HONORERA hon1ore4ra l. -år-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(honerer- 1675. hon(n)orer- 1624 osv.)
Etymologi
[jfr t. honorieren, eng. honour, fr. honorer, av lat. honorare, hedra, utmärka, till honor (se HONNÖR). — Jfr HONORANT,HONORAT,HONORATIORES]
1) (†) bevisa (ngn) heder; hedra, ära. Att H. K. M:tt ville honom honorere medh adheligh schiöldh och vapen. OxBr. 5: 271(1624). Till att honorera Feltmarskalken Her Johan Baners begrafning .. skal skiutas med tvenne stychen. RP 8: 718(1641). 1Saml. 3: 293(1773). Honorerad med Magisters värdighet. VDAkt. 1781, nr 25.Smedman Kont. 7: 41(1874).
2) (numera i sht handel.) med avs. på skulder, förbindelser o. d.: betala, inlösa; infria, fullgöra (en förbindelse o. d.). Chydenius 303(1766). Riksgälds-Contoiret .. har (icke) medel till ett sådant Creditivs honorerande med Contant. AdP 1789, s. 630. Banquen .. har hittils honorerat sina förbindelser. Därs. 1800, s. 70. Lindgren .. honorerade den aflidnes alla skulder. Blanche Bild. 2: 143(1864). Östergren(1927). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t. o. eng. samt av fr. honorer l. faire honneur à o. it. onorare] (i sht handel. o. jur.) i uttr. honorera en växel, acceptera (l. skydda) l. betala en växel. Såsom ock at acceptera E. N. vexlar ock dem honorera, nähr de komme. OxBr. 11: 436(1631). HH XXI. 1: 33(1710). 2NF 33: 440(1921).
b) [jfr motsv. anv. i d.] (†) i sådana uttr. som honorera sitt löfte, sitt ord o. d., infria sitt löfte, fullgöra en förbindelse o. d. VDAkt. 1735, nr 34. Skulle väl Baron Liljendal inte honorera sit löfte? Altén Com. 21(1798). Då (dvs. 1875) gjorde Posse sitt till att honorera sitt ord af 1871. Wieselgren Bild. 165(1889). De Geer Minn. 2: 198(1892).
3) [med anslutning till HONORAR 2] betala honorar till (ngn) l. för (ngt); belöna. NF(1883). (Teaterdirektören) engagerade ”gastar” i mängd (vid sin teater), hvilka han honorerade högt. Hellander Teat. 154(1898). Schück VLittH 1: 440(1899). Wägner NattS 144(1926). Den skissen är lågt honorerad med 800 (kr.). Östergren(1927).
