HOMERID hω1meri4d l. hωm1- l. hom1- l. hå1-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. homeride, eng. homerid, fr. homéride; av gr. Ὁμηρίδης, till Ὅμηρος (jfr HOMERISK)]
litt.-hist. om medlemmar av en enligt sägnen från Homeros härstammande släkt på ön Chios vilka diktade efter homeriskt mönster o. föredrogo de homeriska sångerna; äv. övergående i bet.: rapsod; äv. allmännare, om efterföljare till l. efterbildare av Homeros. Phosph. 1811, s. 565. (Voss) kände sin Homeros i botten, och han ville också bli homerid. Böök ResFriedr. 153 (1930).
