publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 8) ÖVER-HETTA, -ning; -are (se avledn.).
1) i alltför hög grad (o. till skada l. förfång) hetta upp (ngt); särsk. med avs. på dels teknisk anordning, dels material l. ämne o. d., dels rum l. lokal; äv. med avs. på person (se slutet); nästan bl. dels i pass., dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning; jfr -upphetta. Kärlet får inte överhettas. Branden uppstod genom överhettning i ett torkskåp. En Hamburger-Tidning .. meddelar underrättelse om en Skjut-maschin, hwilken en mekanikus i Schweitz uppfunnit .. Den kan oupphörligen nyttjas under 10 timmars tid, utan fara att öfwerhettas. VestmLT 14/7 1836, s. 3. Borgarståndets af eldning och gaslysning öfverhettade samlingssal. GHT 1/7 1862, s. 2. De skador å hö, som uppkomma genom dettas överhettning sedan det sammanförts i stackar. LAHT 1929, s. 877. Filmen är .. känslig för hettan från lampan, varför den lätt går av på de ställen, där den blivit överhettad och uttorkad. Förberg SäljFilm 180 (1946). Motorn har också ett smörjsystem för att förhindra slitage och överhettning. AlltBil. 20 (1976). särsk. med avs. på person; i sht ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att ngn utsätts för alltför kraftig (o. hälsovådlig) värme l. hetta. Värmen i Chicago var i midten af Oktober så stark, att en dag fem personer svimmade på gatan och en af dem dog af öfverhettning. GHT 1897, nr 264 B, s. 3. Överhettade som de voro, fröso och huttrade de i den råkalla kvällskylan. Väring Frost. 78 (1926).
2) i bildl. anv. av 1.
a) i fråga om att ngn uppfylls av en alltför stark l. våldsam (o. menlig l. vådlig) känsla l. lidelse o. d.; i sht i p. pf. i adjektivisk anv., ungefär liktydigt med: (alltför) upphetsad l. uppjagad, överladdad l. överspänd; jfr -upphetta. Överhettade hjärnor, sinnen. En överhettad atmosfär. Öfverhettad ifver. PT 25/4 1864, s. 2. Den entusiasmens öfverhettning, som ensam kan förklara tron på att mensklighetens sedliga fullkomning är omedelbart förestående, framträder .. endast sporadiskt i boken. SD(L) 1901, nr 8, s. 1. Allt är så uppskrufvadt och öfverhettadt hos dessa polska paner, att (osv.). KKD 10: XXVI (1914). Nödtiden i Wien var .. en erotiskt överhettad tid. Isaksson o. Linder Wägner 1: 270 (1977).
b) i fråga om alltför intensiv ekonomisk aktivitet (som leder till inflation l. brist på arbetskraft o. d.); i sht dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning. En överhettad konjunktur, bostadsmarknad. De åtgärder, som finansministern nu tillkännagivit för att topphugga konjunkturen och dämpa den överhettade inhemska konsumtionen. SvD(A) 27/7 1955, s. 10. Riskerna för en överhettning på arbetsmarknaden blir mycket stora under sommaren och hösten. SvD(A) 15/4 1964, s. 3. Denna arbetslöshet skapar ett utrymme för expansion i ekonomin utan att den behöver överhettas. Hand90Tal. 25 (1989).
