publicerad: 1930
HEJD häj4d, r. l. f. (m. Sahlstedt).
Ordformer
(hegd 1555—1561. hejd 1773 osv. hägd 1629 (: hägdeligha, adv.)—1788. häjd c. 1830—1893)
Etymologi
[sv. dial. hägd (hägda), måtta, sparsamhet o. d., motsv. nor. dial. hegd, sparsamhet, måttfullhet; jfr fsv. adv. ohægdhom, hejdlöst, till ett icke uppvisat fsv. sbst. hæghþ, måtta, gräns; säkerl. verbalabstraktum på -iþō till germ. hagjan (jfr HAGE), förse med stängsel, inhägna, samt identiskt med sv. dial. (Smål.) häjd, f., stängsel, gärdsgård; jfr feng. hegian, hägna, ffris. heia o. mnt. hegen, det senare betydande såväl hägna, skydda som spara, gömma; jfr dock Hellquist EtymOrdb. (1921). — Jfr HEJDA, sbst. o. v.]
måtta, återhållsamhet, hejdande, tillbakahållande; numera bl. i nekande l. därmed likvärdiga uttr. Utan hejd, utan måtta l. besinning. Det är ingen hejd på l. med ngt. Lind (1738). Thet måtte vara hägd med al ting. Dens. (1749). Hejd och hofsamhet .. röjes i deras (dvs. italienarnas) äfven mest romantiska alster. Rydqvist i 2SAH 12: 508 (1827); jfr a. De .. framrusa utan hejd på förtappelsens breda väg. Wallin 1Pred. 3: 337 (c. 1830). Drag andan, lorder; medgång bjuder hejd. Hagberg Shaksp. 5: 54 (1848). Hon är .. så tokigt uppsluppen, att det ej finnes någon hejd. SDS 1900, nr 190, s. 1. — särsk.
a) (†) i uttr. hov eller (och) hejd, måtta eller (och) återhållsamhet. Medh riffuande och slijtande är hwarcken hooff eller hegd. LPetri 2Post. 327 a (1555). Dens. ChrPred. C 6 b (1561).
b) (†) i uttr. få hejd på, få bukt med, äv. bjuda hejd åt, tygla, hålla tillbaka, sätta hejd för, sätta gräns för, hålla i hejd, hålla i styr. Anstalter vidtogos, för att .. få hejd på det yra modet (i klädväg). Livijn 2: 36 (1817). En mera säker hand har aldrig bjudit hejd åt en vrenskande springare. Kullberg Portf. 180 (1838). Sätta hejd för lågorna. Dens. Bref 1: 30 (1844). Hålla i hejd en hop vilda matroser. Carlén Köpm. 2: 8 (1860).
Ssg: HEJD-LÖS.
1) som icke kan l. låter sig hejdas l. som icke låter sig påvärkas av ngt hinder l. motstånd, ohämmad, ohejdad. Men till flod han (dvs. bäcken) växer ut, och ilar / Hejdlös fram. Böttiger 1: 169 (1850, 1856). Gubben med sitt gevär ramlade hejdlöst i backen. Lindholm Sibbo 1: 41 (1890).
2) obehärskad, otyglad, omåttlig, gränslös, våldsam. Skratta l. gråta hejdlöst. Brista ut i hejdlös gråt l. i ett hejdlöst (gap)skratt. För en del är kärleken blott en vild hejdlös passion. Carlén Köpm. 2: 330 (1860). Jag .. blir häjdlöst bitter och arg för en ynklig småsak. Fröding Brev 257 (1895).
Avledn.: HEJDELIGA, adv. (†) måttfullt, hovsamt. At man .. brwker sin framgång hägdeligha. L. Paulinus Gothus MonTurb. 231 (1629).
Spoiler title
Spoiler content