SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HURVA, f.
Etymologi
[trol. med utgångspunkt i sv. dial. hurva (se HURV), som av Spegel sättes i etymologiskt sammanhang med VÄRVA, välva, svänga rundt o. d.]
(†) (vatten)virvel; (trattliknande) virvelhål. (Strömmen) stedze om och om som Qwarne-Hiulet snårrar, / Och med then Hwirfwelgång een diupan Hurwa borrar. Spegel GW 103 (1685).
Spoiler title