3) [jfr motsv. anv. av t. überhitzen, eng. superheat, fr. surchauffer] (i fackspr., särsk. tekn.) med avs. på ånga l. gas o. d.: hetta upp till högre temperatur (för att uppnå större effekt l. verkningsgrad); i sht dels i p. pf. i adjektivisk anv. (se särsk. slutet), dels ss. vbalsbst. -ning; jfr -upphetta. TByggn. 1859, s. 168. Man har på sednare tider ytterligare förhöjt verkan af värmet uti ångmaskinerna genom s. k. öfverhettning af ångan. Den från pannan kommande ångan ledes i sådant fall, innan hon får inströmma i cylindern, uti ett särskildt rörsystem igenom de pannan omgifvande rökkanalerna. Fock 1Fys. 486 (1861). Tysken Pettenkofer, som 1849 påvisade nödvändigheten af att öfverhetta den vid gasningstemperaturen bildade trägasen för att få en gas med god lyskraft. 2NF 30: 156 (1919). Våren 1963 beslöt riksdagen att det planerade atomkraftverket i Marviken skulle uppföras som en kokarreaktor med möjlighet till intern nukleär överhettning. DN 15/11 1973, s. 4. särsk. i uttr. överhettad ånga, ånga vars temperatur är högre än den mättade ångans; särsk. om sådan ånga använd dels för drift av ångpanna, dels för torkning. Vid försöken att i ångmachiner nyttja öfverhettad ånga, har alltid den olägenheten inträffat, att packningarna blifvit uttorkade af ångan och följaktligen otäta. Pasch ÅrsbVetA 1832, s. 18. Överhettad ånga av 110° har omkring hälften så stor bakteriedödande förmåga som den mättade ångan vid 100°. Wirgin Häls. 3: 250 (1933). Vatten som kokar avger ånga som är i jämvikt med vattnet. Om ångan värms upp ytterligare får man överhettad ånga. Det är när denna överhettade ånga får kontakt med fuktigt material som den tar upp vatten för att komma tillbaka till sitt jämviktstillstånd. Då sker torkning. GbgP 14/8 1996, s. 6.
Ssgr: överhettnings-apparat. särsk. (†) till -hetta 3: överhettare. PT 6/6 1859, s. 1. Till sjömaskiner begagnas nu allmänt tubpannor, hvilka stundom äro försedda med .. öfverhettningsapparater, der ångan ytterligare upphettas och göres mera torr. UB 7: 377 (1874). Stenfelt (1920).
-skydd. till -hetta 1: skydd (se d. o. 2 b slutet) mot överhettning. SvD(A) 8/10 1942, s. 17. Ett överhettningsskydd ska stänga av eltillförseln till spisen vid 400 grader, annars är det en överhängande risk för brand. RådRön 1998, nr 9, s. 30.
-tendens. särsk. till -hetta 2 b: tendens (se d. o. 2) till överhettning; i sht i pl. Överhettningstendenser i samhällsekonomin. DN(A) 24/1 1961, s. 2.
-ångmaskin. (†) till -hetta 3: med överhettare försedd ångmaskin. Ifrågavarande öfverhettnings-ångmaskin uppgafs lemna särdeles förmånliga resultater, med hänsyn till den ringa bränsleåtgången i förhållande till kraftbeloppet. JernkA 1868, s. 25. TySvOrdb. 1077 (1932).
Avledn. (till -hetta 3): överhettare, r. l. m. [jfr t. überhitzer, eng. superheater, fr. surchauffeur] (i fackspr., särsk. tekn.) om anordning i ångpanna för frambringande av överhettad ånga; jfr överhettnings-apparat. Den nya apparaten har af uppfinnaren blifvit kallad surchauffeur (överhettare). GbgP 30/12 1861, s. 2. Den mättade ångan i (ång)pannan upphettas i en s. k. överhettare – ett rörsystem, som omspolas av förbränningsgaserna – och blir omättad (överhettad). Bergholm Fys. 2: 64 (1953). —
(II 1) -HIMMELSK. som befinner sig över l. ovanför himlen l. himlavalvet (jfr himmelsk 1); äv. (o. numera nästan bl., i sht relig. o. filos.) bildl., till över II 1 b, c: som befinner sig över l. bortom (o. har högre rang l. dignitet än) det himmelska (se himmelsk 2). (Apollinaristerna lärde att) Christi Kött war öfwerhimmelskt och aff samma Warelse medh Guddomen. Schroderus Os. 1: 474 (1635). De underlige öfwerhimliske wattn som osz skriften uppenbarat hafwer. Tiselius Vätter 1: Föret. 2 (1723). (De kabbalistiska naturfilosofernas) system med tre världar öfver hvarandra, den ”sublunariska” elementarvärlden, den himmelska ”sideriska” världen och den öfverhimmelska världen. Lamm Swedenbg 99 (1915). —
