SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HUSAKTIG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-ig(h) 15591852. -ugh 1526)
Etymologi
[avledn. av HUS 5]
(†)
1) intresserad av hemmets skötsel o. d., huslig. Tit. 2: 5 (NT 1526). En quinno skall wara husacktigh och fliteligh ackta sina heemsÿtzlor. LPetri Œc. 42 (1559). Then husaktiga Marthas bekymmer. Bælter Christen 178 (1743, 1748). Dalin (1852; med hänv. till huslig).
2) hushållsaktig, sparsam; äv. i överförd anv., om levnadssätt o. d.: sparsam, enkel. Schroderus Albert. 2: 97 (1638). Så mycket förtärer ingen husaktig Herredagsman. Dalin Arg. 2: 177 (1734, 1754). Hon går husaktigt klädd. Weste (1807). Bonsdorff Kam. 1014 (1833).
Avledn. (†): HUSAKTELIGEN, adv. till 2: sparsamt, med sparsamhet. Broocman Hush. 1: 61 (1736).
HUSAKTIGHET, r. l. f.
1) till 1: huslighet. HJoannis CRosensköld A 3 a (1647). Martha .. gick för vida uti sin husaktighet. Bælter JesuH 5: 336 (1759). Meurman (1846).
2) till 2: sparsamhet (o. omtänksamhet). Verelius Gothr. 7 (1664). Således skulle 750 dal. k. vara öfver, hvilka med all min husachtighet knapt vore tillräckelige til att genom en långsam resa hjälpa mig hit. Hjelt Medicinalv. 2: 399 (i handl. fr. 1755).
Spoiler title