1) opers.: (oförmodat l. opåräknat) bliva l. ställa sig l. ske (så l. så), slumpa sig, bära till. Spegel(1712; anfört ss. gammalt ord). Nu hampade det sig emellertid icke bättre än att professorn undersökt originalen i Vatikanen. SDS 1895, nr 11, s. 3. En utgård, som inspektoren får tid att titta till någon gång, när det så hampar sig. SvD(A) 3/11 1929, Söndagsbil. s. 2.
2) (numera föga br.) passa, passa sig; arta sig, ordna sig; i sht i förb. med modalt adverbial, i sht bra, illa o. d.; förr äv.: lyckas; i sht opers. Serenius(1741). Jag vill se först hur allt hampar sig, innan jag flytter på gumman. Knorring Torp. 1: 61(1843). Det hampar sig inte så illa. SöndN 1862, nr 18, s. 4. Sjöfart och jordbruk .. hampa sig (icke) bra tillsamman. Topelius Fält. 4: 121(1864). Granlund Ordspr.(c. 1880).
Särsk. förb.: HAMPA TILL10 4. [trol. med anslutning till BÄRA TILL] (vard., mindre br.) till 1; opers.: bära till; äv. med personsubjekt: råka (till). Det hampar till att gå så ibland. Den nyantagna tjänarinnan hampar till och har samma namn som frun själf. SvD 1901, nr 292, s. 6.