(II 3 c) -HINNA. (numera bl. tillf.) lyckas komma l. ta sig över l. förbi (ngt) (inom viss tid) (jfr hinna över 1); äv. (o. i sht) bildl. (jfr hinna över 1 slutet), förr äv. ungefär liktydigt med: överleva (viss tidsperiod) (jfr över II 10 c). Denne vintern haffue vij, des Gudh loff, nu mest öfverhint. AOxenstierna 4: 418 (1629). Om han sin fäders spåår ey fölgt ell’ öfverhunnit. TRudeen Vitt. 248 (1686). Där det experimenterande stadiet redan är öfverhunnet. SvD(A) 14/9 1909, s. 8. —
(II 1 d) -HISTORISK. i sht relig. o. filos. som ligger utanför l. bortom historien. SvBiet 1843, nr 228, s. 4. Den transcendenta (synpunkten), enligt vilken religionen når upp till evighetens tidlösa och överhistoriska plan. Liljedahl Norström 2: 258 (1918). Enligt Sverigedemokraternas principprogram är nationen en överhistorisk enhet som omfattar döda, levande och kommande generationer. HbgD 12/10 2018, s. A3. —
(II 1) -HJALT. hist. o. arkeol. om övre (från svärdsklingan längst bort belägen) del av hjalt; jfr under-hjalt. Alm BlVap. 10 (1932). Till ett annat svärd har tydligen hört en förgylld bronsring med bygel – den har suttit på svärdsknappen och överhjaltet. Fornv. 1948, s. 75. —
(II 3 b) -HJÄLPA. (numera bl. mera tillf.) hjälpa över (ngn l. ngt) (ngnstans hän); äv. bildl., särsk. (med anslutning till över II 8): alltför mycket (o. till skada l. förfång) hjälpa (ngn). När en rijker icke rett giort haffuer, så äre monge the honom offuer hielpa. Syr. 13: 22 (öv. 1536); möjl. ej ssg. Om icke Öfwerstlieutnant Trautfetter denne Syltman .. till fienden öfwerhulpit. KKD 2: 296 (1718). Wid Transportens öfverhjelpande. Loenbom Stenbock 3: 38 (1760). Problemet i dag var att vi överhjälpte varandra i vissa situationer. LänsTÖstersund 4/3 2019, s. 20. —
(II 2 a, 8) -HOPA, v., förr äv. -HOPAS, v. dep., -else (†, Lind 1: 1574 (1749)), -ning. (gm anhopning) i mycket l. alltför stor mängd l. stort mått förse (ngn) (med ngt, särsk. arbete l. göromål o. d.); belasta l. besvära l. betunga; äv.: ansätta l. bestorma (med böner l. frågor o. d.) (jfr -flygla slutet α) (förr äv. liktydigt med: angripa l. attackera (se b)); äv.: ge l. tilldela (ngn) mycket l. alltför stort mått (av ngt, särsk. gåvor l. uttryck för tillgivenhet o. d.), överhölja l. översålla l. överösa; äv. med sakobj., förr äv. med refl. obj. (se c); ofta dels i pass., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (se e); förr äv. ss. dep. (se a β); vanl. i förb. med prep.-uttr. inlett av dels med, dels (i pass. konstruktion) av, betecknande vad som anhopas; jfr hopa, v.1 3, o. -hölja 1 b, -lada, -lasta 3 b, -löpa 3, -skudda. Överhopas med l. av frågor, förebråelser, lovord. Holler althingh til redo, at när Jagh kan komma til eder at I thå med ärrender icke öfwerhoppas. Gustaf II Adolf 511 (1625). Jag hafver tenckt at låta skrifva rent mit exemplar, och senda thet til censur; men jag öfverhopas af arbete. BenzelBr. 46 (1730). Hennes doter öfverhopade henne med böner. Dalin Hist. 2: 163 (1750). Han öfwerhopade den siuka med ömhet och wänskap. Ekelund Fielding 101 (1765). Annat är, att onödigtvis öfverhopa språket med främmande ord, att genom dem uttränga de inhemska. 2SAH I. 1: 78 (1801). Alla de lidanden, hvarmed samhället kan öfverhopa oss. Rydberg Ath. 370 (1859). Vi har fostrat barnen felaktigt. Jag hade min glädje i att överhopa dem med presenter, förmåner, nöjen. Stiernstedt Bank. 306 (1947). särsk.
a) med subj. betecknande det som anhopas.
