publicerad: 1931
HISTORISK histω4risk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-isch 1639—c. 1640. -isk 1558 osv.)
Etymologi
[jfr d. historisk, t. historisch, fr. historique, av lat. historicus, avledn. av lat. historia, historia; jfr gr. ἱστορικός, avledn. av gr. ἱστορία (se HISTORIA)]
1) (†) motsv. HISTORIA I: som sammanhänger med l. har avseende på l. innehåller beskrivning av naturföremål. Natur-Kännare, Historicus Naturalis, är den, som kan gifva en Historisk upräkning och beskrifning på de kroppar, som i fyra Naturens riken finnas. Wallerius Hydrol. Förb. § 5 (1748). — jfr NATUR-, NATURAL-HISTORISK.
2) motsv. HISTORIA II 1: som sammanhänger med l. har avseende på l. innehåller l. innebär en skildring av gångna tiders händelser l. förhållanden l. ngts utveckling l. öden; om författare: som författat arbeten innehållande skildringar av gångna tiders händelser osv.; äv., om avbildning o. d.: som återgiver händelser o. d. (jfr HISTORIA II 8). Historiska berättelser. Historiska författare, skriftställare. Historiska romaner, tavlor, med ämnen hämtade från historien. Historiskt bevisad. Troo är icke allenast någhon Historisk kundskap om Christo, och hans gerningar. Falck Und. 52 b (1558). (Man har tagit sig för) att förhandla thesze (dvs. Gamla testamentets) Historiske böcker och hälst Konungaböckerna. Rudbeckius KonReg. 7 (1614). The Gamble hafwa .. Helgonens Lefwerne mehra effter itt Poetiskt än Historiskt Sätt beskrifwit. Schroderus Os. 1: 253 (1635). Historisk (stil), som håller jämnvichten emellan den Philosophiske och Oratoriske. Biurman Brefst. 19 (1729). Den prosaiske vähltaligheten skapade den poetiska och historiska. Höpken 1: 196 (1755). Den Historiska Sanningen behåller .. sin styrka, i alla tideskiften. Schönberg Bref 3: 131 (1778). Språkets historiska behandling. Rydqvist SSL 1: I (1850). Historisk grammatik redogör för språkformerna i deras successiva utveckling. NF 5: 1444 (1882). Kungsord skall gälla. Historisk berättelse. Åberg (1891; boktitel). En så viktig historisk källa som enskilda bref. De Geer Minn. 1: 248 (1892). Illustrationens medverkan (har) tagits i anspråk på den egentliga facklitteraturens område, den naturhistoriska och tekniska ej mindre än den historiska och konsthistoriska. 2UB 10: 260 (1907). Etnologien .. är icke en historisk utan en psykologisk vetenskap. Nilsson PrimKult. 12 (1923). — jfr FÖR-, IDÉ-, KONST-, KRIGS-, KULTUR-, LEVNADS-, LITTERATUR-, NATIONAL-, PERSON-, POPULÄR-, SAGO-, SAMTIDS-, SKOL-, SPRÅK-, TIDS-, UR-, UTVECKLINGS-, VÄRLDS-HISTORISK m. fl. — särsk.
a) i numera obr. anv. Historiske måhlade eller väfde Tapeter. Carlberg SthmArchitCont. D 2 a (1740). Med läder öfverdragit bord med väfvit Historiskt bräm ikring. BoupptVäxjö 1775.
b) språkv. om tempusform: som användes för att uttrycka förfluten tid. Almqvist GrSpr. 92 (1837). S. k. ”historiskt presens”. PedT 1898, s. 399. De franska historiska tempora. Wulff (1900; boktitel). Beckman SvSpr. 99 (1904).
