SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MANTAL man3~ta2l, n. ((†) m.? Trolle-Bonde Hesselby 40 (i handl. fr. c. 1675: mantahlar, pl.)); best. -et; pl. = (ss. m. -ar).
Ordformer
(man- 1521 osv. manna- (i bet. 1) 1899. -tal (-aa-, -ll) 1521 osv. -tell 1588. se för övr. TAL)
Etymologi
[fsv. mantal, motsv. d. mandtal, isl. manntal; av MAN, sbst.2 o. TAL]
1) (†; se dock slutet) antal människor l. män l. individer l. invånare o. d. Thet stora mantalet j stadhenom skal förminskas. Jes. 32: 14 (Bib. 1541). Effter thett nu så gandska ringa mantall i stederne finnes. RA I. 1: 637 (1559). Är ock then ena Kyrkesoknen större til mantaal än then andra. LPetri KO 69 b (1571). Landet (dvs. Ingermanland), som wedh min hijtkompst heelt ruinerat lågh, hafwer .. åhrligen i Cultur och mantal meer och meer tilltaget. HSH 31: 509 (1662). Se, Asarne hafva sig vexelvis fäst / vid Nordboars qvinnor, och mantalet mest / fördubblats. Ling As. 632 (1833). — särsk. (numera bl. ngn gg starkt arkaiserande) om antal män som tillhöra en trupp l. ett krigsfartygs bemanning l. som deltaga l. stupa i en strid o. d. G1R 10: 128 (1535). Samme år försambladhe konung Erich ett annseentlig manntall krigzfolch med ryttere och knechter. HH 20: 181 (c. 1585). Slogos .. (härarna) så åtta dagar, .. och ingen wiste mantal på them som fölle. Verelius Herv. 175 (1672). Slog jag ej äfven i Tröndernas dal / Tvåfaldt starkare mannatal? Ahrenberg StRätt 180 (1899).
2) kam. urspr.: antal män l. (besuttna) bönder ss. grund för utgörande av skatt o. d. (som utgick lika för var o. en l. så att fullt skattebelopp erlades av s. k. hela bönder o. halvt, fjärdedels osv. skattebelopp av s. k. halva resp. fjärdedels bönder); ”bondetal”, motsatt: ”jordtal”; sedermera småningom övergående till ett mått för en jordegendoms kamerala storlek (l. användt ss. beteckning för jordegendom mätt med detta mått); med grundskatternas avskrivning utan praktisk betydelse utom för vissa jorddelningsfrågor o. d.; jfr GÅRD, sbst.1 6 b, GÅRD-TAL 2, HEMMAN 3, HEMMAN-TAL 2. Egendom om ett helt, ett halvt, ett fjärdedels mantal. Göra ther it registrum vppaa (dvs. på uppbörden) med alt mantalit. G1R 1: 254 (1524). Ett heelt mantaal iordh. ÅngermDombRenov. 1642, fol. 78. Rix-Drotzeten sade allenast, att det blifver på gårdetalet så mongt mantal räcknat, som det är som gifver skatt och skull. RP 9: 28 (1642). Vthi församblingen eller giäldet ähre 68 mantahl föruthan 30 eller 40 nybygge. VDAkt. 1656, s. 62. I Sverige ock Finland skola vi ega vid pass 80000 hela mantal. VetAH 1743, s. 227. Hela mantal gifves här (dvs. i Stöde socken) nu icke, utan äro sönder delade. NorrlS 1—6: 65 (c. 1770). Om mantalet. Thulin (1890; boktitel). Heckscher SvEkonH 1: 134 (1935). — jfr BÅG-, FRIHETS-, GÄRDE-, HELGÄRDS-, JORDEBOKS-, KRONO-MANTAL. — särsk.
a) (förr) i uttr. efter mantal(et), i fråga om grunderna för utgörande l. upptagande av skatt l. för utskrivning o. d. SthmSkotteb. 28/5 1549. Wdij Ångermanneland wttgörs årliga Skattenn epter Sielandz taall, Jorde tall och Man taall. NorrlS 1—6: 184 (1550). 1611 .. giorde vij gierder efter mantalet til Calmara läger. OxBr. 12: 173 (1615). Thulin Mant. 2: 42 (1935).
b) i uttr. sätta (förr äv. utsätta) i mantal l. till visst mantal l. åsätta mantal, om myndighet: (för införande i jordeboken) fixera (en egendoms storlek) i (visst) mantal. Straxt wid skattläggningen .. skal Hemmanet utsättas til sit wisza mantal. LandtmFörordn. 7 (1688). I mantal satt eller särskildt skattlagd jord. SFS 1887, nr 44, s. 1. Grunderna för mantalets åsättande voro olika för skogs- och slättbygd. Thulin Mant. 2: 43 (1935).
c) (ngt vard.) bildl., i uttr. stå i mantal, vara l. räknas ss. ngt utomordentligt l. extra o. d. Se här en (dvs. en bål) som står i mantal, ska jag säga. Blanche Posit. 79 (1843). Gamle löjtnanten på Hista, det var en herre, som stod i mantal. Lindqvist Dagsl. 3: 46 (1904). Ett kraftprof, som står i mantal. NorrkpgT 1915, nr 9, s. 3. Det var kalas, som stod i mantal (dvs. ett riktigt storbondekalas). VästgB 47 (1919).