α) (numera bl. mera tillf.) om arbete l. göromål o. d.: i mycket l. alltför hög grad komma (ngn) till del, drabba l. betunga; förr äv. om känsla l. förnimmelse o. d., äv. liktydigt med: överväldiga. Den nödh och trångh oss öfuerhoopar uthi thessa swåra och beswärliga tijder. VDAkt. 1692, nr 243 (1691). Bister hufvudvärk, tyngd och svindel öfverhopade honom å nyo. Acrel Chir. 110 (1759). Sällhet skal Dig öfverhopa / Och Liljor le i Dina spår! Lidner (SVS) 2: 167 (c. 1785). Många göromål hafva nu på åtta dagar öfverhopet gubben. MoB 2: 99 (1793). Smugglingsärendena överhopar nu polis- och åklagarmyndigheter. DN 28/3 2007, s. 9.
β) (†) ss. dep.: i mycket l. alltför stor mängd anhopas l. ansamlas; särsk. om ärenden l. rättssaker o. d. (Att ni) låthen inquirera i lähnet, hvadh fauter måge vara committerede, att dhär .. klagorne icke öfverhopas. AOxenstierna 5: 12 (1630). Emedan sakerne öfverhopas i Hofrätterne, att the omöijeligen kunne i desse sessioner, som the nu äre, afhielpas. RARP 9: 106 (1664). Stiernman Com. 3: 1063 (1672).
b) (†) hoptals attackera l. ansätta l. angripa (ngn l. ngt); äv. dels ungefär liktydigt med: övermanna l. besegra, dels i försvagad anv.: hoptals intränga i l. invadera (ngt). På det att rijket icke måtte öfverhopas med flere fiender. RP 8: 699 (1641). Vid den nämnde tjärn blefvo vi öfverhopade af en makalös hop myggor. Linné Ungd. 2: 270 (1734). På sistnämda ställe lopp man fara, at .. öfwerhopas af fiendens myckenhet. Loenbom Stenbock 3: 53 (1760). Nu satte han sig före, at aldeles öfwerhopa Konung Radbard. Lagerbring 1Hist. 1: 132 (1769). Som staden öfverhopades af arbetsökande. Odhner G3 1: 211 (1885).
c) (†) med refl. obj.: berusa sig; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr e α): berusad l. överlastad. Nej, Jeppe! du tål intet at dricka mer. Jag är intet den, som wil at Gästerna skola öfwerhopa sig i mit Hus. Lagerström Holberg Jeppe 13 (1735). Det iag af drycker skolat warit öfwerhopat. VDAkt. 1755, nr 355. CAEhrensvärd Brev 2: 21 (1795).
d) (numera bl. tillf.) i p. pr. i adjektivisk anv., om arbete l. göromål o. d.: som i mycket l. alltför hög grad l. stor mängd anhopa(t)s; förr äv. om uttryck för tillgivenhet o. d., ungefär liktydigt med: överflödande; jfr e β. Eftter den saken, som månge andre, är kommen at nederläggias för de här öfwerhopande syslors skuld. Hermelin BrBarck 122 (1707). Nu äro Statsgöromålen så öfverhopande. Eurén Kotzebue Redl. 47 (1797). Här är en öfwerhopande, fastgrundad, och oryggelig Nåd, såsom et Berg. Borg Luther 1: 20 (1753). Läkaren och hans fyra assistenter kunde inte starta förrän vid 17-tiden på grund av överhopande uppgifter på andra håll i staden. DN(A) 17/5 1963, s. 10.
e) i p. pf. i adjektivisk anv.
α) i passiv bet., om person l. myndighet l. inrättning o. d.: i mycket l. alltför hög grad betungad (av l. med ngt, särsk. arbete l. göromål o. d.); äv. om lokalitet, ungefär liktydigt med: överfylld (av ngra l. ngt); förr äv. mer l. mindre liktydigt med: uppfylld l. överväldigad (av känsla l. uttryck för tillgivenhet o. d.); jfr c o. -lupen 2, -lusad, -sålla slutet. Överhopad med arbete. De är överhopade av ansökningar. OxBr. 5: 515 (1633). Rosetta, jag är helt öfwerhopad af det jag fått höra. Knöppel Ön 17 (1748). Man finner honom öfverhopad med förtroendeuppdrag. 2SAH 54: 238 (1878). Nu komma vi hem från vår visit, öfverhopade af höfligheter och attentioner. Tegnér Armfelt 1: 181 (1883). Det var en ryslig syn som mötte dem i dessa överhopade, nersmutsade salar med stanken från variga sår och exkrementer. Hedin Front. 253 (1915).
