publicerad: 1932
HOVMÄSTARE hå3v~mäs2tare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(hom- 1581 (: homestaren). hovm- (hofm-, hoffm-) 1523 osv. håmm- 1585. håvm- (håffm-, håfm-) 1590—c. 1755)
Etymologi
1) (i fråga om ä. förh.) benämning på person (av hög börd) som hade överinseende över en furstes (l. annan förnäm persons) hus- o. hovhållning; i sht hist. om en av konungens l. rikets främsta ämbetsmän under slutet av medeltiden samt början av nyare tiden (i Sverge till 1569, i Danmark till 1660): rikshovmästare. Twre iönson wor hofmestare. G1R 1: 93 (1523). Ponnthes Delagardie, enn frannsos, vår n. droninngz hofmester. HH 20: 209 (c. 1585). Lagförsl. 279 (c. 1606). Then Helige Påfwelige Stolens vthi Rom Hoffmestare. Schroderus Os. III. 1: 37 (1635). Hildebrand Statsförf. 280 (1896). Gustav Vasa tillsatte marsk och till en tid hovmästare, men ingen bestämd tjänst var förenad med dessa värdigheter. Herlitz Statsskick. 73 (1928). — jfr RIKS-, STOR-, ÖVER-HOVMÄSTARE. — särsk. (i bibeln o. därav påvärkad litteratur, †) om en konungs uppsyningsman l. förvaltare l. hövitsman. Potiphar Pharaos hoffmestare. 1Mos. 37: 36 (Bib. 1541; Bib. 1917: Potifar .. hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna). Hela the Caldeers macht som medh hoffmestarenom (hos konungen i Babel) war brööt om kull muranar som om kring Ierusalem woro. 2Kon. 25: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: översten för drabanterna). Der öfwer (dvs. över Abrahams egendom) iagh (dvs. Eleasar) een Hofmästare är, / Och alt Disponerar effter egit begiär. Beronius Reb. B 2 a (1674).
2) person som har högsta uppsikten över serveringen i ett förnämt hus l. (numera vanl.) på en restaurang, på en klubb o. d. Lars Andersson hoffmester hoos Fru Anna Posse. Bouppt. Sthm 1667, s. 797, Bil. Fält-Marskalkens Hofmästare och Hoffolk. Loenbom Stenbock 3: 150 (1760). En hofmästare eller taffeltäckare uti ett förnämt hus. Blanche Bild. 1: 139 (1863). Hofmästaren å hotell Rydberg. VL 1895, nr 24, s. 2. Hovmästarens bemödanden att få sällskapet lugnt båtade föga. SvD(B) 1931, nr 112, s. 2. — särsk. [efter motsv. anv. i holl.] benämning på person (tillhörande manskapet) ombord på örlogsfartyg som har hand om befälets proviant o. ansvarar för serveringen. Calwagen Sjölex. (1851). 2NF (1909).
3) (†) privatlärare, ”guvernör” för förnäm, ung person. Stiernman Riksd. 927 (1635). Att H. F. N:de Princeps Adolphus .. medh een godh Hoffmästare betiänes. Adlersparre HSaml. 2: 121 (i handl. fr. 1643). Hof-Mästare för Kongl. Pagerna. Wilskman Eccl. 280 (1760). Till hans (dvs. den unge G. II A:s) hofmästare utnämndes Otto Helmer v. Mörner. Fryxell Ber. 6: 3 (1833). WoH (1904). — jfr PAGE-HOVMÄSTARE.
Ssg (till 1): HOVMÄSTARE-VÅLD, n. (-vald) (†) om en ”hovmästares” makt l. välde. Hoffmestaren aff prytzen ær kommen till sith hoffmestare waldh ighen j danmark. G1R 3: 171 (1526).
Avledn.: HOVMÄSTARINNA01032 l. 10—, f. (-mästar- c. 1585 osv. -mäster- 1754) [fsv. hofmästarinna i bet. 1, 3]
1) till 1: dam av hög börd som har överinseende över en drottnings l. annan furstlig dams hovhållning; numera bl. i ssgn ÖVER-HOVMÄSTARINNA. Ther (i danssalen) komma tå hofmestarinan in med frunntijmberedt. Brahe Kr. 2 (c. 1585). Schmedeman Just. 1163 (1687). Hofcal. 1761, s. 65. Hedvig De la Gardies moder tillhörde hofvet såsom hofmästarinna vid prinsessan Sofia Albertinas hof. Tegnér Armfelt 1: 83 (1883). Auerbach (1909).
2) (†) till 2: kvinnlig person som har högsta tillsyn över hushållsgöromålen o. d. i större hus. Dalin Arg. 1: 158 (1733, 1754; i bild). Dalin (1852; angivet ss. brukligt endast i fråga om utländska förh.).
3) (†) till 3: kvinnlig person som har hand om ett förnämt barns uppfostran, uppfostrarinna, lärarinna; äv. i utvidgad anv. liktydigt med: vårdarinna (av barn). Then gamble och hwszachtige Debora Rebeccæ Amma .. war een Hofmesterinna vthi .. (patriarken Jakobs) hws. Phrygius MOlai A 7 b (1608); jfr 2. Att man förordnar Hennes M:tt .. sådanna Hoffmästerinnor, som .. förstå och weeta, huru een Drottningh till siäl och kropp, rätt böre formeras. Stiernman Riksd. 927 (1635). RP 7: 383 (1639). Då jag blir äldre, gör du mig til Hofmästarinna för dina Barn? Är det intet så? Eurén Kotzebue Span. 19 (1797). Lindfors (1815). Dalin (1852).
Spoiler title
Spoiler content