3) (†) gård; hushåll. Han hade 50 {marker} skatte iord .., som vnder hans bolstad och mantell aff vrminnes häffd legat haffuer. BtFinlH 2: 241 (1588). Hvar och fleere boo upå ett hemman, då räknes hvart mantaall för sigh, och sedan tages utt en knecht af hvarie tijo skatt och chronebönder och hvarie tiugu frelsesbönder. G2AR 1/1 1618. Dhessuthan beswärar sig almogen i Bosebodz sochn att Herr Beniamin uthtwingar aff dhem en skeppa roogh eller korn aff hwart matelaagh och mantaal. VDAkt. 1678, nr 285.
4) (numera bl. ss. förled i ssgr) personförteckning o. d.; särsk.: förteckning över skattskyldiga personer o. över den skatt som bör erläggas, skattlängd, mantalslängd. Anno D[o-mi]nj Mdxxj. Mantalet j Östra quart[er] til skott[e]t. SthmSkotteb. 3: 164 (1521). Här epter fölger mantaleth på hela rådett anno D[omi]nj 1544. 2SthmTb. 1: 2 (1544). Thesligeste att thu förskicker oss manthaledt upå gårdtzenns dagelige hofffolck och legefolck. G1R 20: 142 (1549). Om balebyd fförde min tiener mantal vp i Hystes oc renther thet femtiie Mark Danska årlig skatt. HSH 3: 75 (1562). Och skall deres ämbete ware, at altijdh hålla längd och Mantall på borgerskapedh. KalmPriv. 1620, s. 55. — särsk.
a) i uttr. skriva mantal, förrätta mantalsskrivning. Publication, angående de Personer, som skrifwa Mantal. SthmStadsord. 2: 247 (1711).
b) i uttr. skriva l. anteckna o. d. (ngn) i mantal, mantalsskriva (ngn). Sen han blef(v)et skrefven i mantal för gården. VDAkt. 1734, nr 230. Ingen lag kan pålägga mig annorstädes betala skatter, än der jag är skrifven i mantahl och tient. Därs. 1736, nr 545. SPF 1852, s. 163.
5) (numera bl. ss. förled i ssgr) personlig skatt, mantalspänningar. Effter iagh äntå för Prästegårdhen nu måtthe betala Contribution och manthaal för folcket. VDAkt. 1688, nr 269. Ingenthera af them erlägger mantal, i staden. Därs. 1760, nr 441. Sundelius NorrköpMinne 76 (1798). — jfr KVINNFOLKS-MANTAL.
Ssgr: A (†): MANTAL-KOMMISSARIE, -SKRIVNING, -SÄTTA, se B.
B: (4) MANTALS-AVDELNING~020. i överståthållarämbetet i Stockholm: avdelning för civil folkbokföring o. mantalsskrivning, mantalskontor. SFS 1938, s. 1255.
(5) -AVGIFT~20 l. ~02. (förr) = -pänningar. Weste (1807). Dalin (1853).
(4) -BLANKETT. för uppgifter till mantalsskrivning. AB 1890, nr 1, s. 4.
(4) -BOK; pl. -böcker. för fortlöpande bokföring av invånarna i ett visst distrikt; jfr -längd. SFS 1882, nr 52, s. 8. På mantalskontoret (i Göteborg) föres för vart och ett av stadens 14 mantalsskrivningsdistrikt en mantalsbok, som fullständigas med ledning av de inkomna uppgifterna, varefter mantalslängden upprättas. GbgKommKal. 1941, s. 17.
(2) -BONDE. (i sht i fråga om ä. förh.) jordbrukare (bonde) vars egendom är satt i mantal. Bergv. 1: 689 (1730). NorrbHembSkr. 1: 611 (1928).
(2) -BRÅK. jfr bråk, sbst.1 2. Bonsdorff Kam. 336 (1833). I Herjedalen synes man ej hafva räknat med mindre mantalsbråk än 1/72-delar (1/2 trög). Thulin Mant. 2: 97 (1935).
(2) -DAGSVÄRKE~020 l. ~200. (förr) efter mantal utgående dagsvärke till kronan (ingående i mantalsräntan). LMil. 4: 1109 (1697). Linde SvEkonR 114 (1888).