β) i aktiv bet.: som i mycket l. alltför hög grad l. stor mängd anhopats; särsk. (o. numera bl., tillf.) om arbete l. göromål o. d.; förr äv. dels om ngt sakligt konkret, dels om uttryck för tillgivenhet o. d., ungefär liktydigt med: överflödande; jfr d. Emädan nu äre så månge öfuerhopade ährender, at (osv.). BraheBrevväxl. 1: 15 (1641). At blifva af med den öfverhopade gamla tiäran. BtHforsH 3: 76 (1668). Min söta fars emot mig öfverhopade godheter. MoB 2: 57 (1792). Nu är jag dåligt tränad på grund av överhopat arbete. DN(A) 17/3 1947, s. 15.
f) ss. vbalsbst. -ning, äv. (numera bl. tillf.) -ande: mycket l. alltför stor anhopning; särsk. i fråga om arbete l. göromål o. d. Att sådantt kommer mestedels aff ährendernes öfverhopande och min tröttesamhett. AOxenstierna 7: 610 (1632). (Vaxholmsångarna) kunna till följd af de respektive verkstädernas öfverhopning med arbeten ej levereras förrän framemot midten af innevarande månad. DN 1899, nr 10495 A, s. 2. En etisk stress uppstår när man inte orkar med sitt jobb till följd av överhopning av administrativa arbetsuppgifter. SmålP 1/11 2019, s. C15.
Avledn. (†): överhopig, adj. som i alltför stor mängd anhopats. Odygder .. som öfwerhopigt j landet finnas. HSH 31: 431 (1638). Och hafver man alldt hertill med stor möda kunnat salvera dammarne för öfverhopigt vadtn. OxBr. 11: 270 (1640). —
(II 3 d) -HOPP. om handlingen att hoppa över (se hoppa över 1) ngt (l. ngn); äv. bildl. (jfr hoppa över 2 (a)); jfr -språng 2. Så fortgick den vilda jagten utefter stenmurens båda sidor med förnyade öfverhopp. SvD(A) 5/10 1886, s. 2. De bästa i A-klassen .. ser ut så här (med reservation för ett och annat överhopp). DN(A) 15/4 1955, s. 21. —
(II 3 d α) -HOPPA, -ning; -are (Gosselman Sjöm. 2: 29 (1839) osv.). hoppa över (se hoppa över 1) (ngt (l. ngn)); äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl. (jfr hoppa över 2), särsk.: förbigå l. utelämna l. försumma (ngt) (jfr hoppa över 2 a); jfr -springa 2, 3 c. Överhoppade maskor, medicinska kontroller. Linc. Iiii 3 b (1640). Pag. 62. wid slutet, är genom förseende, hela den tredje puncten wid aftryckningen öfwerhoppad. HC11H 2: 14 (1764). De skäl ni .. anför .. föranleda mig att öfverhoppa alla hinder för att afsluta denna för de begge staterna så fördelaktiga angelägenhet. MinnSvNH 3: 398 (1794). Älfven genomflyter här en trång klyfta, som kan öfverhoppas, men halkar man, är ej lifvet mycket värdt. TurÅ 1895, s. 153. Den ökade tendensen till överhoppning av denna del av utbildningen. Lundagård 1920, nr 2, s. 2. —
(II 7 a) -HOVINTENDENT. (förr) GenMRulla 1687, s. 36. Lunda-Gården framan, som för Academien war anlagd af wår makalösa ÖfwerHof-Intendent Herr Baron Hårleman. Linné Sk. 167 (1751). —
(II 7 a) -HOVJÄGMÄSTARE. (förr) (ss. titel för) chef för kungliga hovjägeristaten; jfr riks-jägmästare. 2RARP 18: 121 (1751). Carl Hård blev 1635 den första riksjägmästaren, som med denna titel fick ansvar för kronans parker och skogar, samt jakten .. Den arvtagare som kallades överhovjägmästare avskaffades 1969. HbgD 20/10 2018, s. C6. —
(II 7 a) -HOVMARSKALK~102, äv. ~200. [jfr d. overhofmarskal, t. oberhoffmarschall] (i sht i skildring av ä. utländska förh.) HT 1950, s. 151 (1693). Flere auktoriteter och embetsmän, bland hvilka sednare öfverhofmarskalken och chefen för Danska Konungens hof, Hr Levetzau. AB 1/7 1845, s. 2. —
(II 7 a) -HOVMÄSTARE.
