SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GÖMSLE jöm3sle2, n.; best. -et; pl. -en; förr äv. GÖMSLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. GÖMSEL, sbst.
Ordformer
(g(i)öm(m)sla LPetri Jes. 4: 6 (1568), Börjesson Brödr. 78 (1861), GHT 1903, nr 290 A, s. 3 (: gömslor, pl.). gömsle Ekblad (1764) osv. g(i)ömsel UHiärne Vitt. 81 (1664), Juslenius 334 (1745); gömsl Verelius 122 (1681))
Etymologi
[till GÖMMA, v.; gömsle, n., har möjl. utvecklat sig ur en oblik form gömsle med försvagad ändelsevokal (av gömslo) till gömsla]
1) (†) motsv. GÖMMA, v. 1; i ssgn VAN-GÖMSLA (-E).
2) (†) motsv. GÖMMA, v. 2: förvaring, förvar; konkret = GÖMMA, sbst. 4. Verelius 89 (1681). Ingen .. (får) hafwa antingen i sitt Hus eller särskilta gömslor, någon Hand- eller Hem-Qwarn. Stiernman Com. 5: 163 (1690). Alla rockar, västar, stöflar, krås och permissioner framdrogos ur sina fördolda gömslor för att mönstras. CFDahlgren 4: 54 (1830); jfr 3 b. LoW (1862).
3) motsv. GÖMMA, v. 3.
a) (†) abstr.: gömmande, döljande, täckande. Frejas Jordens så wäl som des Dotters Fröes pijnande och giömsel under Sniön. Rudbeck Atl. 2: 526 (1689).
b) konkret, = GÖMMA, sbst. 6. Een tilflycht och gömsla för owädher och regn. LPetri Jes. 4: 6 (1568). Vid hvart steg jag mig blott fördiupar / I Skogens gömslor alt mer och mer. Envallsson Kung. 22 (1784). Jag .. skulle just träda fram ur mitt gömsle för att tilltala honom. Blanche Bild. 1: 133 (1863). Så snart åskan börjar låta höra sig, få trollen .. brådt att gifva sig hem till sina gömslor. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 231 (1863). Att vilja tränga in i en annan själs gömslen. Rydberg RomD 8 (1876). — jfr SKOGS-GÖMSLE.
Ssgr: A (till 3 b): GÖMSLE-HÅL. (tillf.) hål som tjänar till l. utgör (ingång till) gömställe. (När ormen) var trygg vid sitt gömslehål. Hallström El. 206 (1906).
-FÅGEL. (tillf.) fågel som bor o. håller till i skogsgömslen. Rödhaken är ju en markfågel och en gömslefågel. Rosenius SvFågl. 1: 12 (1913).
B (†): (1) GÖMSLO-LÖS. (†) obevakad, utan tillsyn. Reiner .. (var) så redder om honom (dvs. oxen) att han aldrig måtte wara gömslolös. Verelius Götr. 33 (1664).
Avledn.: GÖMSLIG, adj. (-ug) (†) till 3 b, om nejd o. d.: full av gömslen o. dolda vrår o. d. Fly .. till Bergens gömsluga, diupa, holuga skrefvor. JWollimhaus Vitt. 6 (1666).
Spoiler title
Spoiler content