c) som omtalas i historien, som spelat en roll i historien; äv.: berömd l. frejdad i historien; äv.: som är av sådan vikt o. betydelse att det kommer att omtalas i historien, minnesvärd. Hos Enke-Drottningen (Hedvig Eleonora) voro .. just de historiska ätterna företrädesvis välkomna, väl anskrifna och väl bemötta. Crusenstolpe Tess. 2: 22 (1847). Ett historiskt ögonblick. Ljunggren SmSkr. 3: 117 (1881). Denna högtidliga och historiska stund. VL 1907, nr 287, s. 2. — särsk. (mindre br.) föregånget av mera l. mest. Grefve Alexander Suvoroff .. en bland Rysslands mest historiska personligheter. ANeovius (1897) i FinKyrkohSP 1: 114.
d) varom man gm historien har säker kännedom; äv.: som har en historia (jfr 4). Leopold 6: 105 (1803). Den egentligen historiska tiden. Geijer I. 5: 147 (1811). De .. språkstammar, som hafva en skrifven literatur och således tillhört historiska folk. Svensén Jord. 114 (1884).
e) som numera blott tillhör historien, som numera icke längre existerar l. har ngn betydelse, som spelat ut sin roll; nästan bl. i attributiv anv. Phlogiston har i vettenskapen endast en historisk plats. Berzelius Kemi 3: 49 (1818). Nu var han .. gammal nog för att på en yngre generation nästan verka historisk. Solnedg. 3: 173 (1912). jfr: Historiska sammansättningar brukar man kalla sådana ord, som visserligen ej från det nutida språkets synpunkt äro sammansatta, men som en gång varit det. Danell SvSpr. 15 (1927).
3) motsv. HISTORIA II 2: som sammanhänger med l. har avseende på historien ss. vetenskap l. läroämne l. studiet av historia. Det skulle gå fort, at löpa igenom det Historiska fältet, om man så hastigt finge öfverfara det. Schönberg Bref 1: 113 (1772). Såsom stiftare af universitetets historiska museum (1805) .. har han (dvs. N. H. Sjöborg) förvärfvat anspråk på erkännande af en gagnelig academisk verksamhet. Weibull o. Tegnér LUH 2: 244 (1868). Den historiska undervisningen. Göransson Kern 1: 44 (1875). Historisk tidskrift. (1881; boktitel). — särsk.
a) ss. bestämning till sbst. med bet.: lärarbefattning l. dyl., förr äv. lärare o. d.: i historia. En historisk professur, professur i historia. Vår .. Historiske Professor, Lindfors. Tegnér (WB) 5: 395 (1825). Historisk adjunkt. Atterbom Minnest. 2: 182 (1853).
b) (†) substantiverat, om person: kännare av historien, historiker. Någon af våra historiska torde erinra sig den bekanta Pragmatiska Sanctionen. ObjGästen 1829, nr 1, s. 3. Liljecrona RiksdKul. 66 (1840).
4) som sammanhänger med l. har avseende på l. utgår från l. beror på l. tager hänsyn till vad som (värkligen) skett (i äldre tider) l. den utvecklig som ngt genomgått; äv.: som fått sin nuvarande prägel l. sin nuvarande gestaltning genom sin utveckling under en längre tidrymd. Landets historiska utveckling. Ett historiskt betraktelsesätt. Historisk grammatik, se GRAMMATIK. Saken har intet historiskt berättigande. När (Herodianus) .. berättar att stjernor syntes hela dagen, att somliga af dem hängde långt ned i luften, och dylikt, misstänker man skäligen att han icke sett med rätta Historiska ögon. 2VittAH 2: 438 (1787, 1791). Min mening .. är ingalunda att förringa värdet af Luthers stora företag. Meningen är endast att förklara dess historiska möjlighet. Tegnér (WB) 3: 144 (1817). Hr L(efrén) röjer i sin bok .. historiskt sinne och en ljus blick. SvLitTidn. 1819, sp. 708. Den historiska språkforskningen. Rydqvist (1851; boktitel). De gamla, hvad man kan kalla historiska författningarne i motsats till de nyare mer och mindre doktrinära. StatsvT 1901, s. 220. Borgå .. (har) en typisk prägel af gammal, historisk småstad. Söderhjelm Runebg 2: 2 (1906). Något historiskt förgånget. Aulén AllmTron 22 (1923). — särsk.
