HOMEOPAT hom1eωpa4t l. hå1- l. hωm1- l. hω1-, äv. -åp- l. -op-, äv. 0104, l. HOMÖOPAT -ø- resp. -ø1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(homeo- 1846 osv. homöo- 1832 osv.; förr skrivet -path)
Etymologi
[liksom d. homøopat, eng. homœopath(ist) o. fr. homéopathe av t. homöopath; till HOMEOPATI]
person som utövar läkekonst efter homeopatisk metod; äv.: anhängare av denna metod. Bergman VSmSkr. 168 (1845). (Vissa hypokondrer) gå från läkare till läkare, äro ömsom homeopater ömsom Christian-scientister. Gadelius Själsl. 3: 252 (1922). —