1) (i skildring av ä. utländska förh.) i fråga om hovtjänst; jfr hovmästare 1 o. -hovmästarinna. I förgår hitkommo ifrån Magdeburg .. Prinsarne af Preuszen .. beledsagade af Deras Öfwer-Håfmästare Gref Bork. PT 6/3 1758, s. 2.
2) på (större) restaurang o. d., om överordnad hovmästare (se d. o. 2). GbgAB 3/9 1902, s. 2. 1 räkenskapsförare, 1 öfverhofmästare och 6 hofmästare leda i första instans den dagliga förplägningen (på Atlantångaren). AB 1904, nr 106 B, s. 1. —
(II 7 a) -HOVMÄSTARINNA. om (l. ss. titel för) hovdam med högsta rang vid drottnings hovstat; jfr hovmästarinna 1 o. -hovmästare 1. PT 25/5 1758, s. 3. Friherrinnan Kirstine von Blixen-Finecke tog 2016 över som Sveriges överhovmästarinna då hon ersatte Alice Trolle-Wachtmeister. Hon har bland annat för uppdrag som rådgivare till drottning Silvia vid statsbesök och andra ceremonier. GT 3/1 2020, s. 20. —
(II 7 a) -HOVPREDIKANT. Præses i .. (hovkonsistoriet) skall Kongl. Maj:ts Öfwer-Hofpredikant wara, och Ordinarii Assessores Kongl. Maj:ts Hofpredikanter. Wallquist EcclSaml. 1–4: 318 (1681). Ärkebiskop Antje Jackelén – assisterad av överhovpredikant biskop Johan Dalman och ordinarie hovpredikant Michael Bjerkhagen, pastor i Kungliga Hovförsamlingen – var officianter för dopet. GT 9/6 2018, s. 18. —
(II 7 a) -HOVSTALLMÄSTARE. (förr) jfr -stallmästare o. riks-stallmästare. Henel 1729 155 (1730). Protocollet .. hvaruti förmäles Hans Kongl. Maj:ts nådige åstundan vara, at .. Hofstallmästaren och Hofjägmästaren, i anseende til .. de stater under dem lyda .. samt för ämbetens värdighets skull .. kunde meddelas namn af Öfverhofstallmästare och Öfverhofjägmästare. 2RARP 18: 121 (1751). 1957 dog den siste överhovstallmästaren friherre Hans Ramel. SvD 9/12 1969, s. 3.
a) i sht anat. om det över läderhuden sittande (mot ytan förhornade) hudlagret hos människa l. djur, epidermis. Denna hudskorpan kalla Anatomici Cuticula, Epidermis, och kunde på Svenska heta öfverhud. VetAH 1748, s. 9. Misshandlingen (vid tatuering) kan ske .. genom indrifning af lämpliga färgämnen under öfverhuden. Kruhs UndrV 167 (1884). Vid läderberedning borttages även hår, överhud och det därunder liggande lagret av saftförande celler. Bolin OrgKem. 116 (1925). I princip är alla däggdjurs hud uppbyggd på samma sätt i överhud och läderhud med underhudsbindväv. Form 1947, s. 103.
b) bot. om yttersta lagret av cellvävnad hos växt(del); jfr hud, sbst.1 3 a, o. epidermis slutet. LittT 1797, s. 171. Barken .. består .. af 3 särskilda lager .. Öfverhuden eller barkhuden, sjelfva barken eller flarnet, samt bastet. Rothstein Byggn. 10 (1856). Att larverna förtära enbart den saftiga väfnaden inuti bladen mellan öfver- och underhuden. Tullgren Skadeins. 7 (1906).
Ssgr (anat. o. bot.): överhuds-, äv. överhud-bildning. särsk. konkret; jfr bildning 4 b β. (Till huden) höra också, såsom egendomliga öfverhuds- eller horn-bildningar, hår och naglar. Thorell Zool. 1: 165 (1860). Man skiljer .. mellan tornar och taggar. De förra äro skott, blad (eller bladdelar) eller mera sällan rötter, som ombildats till stickande organ, de senare äro rena öfverhudsbildningar. 2NF 29: 398 (1919).
