HACKBRÄDE hak3~brä2de, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(hack- 1756 osv. hacke- 1691—1798. — -bräda 1890. -bräde 1691 osv.)
Etymologi
[liksom d. hakkebræt av ä. t. hack(e)brett, möjl. under inflytande av motsvarigheten till HACKBRÄDE, sbst.1, gjord ombildning av t. heckbord, av t. heck, akter på fartyg (se HÄCK, foderhäck, höhäck), o. bord, bräde; jfr holl. hakkebord. Jfr HACK, sbst.4]
(i sht förr) sjöt. å träfartyg med akterspegel: (den) övre, i sht förr rikt utsirade del(en) av spegeltimrens aktre beklädnad; äv.: akterspegel, ryggstycke (i båt); äv., i överförd anv.: (det) aktre parti(et) av skarndäcket l. relingen (oberoende av om fartyget har akterspegel l. är rundgattat), eg.: partiet över ”hackbrädet”. Rålamb 10: 8 (1691). Hackebräde är öfversta delen af akterspegelen som plär utsiras med bilthuggerie eller målning. Dalman (1765). (Sv.) Hackbräde i båt (fr.) dossier. Konow (1887). Smith NautOrdb. (1916).
