publicerad: 1930
HAMRA ham3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(ham- 1685 osv. hamb- 1549—1731)
Etymologi
1) slå l. arbeta med hammare (se HAMMARE, sbst.2 1, 2) (på ngt); särsk., med obj., dels: bearbeta (ngt) medelst hammare, dels: framställa (ngt) gm hamring. Såsom Metallerne låta sigh smälta aff Eeld, hambra och vthräckia. Forsius Min. 83 (c. 1613). Järnet .. måste hamras, härdas och slipas innan det blir färdigt till plogbill .. eller till svärd. Tegnér (WB) 10: 62 (c. 1835). Smeder och plåtslagare hamra och bulta (på skeppsvarvet). ArbB 135 (1887). Kärlen äro först gjutna, sedan ytterligare utformade genom hamring (drivning) och slutligen avsvarvade. Fornv. 1916, s. 96. — jfr BLANK-, HÅRD-, KALL-, PLAN-, SLÄT-, VATTEN-HAMRA m. fl. — särsk.
a) med predikativ bestämning som anger resultatet av hamringen. Ja fast thet (dvs. guldet) hamras tunt. Spegel GW 287 (1685). (Smeden) hamrade .. (järnet) varmt och smidde spik på spik. Lagerlöf Holg. 2: 398 (1907).
b) (förr) i uttr. hamra eld, om visst sätt att frambringa eld. Man lade en spik på yxhammarn .. Sedan slog man med en annan yxa på spiken, till dess att den bringades i rödglödgadt tillstånd, hvarefter lättantändliga ämnen fördes i närheten af spiken. Detta kallades (i Värmland) att ”hamra eld”. Fatab. 1916, s. 254.
c) i p. pf. i adjektivisk anv., om metall l. metallsak: bearbetad l. framställd gm hamring; särsk. om föremål som gm hamring erhållit en i en mängd småytor bruten yta. Hamrat tenn. Hambrade (tenn-)tallerkor .. Tallerkor slette. GripshR 1549. BoupptVäxjö 1798. Rökbord .. med hamrad kopparbricka. NKKatal. 1916—17, s. 59.
2) (i sht i vitter stil) oeg.: åstadkomma (regelmässigt upprepade) slag som mer l. mindre likna hammarslag; äv. om föremål som slår på liknande sätt mot ngt annat föremål; äv. med obj. som uttrycker resultatet av ”hamringen”; ofta med tanke på det gm slagen uppkomna ljudet. Hofvarna hamrade gnistor ur gatan. Mellin Nov. 1: 617 (1832, 1865); jfr 1 b. Svärdsslag hamrade på jätteskallen, / tills hednisk trollkarl klufven låg och fallen. Tegnér (WB) 9: 16 (1840). Hans långa pamp emot sporren hamrar. Melin Dikt. 1: 11 (1875, 1888). En svart hackspett .. hamrade i ett nu i en tallstam. Strindberg SvÖ 3: 295 (1890). Regnet föll tätare, hamrade tungt mot vingarna (på de flygande vildgässen). Lagerlöf Holg. 1: 92 (1906). Man hör det oavbrutna hamrandet av tunga, dova kanonskott. Hedin Front. 539 (1915). — särsk.
a) med obj. som uttrycker det varmed man hamrar. Ryttrarna rådde han (dvs. Gustav II Adolf) att icke hamra svärden slöa mot de stålklädda Österrikarne. Fryxell Ber. 6: 331 (1833); jfr 1 a. Hon hamrade hufvudet mot tiljorna. Hellström Kusk. 103 (1910).
b) i fråga om hårda knackningar på en dörr: bulta. Dessa ord åtföljdes af ett hamrande på dörren, så att det skrällde i hela huset. Blanche Tafl. 30 (1845). Lundegård Stormf. 151 (1893).