(4) -DIREKTÖR. sedan 1 jan. 1930 titel för chefen för Göteborgs mantalskontor. GbgKommKal. 1930, s. 18.
(2) -DRÄKT. (†) utgörande av skatt efter mantal; jfr dräkt II 3. Thulin Mant. 1: 64 (i handl. fr. 1585). LMil. 3: 326 (1693).
(5) -FRI. (†) jfr -frihet. VexjöLT 1841, nr 3, s. 1.
(5) -FRIHET. (†) frihet från skyldighet att betala mantalspänningar. Holmberg 1: 808 (1795). Dalin (1853).
(4) -FÖRA. (†) mantalsskriva. Hülphers Norrl. 3: 10 (1777). Den ort der Tjenstehjonet .. sednast varit mantalsfördt. SPF 1819, s. 312. Cannelin (1921).
(4) -INTENDENT. chef för överståthållarämbetets mantalsavdelning. SFS 1938, s. 1255.
(5) -KOL. (förr) viss i stället för mantalspänningar utgående prestation i kol som det ålåg allmogen i vissa trakter att utgöra till Sala silvervärk; jfr -ved. Bergv. 2: 146 (1739). JernkA 1826, 1: 312. 2NF 14: 386 (1910).
(4) -KOMMISSARIE. (mantal- 1667. mantals- 1667 osv.) tjänsteman med uppgift att förrätta årlig mantals- o. skattskrivning i visst distrikt o. att handlägga därmed sammanhängande ärenden; chef för mantalskontor; numera bl. dels om chef för huvudkontoret av överståthållarämbetets mantalsavdelning, dels om chef för Norrköpings mantalskontor, dels om vissa tjänstemän i Göteborgs mantalskontor. KammarkollReg. 2/9 1667. Till at undfly Mantals-Commissariernes reesor på frälsegodzen, kan Ridderskapet och Adelen betinga sigh, at dhe till den 1 Maij villia inlefverera richtige längder på deras fålk. RARP 14: 165 (1682). SvD(A) 1933, nr 267, s. 3. SthmKommKal. 1941, s. 25.
(4) -KONTOR. i vissa städer: (lokal för) myndighet som ombesörjer den civila folkbokföringen (o. mantalsskrivningen); i Stockholm numera organiserad ss. en avdelning av överståthållarämbetet; jfr -avdelning. SFS 1883, nr 71, s. 1. Därs. 1940, s. 1515.
(5) -KVARNTULL. (†) = kvarntull 2. RARP 9: 224 (1664).
Ssg: mantalskvarntulls-pänningar, pl. (†) Stiernman Riksd. 1165 (1650). Branting Förf. 2: 323 (1829; om förh. 1635).
(jfr 4) -LÄNGD. förteckning över (de skattskyldiga) invånarna i ett område; numera bl.: vid mantalsskrivning upprättad längd över samtliga inom mantalsskrivningsdistriktet boende som där skola mantalsskrivas (med uppgifter om namn, födelseår, civilstånd, yrke, tjänst m. m.). Och skole de .. effter wisse oförfalskadhe manthalzlängdher .. opbäre hiälpen (till Älvsborgs lösen) aff .. menige Almoge. RA II. 1: 319 (1613). Schmedeman Just. 672 (1675). SFS 1925, s. 474.
(4) -NÄMND. (förr) i Stockholm: myndighet som hade inseende över mantalsskrivningen. SFS 1878, Bih. nr 27, s. 1. Därs. 1925, s. 1151.
-PÄNNINGAR, pl.
1) (†) till 2: (viss) mantalsränta. Hallenberg Mynt 162 (i handl. fr. 1539). RA II. 1: 79 (1611). Effter dhe (dvs. adeln) see Fädernesslandzens tillstundande fahra, .. (äro de villiga att bispringa konungen o. fäderneslandet o. att) vttleggia Boskapzskatten, så och Mantals Peningerne. RARP 1: 93 (1629).
2) (förr) till 5: närmast ur kvarntullen (se d. o. 2) uppkommen skatt som med vissa undantag varje till viss ålder (i senare tid 18 år) kommen person oberoende av förmögenhet l. inkomst årligen (till 1939) skulle erlägga till statsvärket med visst lika belopp för man o. visst lika belopp för kvinna. Mantalspeningarna, som i stellet för quarnatullen ähro bewiliadhe, måghe och aff all ståndz personer i Rijket vtgåå. HSH 22: 181 (1650). Herlitz Stadsförv. 1830 187 (1924).
