HARMONIKORD har1mωnikå4rd, äv. -o4rd, l. -mo- l. -må-, l. harmω1-, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(-kord (-chord) 1845 osv. -chorda SvLitTidn.)
Etymologi
[jfr eng. harmonichord, fr. harmonichorde, av harmonium (se HARMONIUM) o. lat. chorda (se KORDA), sträng]
(förr) benämning på två tangentinstrument, av vilka det ena utgjorde ett slags kombination av orgel o. piano, under det att vid det andra strängarna bragtes att ljuda gm en roterande, med hartsat läder överdragen cylinder. SvLitTidn. 1813, sp. 472. Höijer MusLex. (1864). 2NF (1909).