-cell. jfr cell 6. Det stoft, som ständigt framkommer under hårlagret, härrör af .. lossnade öfverhudsceller. DN 31/10 1876, s. 2. Den sammetsmatta ytan på bladen betingas av att överhudscellerna äro upphöjda eller försedda med vårtor. VäxtLiv 1: 372 (1932).
-lager. Hvar och en vet, huru tjockt, hårdt och groft det öfverhudslager är, som bildar sig i händerna på smeder och andra, som sysselsätta sig med hårdt arbete. Thorell Zool. 1: 168 (1860). Celler, som stamma från överhuds- och det hypodermala lagret i skottspetsen. VäxtLiv. 4: 178 (1938).
-vävnad. jfr vävnad 2 a slutet. Thorell Zool. 1: 165 (1860). Parasitsvampen utskjuter sporalstrande grenar genom värdplantans öfverhudväfnad. LB 2: 182 (1900). —
-HUS. särsk. [efter eng. upper house; jfr äv. t. oberhaus] till II 7 b, om det brittiska parlamentets ej folkvalda kammare (vars ledamöter urspr. endast utgjordes av adelsmän o. biskopar); motsatt: underhus; äv. allmännare, i fråga om andra länder med tvåkammarsystem, särsk. dels liktydigt med: senat (se senat, sbst.1 1 b), dels (om ä. förh.) om svenska riksdagens (indirekt valda) första kammare; jfr hus 7 e. (Henrik I av England) skal ock först hafwa kallat til Rijkzens Rådhslagh Borgerlige Personer, hwar til allenast Adelen och Biskoparna tilförende woro nämbde, hwilket skal wara första vhrsprunget, at Parlamentet vthi Öfwer- och Nederhuuset är fördehlt wordet. Brask Pufendorf Hist. 116 (1680). Första kammaren blev .. ett överhus, fyllt av storgodsägare, brukspatroner och höga ämbetsmän. SvFolket 10: 27 (1939). Det polska parlamentets underhus har redan sagt ja. På fredag ska överhuset rösta. DN 15/1 2020, s. 4.
Ssgr: överhus-ledamot. jfr ledamot 2 o. -hus-medlem. Serenius Uu 4 a (1734). Förslagsställare är förste landtmätaren och öfverhusledamoten Nyström. NorrlP 28/12 1881, s. 2. Många överhusledamöter (väntas) argumentera för närmast tänkbara samarbete med (Europeiska) unionen även i fortsättningen. SödermNyh. 15/1 2018, s. 11.
-medlem. jfr -hus-ledamot. AB 10/12 1846, s. 2. Man (har) kommit överens om att de nya kvinnliga överhusmedlemmarna skall bära ett slags enkla trekantiga sammetshättor som avrundning på lordmanteln. DN(A) 15/10 1958, s. 17. —
-HUVUD, sbst. särsk. [jfr t. oberhaupt] till II 7 a, om person som har makten över l. leder (o. representerar) viss grupp l. sammanslutning l. (samhälls)gemenskap o. d., högsta ledare l. styresman l. representant; särsk. om sådan ledare osv. för dels stat, dels familj l. släkt; i sht förr särsk. i fråga om krigsföretag: högsta anförare l. befälhavare; jfr huvud 4 b α (δ') o. -herre, -kucku, -man 3 o. huvudman 1 (a). Der feltes ett Öfwer-hufwud, som kunde befalla de lika rådande Generalerne, hwad han funne lända til landets bästa. Nordberg C12 1: 437 (1740). Så borde ock alla Italiens småstater .. sluta sig till ett gemensamt helt under ett enda öfverhufvud. 2SAH 39: 222 (1865). Piper förekommer likasom ett slags öfverhufvud för de svenske fångarne i Ryssland. 2SAH 44: 114 (1868). Abbedissan var även munkarnas överhuvud och stod sålunda över dessas föreståndare. SvFolket 2: 126 (1938). Hur skulle det gå med familjerna om det inte fanns ett överhuvud, en fast, manlig hand. Johnson GrKrilon 152 (1941). jfr familje-, ordens-, riks-, släkt-, stats-, stifts-överhuvud.
Spoiler title
Spoiler content