(1 (slutet), 4) -REGISTER. (numera föga br.) mantalslängd; förr äv. om förteckning över personer som tillhörde visst hushåll l. viss gård, manskapsförteckning o. d. Vij haffve bekommett mantals register opå altt vårtt krigzfolck udi Småland. G1R 21: 334 (1550). Thet mantals register, som I oss tilhonde skickede opå thet folck nu tilstädes är opå Stocholms slott. Därs. 22: 15 (1551). KlädkamRSthm 1602 D, s. 45 a. Det s. k. mantalsregistret vid bruksgården eller förteckningen öfver gårdens tjenste- och arbetspersonal. Johansson Noraskog 3: 10 (1884). DN 1897, nr 9786 B, s. 1.
(1 (slutet), 4) -RULLA, r. l. f. (†) jfr -register. Mantals Rulla wppå Öffuerste Leytinamptens welb: Bengtt Baggis Compagnj. Mönsterrulla 15/6 1622, s. 82. Mantahls Rulla uppå Ämbetzmän och Handtwärkare uthi Stockholms stad wid begynnelsen aff Åhr 1689. Heckscher SvEkonH 1: XXIII (i handl. fr. 1689).
(2) -RÄNTA, r. l. f. (förr) kam. efter mantal o. under olika namn (kontribution, landtågsgärd, byggningshjälp, salpeterhjälp m. m.) utgående extra ordinarie ränta, som kom att kvarstå o. småningom tillsammans med jordeboksräntan bildade den s. k. grundräntan. LReg. 319 (1687). Thulin Mant. 2: 94 (1935).
(4) -SEDEL. mantalsblankett. —
(4) -SKRIVA. införa (ngn) i mantalslängd; särsk. i pass. (i sht i p. pf.); jfr -skrivning. Gossar, som ej äro mantalsskrefne. PH 8: 228 (1766). Medlem av stadskommun är envar, som är där mantalsskriven. SFS 1930, s. 497.
(4) -SKRIVNING. (mantal- 15521839. mantals- 1630 osv.) (årlig) förrättning vid vilken längd upprättas över samtliga de personer (urspr. bl. de skattskyldiga personer) som äro l. skola anses bosatta inom ett visst område; jfr -längd. G1R 23: 348 (1552). När Manttallz och Boskapz skrifningen skedde i Ringerum klåckare stufwe. HammarkDomb. 29/4 1630. Men när fremmande och tienstefolk lägges dertill, befinnes (borgerskapet i Stockholm) sidste Mantahlsskrijfning hafwa stigit till 14953. Menniskior, .. Adelen och Chronones tienare vndantagandes. HSH 31: 18 (1663). Reuterskiöld Grundlag. 713 (1926).
Ssgr: mantalsskrivnings-distrikt. SFS 1861, nr 45, s. 9.
-förrättare. SFS 1861, nr 45, s. 11.
-förrättning. SFS 1861, nr 45, s. 12.
-kommun. kommun där ngn är mantalsskriven l. bör mantalsskrivas. I den gällande lagstiftningen .. är mantalsskrifningskommunen hemortskommun. PT 1906, nr 233, s. 3.
-mål. jur. rättegångsmål angående mantalsskrivningsort för ngn. SFS 1892, nr 84, s. 2.
-ort. ort där ngn är mantalsskriven l. bör mantalsskrivas. Person, hvars mantalsskrifningsort är tvist underkastad. SFS 1861, nr 45, s. 11.
(4) -STÄMMA, r. l. f. (förr) pålyst sammankomst i en kommun för mantalsskrivning. IMantalscommiss. 1693, s. A 2 b. Dalin 1853).
(2) -SÄTTA, v. -ning. (mantal- 18241911. mantals- 1828 osv.) (i sht förr) åsätta (egendom) visst mantal. Bergv. 4: 650 (1824). Thulin Mant. 2: 53 (1935).
(4) -UPPGIFT~02, äv. ~20. skriftlig uppgift om namn, födelseår, civilstånd, yrke, tjänst m. m. som skall lämnas till mantalsskrivningsförrättare för var o. en som skall mantalsskrivas i ett visst distrikt; jfr -blankett. NDA 1867, nr 239, s. 2. SFS 1925, s. 1154.
(5) -VED. (förr) kam. viss i stället för mantalspänningar utgående prestation i ved som det ålåg allmogen i vissa trakter att utgöra till Sala silvervärk; jfr -kol. PH 1: 599 (1724). Bergv. 4: 198 (1803).
(4) -VUXEN, p. adj. (förr) tillräckligt gammal (vanl. minst 15 år) för att kunna mantalsskrivas; jfr mantalsbar. Hvarje Mantalsskrifven eller Mantalsvuxen person. PH 10: 46 (1772).
Avledn.: MANTALSBAR, adj. (†) till 4, = mantals-vuxen. SvRStBevilln. 1800, s. 120. AJourn. 1815, nr 72, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content