SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOMEOPATI l. HOMÖOPATI -pati4 (håmöåpati´Dalin), r. (f. Meurman (1846), Lundell); best. -en l. -n.
Ordformer
(homeo- 1835 osv. homæo- 1833. homöo- (homœo-) 1832 osv.; förr skrivet -pathi)
Etymologi
[liksom d. homøopati, eng. homœopathy o. fr. homéopathie av t. homöopathie, c. 1810 bildat av homeopatiens upphovsman, tysken SHahnemann, av gr. ὅμοιος, lik(a) (jfr HOMOJUSIAN), nära besläktat med ὁμός (se HOMO-), o. -παϑεια, av πάϑος, lidande (se PATOS); jfr gr. ὁμοιοπάϑεια, sympati; jfr ALLOPATI]
benämning på det slag av läkekonst som (enligt grundsatsen: lika botas med lika [nylat.: similia similibus curantur]) vill bota (invärtes) sjukdomar gm att låta den sjuke intaga ytterst små doser av ämnen som i en frisk kropp framkalla samma (l. likartade) symtom som sjukdomen i fråga; motsatt: allopati (vanlig läkekonst). TLäk. 1832, s. 67. Söderström LäkKvacksalv. 166 (1926). Anm. Tidigare användes ordet homeopathik (-öo-, -oeo-). Om homöopathiken. Sondén (1833; boktitel). Hygiea 1842, s. 197.
Spoiler title
Spoiler content