SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HEMI- hem1i- l. he1-.
Etymologi
[ytterst av gr. ἡμι-, motsv. lat. semi- (se SEMI-)]
i ssgr: halv-.
Ssgr (i fackspr.): HEMI-ANESTESI. med. känslolöshet i en del av l. i hela ena kroppshalvan. Wretlind Läk. 9: 61 (1901). 3NF (1928). —
-CELLULOSA. kem. 2NF (1909). Med hemicellulosa menas en klass i naturen förekommande polysackarider, som intaga en mellanställning mellan cellulosa och stärkelse. NoK 44: 172 (1925). —
-CYKEL. (föga br.) halvcirkel; föremål i form av en halvcirkel; halvcirkelformig plats (särsk. för åskådarna i teater o. d.). Andersson (1845). Snart ljöd ropet ”aux bancs”, och man församlade sig i den guldskimrande hemicyclen. TT 1900, Byggn. s. 91. Strindberg HMin. 1: 55 (1905). —
-CYKLISK. (föga br.; se dock slutet) adj. till HEMI-CYKEL: halvcirkelformig. NF 6: 1021 (1882). 2NF (1909). särsk. (fullt br.) bot. Hemicykliska kallas de blommor, som hafva några blad kransstälda, t. ex. kronbladen, andra deremot (oftast ståndar- och fruktblad) i spiral, t. ex. Ranunculus och andra Ranunculaceer. Lundström Warming 204 (1882). Fries SystBot. 13 (1891). —
-SFÄR. (förr ofta skrivet -sfer l. -spher l. -sphær. Anm. I ä. tid användes vanl. den lat. formen hemisphærium, stundom med pl.-formen -ia. Rålamb 4: 45 (1690). Melanderhjelm Astr. 1: 58 (1795)) (föga br.; se dock b, c) halvklot, halvklotformig(t) kropp l. rum. Holmberg 1: 1017 (1795). BonnierKL (1924). särsk.
a) (knappast br.) fys. i uttr. magdeburgska hemisfärerna, de magdeburgska halvkloten (se MAGDEBURGSK). NF 10: 574 (1886).
b) (fullt br. i fackspr.) hälft av jordklotet l. himmelssfären. Norra, södra hemisfären, den hemisfär som befinner sig norr resp. söder om (jord- l. himmels)ekvatorn. Västra, östra hemisfären, särsk. om den jordhalva som befinner sig väster resp. öster om första meridianen; äv. (numera föga br.): Nya resp. Gamla världen. Wallerius Tank. 88 (1776). Norra hemisferens floder. Verd. 1891, s. 23. De förnämsta stjärnorna på norra hemisfären. Nordenmark Världsr. 700 (1910). jfr DAG-, NATT-HEMISFÄR.
c) (fullt br.) anat. om var särskild av stora hjärnans halvklotformiga hälfter resp. av lilla hjärnans två halvklotformiga sidodelar. Vänstra, högra hemisfären. VetAH 1813, s. 84. Müller LbAnat. 228 (1905). jfr CEREBRAL-, HJÄRN-, STORHJÄRNS-HEMISFÄR. —
-SFÄRISK. (föga br.) adj. till HEMI-SFÄR: halvklotformig, halvklotliknande. Holmberg 1: 1017 (1795). LoW (1911).
Spoiler title
Spoiler content