publicerad: 1932
HURUDAN hɯ3ru~da2n l. ~dan2, äv. hur1u-da4n l. -dan4, l. hɯ1ru- l. hɯ1rɯ-, i talspr. oftast HURDAN hur4~dan1 l. ~da1n, äv. hɯ3r~da2n l. ~dan2, l. hurda4n l. -dan4, l. hɯ1r-, pronominellt adj.; förr äv. HURUDANA, oböjl. pronominellt adj.
Ordformer
(huru- 1523 osv. hure- 1553—1561. hur- 1727 osv. — -dan 1526 osv. -dana, sg. 1523—1742; -dane, sg. 1534—1555. -danna, sg. 1610—1640. -dana, -e, pl. 1526 osv. -danna, -e, pl. 1765—1806)
Etymologi
[fsv. hurudana, liksom d. hvordan bildat (till HURU 1 a) gm halv översättning av mnt. wodan(e); jfr ArkNF 5: 335 (1889). Jfr DANN o. EHURUDAN]
1) i direkt frågesats: huru beskaffad? av vilken beskaffenhet? av vad slag? vad slags? 1Kor. 15: 35 (NT 1526). Hurudana woro the män som j sloghen j hiäl j Thabor? Dom. 8: 18 (Bib. 1541). Hurudana är tå hans (dvs. Guds) Rijke? Emporagrius Cat. P 3 a (1669). Hurudant väder är det? Weste (1807). Hurudan skapade Gud den första menniskan? Kat. 1878, nr 96. Hurdant silke får det lof å vara? Tack, helst svart. Beckman SvSpr. 88 (1904). — särsk. (i Finl.) föregånget av obest. art. Söderhjelm Aho PrästHustru 94 (1893). (Bilden föreställer) en flicka, — men en hurudan flicka? Hirn Hearn Exot. 1: 217 (1901).
2) i utropsats, med emfatisk innebörd: huru stor l. väldig l. stark l. svår l. förfärlig o. d.; i jakad sats äv.: vilken, sådan. Mestar see hurudana stenar, och hwrwdana bygning. Mark. 13: 1 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Och då du (Rom) föll — o Gud! hurdan blef Verldens lott? LBÄ 16—17: 16 (1798).
3) i indirekt frågesats (l. relativsats): huru beskaffad l. inrättad l. danad l. artad l. ”funtad” o. d., av vad slag, vad slags; förr stundom åtföljt av som. G1R 1: 120 (1523). Atuj gerne wele komma .. Hertug Christiern till hielp och vndsetning, när wij man (dvs. blott) wiste i hurvdane motte thet best skee kunde. Därs. 9: 197 (1534). The wetta wäl hurudan som hon är. Petreius Beskr. 5: 27 (1615). När han får se, hurdan (affärs)-ställningen är. Edgren Lyck. 13 (1887). Versens klang beror just på, / hurdant vin mig gläder. Bååth Vagant. 33 (1906). — särsk. (vard.) attributivt omedelbart framför ett annat adjektivattribut: hur, vilken, sådan. Han såg hurudana fula märken det blef efter hästhofvarna. Cavallin Kipling Wi 13 (1897).
4) inledande en allmän relativsats; ofta med ett följande än l. ock(så), förr äv. helst: huru beskaffad osv. .. än; äv. åtföljt av som helst, beskaffad osv. hur som helst. Wollimhaus Ind. (1652). Hurudan som hälst. Juslenius 133 (1745). Hurudant thet ock vara må. Lind (1749). Hurudan han hälst är. Ekblad 306 (1764). De plägade .. bada tillsammans och gjorde det dagligen, hurudan väderleken än var. Rydberg Vap. 328 (1891). Hurudan hon (dvs. drottn. Kristina) var, så synes det vara visst, att hon till sin personliga egendomlighet var hufvudet högre än den omgifning, som mötte henne i påfvestaden. Tegnér SvBild. 165 (1896).
5) (†) motsvarat av ordet sådan i den följande satsen: sådan .. sådan. Hurudanna Fadhren är, sådana är Sonen. Palma HimApot. N 5 b (1610).
Avledn.: HURUDANHET, r. l. f. (-dan- 1626—1848. -dana- 1579) [jfr holl. hoedaanheid, hoedanigheid; efter lat. qualitas, beskaffenhet, till qualis, hurudan] (†) till 1: beskaffenhet; egenskap. VarRerV I 6 a (1579). (Skutan) war omslagen och lappat, men mera at berätta om hennes hurudanheet weste han intit. BtÅboH I. 8: 186 (1636). Thet Menniskeliga lefwernes Hurudanheet, huru thet är beskaffat. Wingius Bjugg A 3 a (1677). Egenskaper eller hurudanheter. Almqvist SvSpr. 94 (1832). Lätt kan man, från det nu anförda, föreställa sig hurudanheten af hans (dvs. Kellgrens) strid mot Thorild. Atterbom Krit. 137 (1842). Dens. PoesH 2: 169 (1848).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content