SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GÖPA 3pa2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. gaup, gäup, göpa, göba, motsv. isl. o. nor. dial. gaupa; sannol. besläktat med feng. ȝēopan, sluka (jfr GÖPEN)]
(starkt bygdemålsfärgat, särsk. i västra Sv.) lodjur; varglo. Dahlstierna (SVS) 125 (1697). Huru wij alle uti andras omdömande äre skarpsyntare än loar och göpor. Lindestolpe SuurbrKrafft 73 (1718). SP 1780, s. 1078. Lodjuret, som folket (i Värmland) kallar göpa. Lagerlöf Berl. 1: 138 (1891). Ekman NorrlJakt 111 (1910).
Spoiler title
Spoiler content