SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HEJDA häj3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(hej- (hei-, hey-) 1741 osv. häg- c. 17301794. häj- 17931905)
Etymologi
[fsv. hägþa, gm stängsel freda, skydda, äv.: spara; jfr sv. o. nor. dial. hegda; avledn. av HEJD]
1) i fråga om rörelse: få (ngn l. ngt) att stanna, ”stoppa”, hindra; minska (med avs. på fart); förr äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: minskad, modererad; äv. bildl. i fråga om utveckling l. strävan i viss riktning l. mot visst mål: bringa att avstanna, lägga hinder i vägen för, sätta gräns för. Hejda ngns framfart. Hejda en springande. Hejda ngn i loppet. Hejda farten. Serenius (1741). Bättre är hägda vid bräddarna än vid botnen. Lind (1749). Barn böra aldrig få hetsiga och skarpa saker, ty de hejda växten. Linné Diet. 2: 6 (c. 1750). (En släde) styrde med hejdad fart sin kosa .. mot .. stugan. Runeberg 4: 267 (1836). Hvi högg han ej till, hvad hejdade armen? Dens. 1: 361 (1841). Stundom synes .. (mänsklighetens utveckling) hejdas i sitt lopp, ja, gå tillbaka. Oscar II IV. 1: 120 (1871, 1890). Det finnes en sak, som hejdar efterverldens ransakning (beträffande E. XIV), att domen icke blifver den strängaste. Svedelius i 2SAH 51: 150 (1875). Hejda skenande hästar. Sundén (1885). Siwertz Sel. 2: 107 (1920). — särsk.
a) refl.: stanna; hålla inne. Hejda sig i loppet. Sahlstedt (1773). Hejda dig, Glunten, stoppa farten! Wennerberg 2: 122 (1847, 1882).
b) (numera knappast br.) i uttr. hejda ngn från ngt, hålla ngn tillbaka l. hindra ngn från ngt. Lindfors (1815). O himmel, .. / .. hejda mig ifrån en annans famntag / Med dödens band! Hagberg Shaksp. 6: 8 (1849; eng. orig.: sear up my embracements from a next). Låtom oss .. hejda våra bröder och systrar från att gå förlorade för evigt. Stridsropet 1884, nr 5, s. 4.
2) (i sht i skriftspr.) med avs. på känsla, sinnesförfattning o. d. l. uttr. för känsla osv.: tygla, dämpa, lägga band på, lugna, moderera; äv. med personligt obj. i fråga om känsla osv.; förr äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: dämpad, återhållen, lugnad. Hejda sin vrede, hejda sitt begär. Hejda gråten l. tårarna. HSH 7: 198 (c. 1750). Detta, långt ifrån att hägda honom, försatte honom nästan i fullkomligt raseri. Ullman GrefvHänd. 32 (1782). Ett eldigt lynne, hejdadt af kärlek till ordning och lugn. Silverstolpe i 1SAH 5: 320 (1795, 1813). Onkeln (hejdadt). I ödemarken, i pension? Runeberg ESkr. 2: 165 (1834). — refl.: lägga band på sig, tygla sig, besinna sig, lugna sig. Icke kunna hejda sig. Lind (1738). Hon heidade sig, och ville ej låta märka sit gäsande sinne. Tessin Bref 1: 66 (1751). Cannelin (1921).
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Norrl.)] (†) spara, ”hålla igen”. En förfaren .. hushållare .. (börjar) ingalunda i otjd .. minagera eller hägda (med utfodringen av husdjuren); ty the Creatur som för Juhlen svälta, komma sig sedermera intet väl före. Broman Glys. 3: 193 (c. 1730).
Avledn.: HEJDBAR, adj. (föga br.) till 1: som kan hejdas. Polens stund (är) inne! .. Förutsedd av var klok man, men hejdbar av ingen! Hallström G3 28 (1918). jfr OHEJDBAR.
Ssgr (till 1): HEJD-SPETS. [jfr fr. pointe d'arrêt] fäkt. en med tre spetsar försedd, rund liten platta som vid värjfäktning fästes på klingans knopp o. som tjänar till att markera om en stöt träffar. Hellsten Värjf. 19, 25 (1925).
-STÖT. fäkt. arretstöt. NF 5: 561 (1882). Balck Idr. 3: 542 (1888).
Spoiler title
Spoiler content