a) som överensstämmer med det som värkligen skett, sann; äv.: som värkligen existerat l. ägt rum. Historiska tilldragelser. Ett historiskt faktum. Historiskt är, att i hela Österlandet en gemensam ehuru olika modifierad tradition herrskade om ett det fullkomligas och ljusets hem i norden. Fahlcrantz 7: 15 (c. 1830). Historiskt. Crusenstolpe Mor. 2: 164 (1840; i not); jfr: ”Historiskt” — sa' Crusenstolpe, då han ljög som värst. Holmström Sa' han 40 (1880). Jag hade af Y. Koskinens historia .. erfarit, att nämnda hertiginna är en historisk person. Topelius Vint. II. 1: 6 (1881). jfr: ”Den historiske Jesus” (dvs. Jesus sådan han i värkligheten varit). Aulén AllmTron 26 (1923).
b) i uttr. den historiska skolan, om anhängarna av en under förra hälften av 1800-talet allmän uppfattning av samhällslivet, enligt vilken samhällsinrättningarna äro uttryck för det i ständig utveckling eller tillbakagång stadda nationella livet. Var god och upplys mig, .. hvad man nu för tiden menar med den så ofta omtalade Historiska Scholan. Tegnér (WB) 5: 395 (1825). Lika så litet, som t. ex. allenaregerandet kan förklaras utan en fiktion, lika så litet kan ståndsrepresentationen i närvarande tid få någon skengrund för sitt bibehållande, om man icke antager historiska skolans fiktion, att den är en representation af idéer. JGRichert (1839) hos Warburg Richert 1: 340. (Geijer) var .. påverkad af rättshistorikern Savigny, upphofsmannen till den ”historiska skolan”. 2NF 9: 857 (1908). Geijer hade anslutit sig till konservatismen, till den historiska skolan, då denna betecknade en ny, segrande åskådning .., då reaktionen mot revolutionens grundsatser gick som en stor våg över Europa. Böök RomantTidsåld. 86 (1918).
Ssgr (i allm. till 2): HISTORISK- l. HISTORISKT-ALLEGORISK. De .. stora historisk-allegoriska bilderna på Kristiansborgs slott. NF 1: 45 (1875). —
(4) -ANALYTISK. Den etymologiska forskningen bör .. framför allt gå historiskt-analytiskt tillväga. Richert Ljudlag. 14 (1863). —
-ARKEOLOGISK. Statens bibliotek och historisk-arkeologiska samlingar i hufvudstaden. Wieselgren Bild. 202 (1882, 1889). —
(3) -FILOLOGISK. Föredragningen af vetenskaperna vid Universitetet (i Hfors) fördelas emellan fem Faculteter, den Theologiska, Juridiska, Medicinska, Historisk-Philologiska och Physisk-Mathematiska. SPF 1852, s. 368. AB 1894, nr 65, s. 3. särsk. (i fråga om förh. i Finl.) ss. bestämning till sbst. angivande lärdomsgrad; jfr HISTORISK 3 a. Historisk-filologisk doktor. SvFinLagt. (1883). Historisk-filologisk magister. GHT 1896, nr 127, s. 2. —
-KRITISK. Svenska Vitterheten. Historiskt-Kritiska Anteckningar af L. Hammarsköld. Förra delen. Hammarsköld (1818; boktitel). —
-POLITISK. Den historisk-politiska geografien .. utgjorde föreningen mellan naturvetenskap och historia. BtRiksdP 1901, Saml. 1. I. 1: 8Hufvudt. s. 23.
Avledn.: HISTORISKHET, r. l. f.
2) till 4 a: egenskap(en) l. förhållande(t) att överensstämma med det som värkligen händt. Cavallin (1875). 2NF 20: 1039 (1914).
Spoiler title
Spoiler content