c) i fråga om onyanserat o. mekaniskt pianospel l. i fråga om trummande o. d. Våra pensioner, der de stackars barnen .. sutto .. med .. ångestsvetten i pannan hamrande på ett piano. Wetterbergh GNord 112 (1862). Hamra nu en tapper hvirfvel och trumma samman stintorna! Heidenstam Karol. 2: 196 (1898). — särsk. intr., med subjektsväxling; särsk. om sätt- l. skrivmaskin: knacka. Ett piano, som slamrade och hamrade, lät och grät. VRydberg (1866) hos Warburg Rydbg 2: 34. Sättmaskinerna (börja) redan hamra på aftontidningarnas spalter. Vallentin London 448 (1912). Hamrande skrivmaskiner. Söderhjelm Uppror. 116 (1918).
d) om puls, hjärta o. d.: bulta; äv. bildl. Uti mitt hufvud hamra blod och hämdlust. Hagberg Shaksp. 8: 31 (1849). Så länge tankarna sjuda och pulsslagen hamra. VBenedictsson (1884) hos Lundegård Benedictsson 155. Ulv (Gudmarsson) lyfte upp henne (dvs. Birgitta) på hästen, och hjärtat hamrade. Heidenstam Svensk. 1: 198 (1908).
HAMRA FAST10 4. till 1, 2: gm hammarslag fästa (ngt); jfr FAST-HAMRA; äv. bildl. Genom kopiering (av tecknen) hamra fast dem i hjärnan. Nyström NKina 1: 152 (1913). —
HAMRA FRAM10 4. till 1, 2: gm hamrande frambringa (ngt); äv. bildl. Så att fingerspetsarna liksom hamra fram tonen med energiska slag. Hedlund Fiolsp. 29 (1899). Detta var orsaken till att Finacune — med skrivmaskinen i knäet .. — nu satt och hamrade fram en sida. Almqvist Comfort 41 (1913); jfr HAMRA 2 c slutet. —
HAMRA IN10 4. till 1, 2: gm hammare l. ngt likartat föremål slå in (ngt); ofta bildl., särsk. i fråga om inlärande l. inskärpande av ngt. Ridderstad SDikt. 3: 183 (1862). (Upprepningen) liksom hamrar in saken i åhörarnas medvetande. VerdS 196: 38 (1913). Järntenarna .. kröka sig då man hamrar in dem i den frusna marken. Hedin Scoutl. 286 (1913). jfr INHAMRA. —
HAMRA PÅ10 4. till 1, 2: fortsätta att hamra; hamra intensivt o. häftigt; äv. bildl. Hamra på nu, hamra på, mina gossar! Almqvist GMim. 1: 198 (1841; yttrat till smeder). Lena hamrade på, som om hon varit ond på tangenterna. Wahlenberg StorM 357 (1894); jfr HAMRA 2 c. —
1) till 1: gm hamring sträcka l. tänja ut; äv. bildl. BEMalmström 8: 366 (1852). Man hamrade ut guldet till tunna plåtar. 2Mos. 39: 3 (öv. 1893). Han ser ut att vara bokstavligen hamrad ut i kallt järn, tills han fått sin rätta form. Koch Arb. 20 (1912). Sörlin JoL 158 (1925).
2) (i vitter stil) till 2: hamra till slut. När det sista tolfslaget hamrat ut, satte han fingerna i öronen, för att undfly efterdallringen. Blanche Tafl. 22 (1845); jfr HAMMARE, sbst.2 1 e.
HAMRARE, m. (numera bl. tillf.) till 1: person som hamrar; särsk. (†): hammarsmed. De som räckia jernedt eller eliest omgåås medh så grofft smide, att ded under hammare bequembligere ske kan, måge boo hos hambrarne. AOxenstierna 1: 342 (1625). Smid på ditt redskap, ädla, oförtrutna, / evärdeliga hamrare. Topelius 2: 173 (1860; om Ilmarinen). Söderhjelm Upps. 133 (1905).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content