beredt av gämsens hud. 2UB 8: 562 (1900). —
-ROT. (gäms- 1876 osv. gämse- 1578) [efter t. gemswurz. Växten uppgives hava erhållit detta namn därför att gämsen gärna förtär densamma] (rot av) det till familjen Compositæ hörande växtsläktet Doronicum Lin. BOlavi 4 a (1578). HbTrädg. 6: 87 (1876). BonnierKL 4: 1149 (1924). —
-ÖRT. (†) gämsrot. Franckenius Spec. B 3 b (1659). Rudbeck HortBot. 38 (1685).
B (†): GÄMSE-HORN, -ROT, se A.
Spoiler title
Spoiler content