HACKBRÄDE hak3~brä2de, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(hack- 1734 osv. hacke- 1640—1868. hake- 1711. — -bräd 1685 (i vers). -bräde 1687 osv. -brädden, pl. 1711. -brätt 1743)
Etymologi
[av mnt. hackebret l. t. hackebrett, av mnt. resp. t. hacken, hacka (se HACKA, v. 3 c) i den allmännare bet. ’slå', ’hamra', o. brett, bräde]
mus. benämning på ett enkelt stränginstrument bestående av en platt, trapetsformad låda med stålsträngar vilka anslås med två pännor l. hammare; jfr CYMBAL 6. Linc.(1640; under barbitos). Spegel GW 147(1685). En art sträft och illa låtande hackebräde. Hasselquist Resa 44(1750). Det troligen i början af 1400-talet uppfunna klaveret .. härledde sitt ursprung från det äldre hackbrädet eller cymbalen, som slogs med metallpinnar. Bauck 1MusH 51(1862). NoK 96: 101(1930). — (vard.) oeg., om dåligt piano. Backman Reuter Lifv. 1: 88(1870). SvD 1907, nr 256, s. 9.
